Petra: Nu fyller vi huset med skratt igen

Efter reklamen: Se också: Ekonomiska kvinnofällor att se upp för i skilsmässan

Oskar och jag hade levt tillsammans i 15 år när han ville skiljas. Jag fattade inte hur han kunde göra så mot våra barn på 7 och 10 år. Och mot mig…

Jag hade inte anat att detta skulle komma och den första tiden präglades av sorg, förtvivlan och vrede. Vad skulle det bli av oss?

Sorgen över att behöva sälja vårt gemensamma hem

Men Oskar hade så pass mycket ansvarskänsla att han flyttade ut och generöst skrev över huset på mig. ”Självklart”, sa han, skulle han stå för halva huskostnaden men lät antyda att det var bra om huset såldes snart.

Jag hade inte alls tänkt på att skilsmässan innebar att barnen och jag skulle stå utan tak över huvudet. Jag älskade vårt hus som vi flyttat in i när jag väntade Olivia. Vi hade lagt mycket tid och pengar på att renovera det och nu var ju huset precis som vi ville ha det. Nu skulle andra få glädje av vårt arbete. Det var nästan outhärdligt att tänka på.

Sedan var det barnen. Huset var deras hem, de kände inte till något annat och var vana vid att ha egna rum. Jag skulle inte ha råd att köpa ett lika stort hus med min magra lärarlön.

Huset lades ut till försäljning, men det gick trögt. Oskar och jag diskuterade och bråkade för han ville sänka priset, men jag menade att vi skulle hitta en annan mäklare.

Vi var frustrerade bägge två och även om Olivia, Andreas och jag bodde kvar i vår vanliga miljö var det stressande att inte veta när vi behövde lämna den. Jag tittade lite på lägenheter och radhus, men jag kunde inte göra något innan vårt hus var sålt.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

relationerEllen: Jag var kär i min pojkväns bror

Huset blev sålt efter två frustrerande år

Skilsmässan gick snabbt igenom men Oskar och jag var bundna till varandra i och med huset. Oskar hade egen nyckel och kom och gick som det passade honom. Det var förstås trevligt att han klippte häcken men det var samtidigt irriterande att han hade alla sina verktyg och sin fiskeutrustning i källaren.

När jag försökte prata med honom om det påminde han mig om att han fortfarande betalade halva kostnaden för huset och att jag var tvungen att finna mig i att han tittade förbi utan att ge besked i förväg.

Efter två frustrerande år och tre olika mäklare blev huset sålt på våren till ett ungt par som väntade sitt första barn. Det var vemodigt, men nu hade jag vant mig vid tanken och det var faktiskt en lättnad att äntligen kunna lämna huset.

Petra: Jag hittade ett nytt hem till mig och barnen

Jag hade tur och hittade ett radhus nära barnens skola, men innan jag kunde glädjas åt vårt nya hem var jag tvungen att fokusera på det tunga jobbet att packa.

Saker skulle kastas, säljas eller skänkas och jag behövde sortera och gå igenom hela vårt gemensamma liv.

Jag grät mycket under tiden för jag hade ju tänkt att vi skulle bo här i många långa år tillsammans – inte att jag skulle lämna allt redan som 42-åring.

Jag behövde ta farväl av alla drömmar knutna till huset men jag blev ju samtidigt av med alla jobbiga minnen som också bodde här. Alla de nätter jag gråtit mig till sömns, alla gräl med Oskar, allt det lämnade jag bakom mig.

relationerAlba: Min bror var mammas favorit

Nya hemmet: Äntligen fri och kan börja läka

Nu sitter jag med en kopp kaffe och ser mig om i mitt nya kök. Jag har precis tömt sista flyttlådan och efter att ha levt i något som påminner om en krigszon de senaste två veckorna, har vi äntligen packat upp allt.

Radhuset håller på att bli ett hem, inte bara en kuliss. Nu börjar ett nytt kapitel i mitt liv där Oskar kommer att spela en minimal roll. Han har inte längre nycklar till mitt hem – eller till mitt liv.

Efter att vi flyttat har han kommit två gånger, men han ringer snällt på dörrklockan och uppför sig som en gäst när han är här.

Vårt nya hus bär varken på sorger eller besvikelser och nu är det upp till Olivia, Andreas och mig att fylla det med glada och fina minnen.