Läsarberättelse: Andras bekymmer blev mina
Jag var äldsta barnet med tre yngre syskon. Vi växte upp i ett kaotiskt hem med en alkoholiserad pappa och en mamma som led av depression.
Ingen av våra föräldrar räckte till för att ta hand om oss barn, så det ansvaret föll på mig. Det var oerhört smärtsamt att se mina småsyskon inte få den omvårdad och trygghet som de behövde. Jag kände mig tvungen att kompensera dem för det.
Så här i efterhand är det en sak jag ångrar mer än något annat. Och det är att jag inte berättade för någon hur vi hade det. Men vi var så vana vid att familjeproblem inte var något man pratade om med utomstående.
Pappas alkoholism skulle vi låtsas som om vi inte kände till. När mamma var sängliggande berodde det på att hon var ”förkyld” eller ”trött”. Allt som var problematiskt skulle ses som något normalt. På så vis kunde inte våra föräldrar lastas för något.
Drog till en viss människotyp
Den uppoffrande sidan blev som en naturlig del av mig. Jag tror att barndomen programmerade mig till att fokusera på andras behov och bekymmer. Det blev något som jag gjorde utan att ens reflektera över det.
Jag drogs undermedvetet till en krävande kategori av människor eftersom det kändes välbekant för mig. Det påverkade både vilka vänner och pojkvänner jag valde. Vännerna fick aldrig nog av att prata om sig själva, och relationerna med män kretsade alltid runt dem.
Det hände att jag inte kände mig uppskattad eller att vissa människor tömde mig på energi, men jag insåg aldrig att jag hade rätt att säga nej. Jag förväntades alltid ställa upp.
Var medberoende
Det var först när jag passerat femtioårsåldern och läste en populärvetenskaplig bok i psykologi som jag lärde mig om medberoende. Tidigare hade jag trott att detta bara handlade om personer som inte kunde bryta relationer med missbrukare, men nu förstod jag att man även kunde bli beroende av att hjälpa andra.
Jag kunde tydligt se hur detta varit ett mönster genom hela mitt liv. Men jag förstod också varför jag gjort det. Det var ett inlärt beteende, och ett försök för mig att få bekräftelse. Jag trodde att jag behövde ignorera mina egna behov för att bli accepterad.
Allt det här fick mig att inse hur trött jag var på att leva så. Det påbörjade en förändring inom mig som fortfarande pågår. I dag har det skett en fantastisk förbättring i mitt liv.
/Eva
Foto: Shutterstock/TT (Obs! Bilden är arrangerad)