Lars: Julen blev inte alls så som vi tänkt oss – det är jag väldigt glad för idag

Så får du hela hemmet att dofta jul

I min barndom var det tradition att mina föräldrar, mina tre syskon och jag firade julafton hos farmor och farfar och under juldagen åt vi julbord hos mormor och morfar.

Vi barn såg alltid fram emot god mat och presenter, men julen 1964 blev allt annorlunda. Min mamma drabbades nämligen av en svår infektionssjukdom. Hon fick antibiotika, men skulle bli sängliggande under julen.

Vad skulle nu hända med ­julen?

Mamma kunde knappt röra sig och kunde därför inte heller laga mat. Pappa kunde laga en rätt, nämligen stekt potatis och ägg. Det fick vi till middag alla dagar fram till jul.

På dagarna låg mamma i soffan i stället för i sängen.

Dagen innan julafton bestämde mamma och pappa att min storebror och jag skulle stanna hos mamma på julafton, medan pappa skulle ta med de två yngsta till hans föräldrar.

Så blev det.

Ensam med mamma på jul

På julaftons förmiddag gjorde pappa stekt potatis som vanligt, som vi kunde värma på kvällen och sedan packade han bilen med de två små och deras presenter.

Vi hade inte skaffat en julgran, men en av mammas vänninor hade kommit förbi med en juldekoration med ljusslinga i. Mamma hade bestämt att den skulle tändas först på kvällen.

Min storebror och jag såg faktiskt fram emot att vara ensamma med mamma på julafton.

Vid 18-tiden värmde vi potatisen och stekte ett ägg till var och en av oss. Mamma fick i sig en pytteliten portion och hon var mycket trött.

När min storebror och jag hade städat köket föreslog mamma att vi skulle sätta juldekorationen på golvet och använda den som julgran. Min storebror fick tända den och sedan gick han och jag runt dekorationen medan vi sjöng så gott vi kunde.

Mamma fnissade och vi alla tre började skratta.

Lite senare kom pappa och mina två yngsta syskon hem, för de hade saknat oss. Då var hela familjen samlad igen och med undantag av mamma dansade vi alla runt juldekorationen en gång till.

Det blev en annorlunda julafton, men till skillnad från många andra julaftnar kan jag tydligt minnas den – och jag minns den med glädje.