Karin: Uppsägningen blev vändpunkten i mitt liv
Jag blev både orkeslös och deppig.
Men vad jag inte visste var att lyckan väntade runt hörnet.
Jag hade arbetat länge på samma arbetsplats. När beslutet från ledningen togs om att säga upp hela ekonomiavdelningen, där jag arbetade, blev vi alla mycket chockade. Jag kände mig sviken och värdelös. Vad skulle jag göra nu?
Några månader senare arbetade jag min sista dag på kontoret. I slutet av dagen packade jag ihop mina saker på mitt skrivbord och tog ett sista varv i lokalerna där jag tillbringat större delen av min vakna tid i flera decennier.
”Veckorna av inaktivitet lades på hög”
En tid av sorg, maktlöshet och oförmåga att agera följde. Jag låg i soffan och deppade hela dagarna. Det var tomt att inte ha en arbetsplats att gå till varje dag, och jag saknade mina arbetskamrater. Jag kände mig inte viktig längre när jag förlorade min yrkesroll. Vem var jag nu?
När veckorna av inaktivitet lades på hög insåg jag en dag att det inte var i soffan som jag ville tillbringa resten av mitt liv. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra, men jag skulle i alla fall resa mig upp. Så det gjorde jag.
Duschen blev en symbolisk handling
Det kändes lite fånigt att bara stå upp i vardagsrummet, men jag var beslutsam och tänkte inte lägga mig i soffan igen. Jag bestämde mig för att ta en lång dusch. Det var jag värd, och det behövde jag. Min kropp höll på att förfalla och även min hygien.
I badrummet plockade jag fram en härlig tvål som jag hade fått förra julen, och som jag lagt undan och sparat till något speciellt tillfälle. Jag bestämde mig för att detta var den rätta stunden.
Jag duschade länge och den dyra tvålen doftade underbart. Duschen och den goda tvålen blev en symbolisk handling för att tiden för förändring var inne. Jag skulle ta tag i mitt liv igen.
Efter duschen lagade jag mig en god lunch och unnade mig att bli så där riktigt mätt. Jag satt kvar vid köksbordet länge, men blev efter en stund avbruten av att min telefon ringde. Jag såg att det var min dotter.
Min dotter frågade om jag kunde passa mitt barnbarn
När jag svarade hörde jag att hon hade lätt panik i rösten. Hon berättade att hon skulle iväg på en konferens nästa dag och att det samtidigt var studiedag på förskolan, något som hon hade missat att anteckna.
Min dotter undrade helt enkelt om jag kunde passa mitt barnbarn. ”Bara över dagen?”, frågade hon.
Jag svarade direkt ja. Dels kändes det skönt att kunna hjälpa min dotter, och dels såg jag fram emot att slippa fundera på vad jag skulle göra nästa dag. Jag hade ju faktiskt inget inplanerat.
Att tillbringa en dag med mitt barnbarn kändes både spännande och roligt. Då jag somnade den kvällen kände jag mig för första gången på länge värdefull och förväntansfull. Jag hade en uppgift att fylla igen.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Mitt barnbarn gav mig livsglädjen tillbaka
Nästa morgon ringde det tidigt på dörrklockan. I trapphuset stod mitt pigga barnbarn och hennes stressade mamma. Jag släppte iväg min dotter, och barnbarnet och jag gick in i köket för att äta frukost tillsammans.
Det visade sig att vi fick en helt fantastisk dag tillsammans. Vi ritade, var ute på lekplatsen, lagade mat och tittade på en film.
Jag var nog lite extra glad och full av energi, eftersom jag hade tillbringat flera veckor i soffan.
Nu njöt jag verkligen av vår tid tillsammans och dök hungrigt in i barnets fantastiska värld.
Sedan dess tillbringar vi minst en eftermiddag i veckan tillsammans, barnbarnet och jag. Och jag njuter nu på ett helt annat sätt av vårt umgänge än tidigare.
Tacksam för allt i dag
Bara några veckor senare fick jag dessutom ett nytt jobb. Jag förhandlade mig till en tidig eftermiddag i veckan så att jag kan fortsätta att hämta mitt barnbarn tidigt på förskolan. Det kändes som en rutin som jag ville bevara.
Det känns skönt att vändpunkten kom som en insikt inifrån och att jag direkt vågade agera när den kom.
Om jag inte hade rest mig upp ur soffan den där förmiddagen tror jag inte att jag hade sagt ja till att passa barnbarnet nästa dag.
Då hade jag också gått miste om det fantastiska energiutbyte som detta är, och vår relation hade inte sett ut som den gör i dag.
Även min nuvarande arbetsplats ger mig energi och jag känner mig nöjd och glad när jag går från jobbet. Kanske finns det en mening med det som sker, trots allt.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]