Ulla: Mitt liv förändrades på en sekund – och julen blev aldrig densamma igen

Ofrivilligt ensam i jul? Så kan du hantera det

En dag i december, precis före jul, var jag sent på eftermiddagen på väg hem från jobbet i min lilla bil, och jag njöt av den vackert julpyntade staden och såg fram emot julafton. Jag var vid den tiden 24 år, och livet och hela världen låg framför mig.

Trafiken i centrum var tät, och jag svängde ner på en sidogata för att undvika den värsta trängseln.

Det skulle jag aldrig ha gjort, för när jag vaknade på annandag jul låg jag på sjukhuset och anade inte vad som hade hänt. Min ena arm var gipsad, och jag var nästan oförmögen att röra mig. När jag fick se mig i spegeln var halva mitt huvud blått och svart.

Sjukhuspersonalen berättade att jag hade blivit påkörd av en rattfyllerist.

Jag var förkrossad och kunde knappt förstå att jag hade haft sådan otur. Inte nog med att jag låg svårt skadad i en sjukhussäng – julen var också över, utan att jag hade fått uppleva den.

Dessutom måste jag räkna med flera månaders sängläge på grund av olika benbrott.

Min enda tröst var att jag fick sällskap på rummet av en lättsam ung flicka.

Fick fortsätta kämpa ensam

När jag äntligen kom hem var min arm fortfarande i gips, och jag blev inte av med det förrän det blev sommar. Problemen med huvudet och de många smärtorna från de övriga frakturerna fick jag dock fortsätta att kämpa med, och det var svårt för min omgivning att förstå hur jobbigt jag hade det eftersom det inte syntes något på mig.

Det var som om mötet med rattfylleristen satte igång en kedja av olyckor. Senare blev jag bland annat påkörd av en buss och fick armen sydd hos min läkare, och jag var också med om en trafikolycka där min bil körde av vägen och nerför en slänt, eftersom ett av däcken sprack. Det kostade mig nya benbrott och glasskärvor i ena tån.

När jag ser tillbaka på alla mina olyckor ångrar jag att jag inte stod på mig och insisterade på både den bästa möjliga behandlingen och en rimlig ersättning. Jag känner att jag varje gång har blivit avspisad med det minsta möjliga.

Barn fick jag inga, så i dag bor jag ensam med min söta katt, och jag önskar inget annat än frid och ro för katten och mig. Men julen blir aldrig densamma igen.