Läsarberättelse: Hon kunde inte komma över skilsmässan

Två vänner omfamnar varandra.

När min väninnas man ville skiljas förstod vi att hon hade behov av mycket stöd från oss, hennes vänner. Men tiden gick och hon verkade ha svårt att sluta älta det som hänt och till slut for även hennes barn illa av hennes beteende. Då fick det vara nog.

Angelica har varit en av mina bästa väninnor sedan grundskolan. När hon gifte sig med Håkan var jag tärna på bröllopet. Då hade jag redan träffat Johan och vi fyra umgicks mycket, även efter att de flyttat från stan.

Jag och Angelica sågs nästan varje vecka och pratade i telefon ofta. Vi var väldigt nära varandra och jag trodde att hon berättade allt för mig. Men på min 35-årsfest märkte jag att allt inte var som det skulle mellan dem. Han verkade frånvarande och det märktes tydligt att han försökte undvika henne. När hon inte lämnade honom ifred blev han irriterad. När jag frågade om allt var som det skulle verkade hon orolig och flackade med blicken, men sa att de bara hade en svacka.

Träffade en annan och ville skiljas

Det var dock mycket allvarligare än så. Några veckor senare ringde hon och berättade att Håkan träffat en annan och ville skiljas. Hon var så chockad att hon lät helt avtrubbad.

– Jag kan inte tro att det här händer, sa hon om och om igen. Det här kan inte vara sant.

Birgitta: Skilsmässan har gjort barnen otrygga och aggressiva

Strax därefter flyttade Håkan till en egen lägenhet och tog hand om barnen varannan helg. Månaderna gick, men Angelica vägrade att acceptera situationen. Hon hade ett ansvarskrävande jobb och hade alltid haft sunt förnuft, men nu verkade hon inte kunna tänka klart. Vi hördes av flera gånger i veckan och hon pratade inte om annat. Det hade jag full förståelse för de första veckorna, men när samma ältande fortsatte månad efter månad började mitt tålamod tryta.

Vi var en liten, sammansvetsad grupp väninnor och Angelica betedde sig likadant med oss allihop. Hon hade verkligen bra support, men vad gör man när det inte hjälper? Med tiden började vi alla tröttna.

Försökte sabotera

Den nya kvinnan i Håkans liv hette Laura. Efter ett halvår flyttade de ihop. Angelica var vansinnig och försökte sabotera hans umgänge med barnen. Hon och Håkan hade två barn tillsammans, Alice som då var 10 år och Mikael som var sju. Angelica hade försökt förhindra att Laura fick träffa dem, men det gick ju inte.

De som blev allra mest lidande av det här var naturligtvis barnen. De gick som på nålar och vågade knappt prata om sin pappa, i rädsla för att deras mamma skulle bli arg och börja prata illa om honom och hans nya kärlek .

Vägrade träffa henne

Laura hade en tvåårig dotter från ett tidigare förhållande och det var uppenbart att Alice och Mikael var väldigt förtjusta i henne, men inte ens det kunde Angelica se som något positivt. Det kändes faktiskt som om hon försökte svartmåla Håkan inför barnen, och det gjorde mig alltmer irriterad.

Kristina: Jag började tröstäta när min man inte ville ha sex

Jag försökte prata med henne om detta, men hon tog illa vid sig och efter ett antal försök gav jag upp och blev i stället bara tyst. Våra gemensamma väninnor upplevde samma sak. Det blev barnens beteende som till slut tvingade henne att förstå att hon inte kunde fortsätta på det här viset.

En söndag när de var hos Håkan ville de helt enkelt inte åka hem till henne igen. Hon vägrade först tro något annat än att det var han som lurat dem till detta, men han körde dit och pratade med henne. Jag vet inte exakt vad han sa, men på något sätt fick han henne att förstå.

Några dagar senare ringde hon mig och berättade att hon hade bokat tid hos en terapeut. När jag hörde det blev jag så glad och lättad och gjorde mitt bästa för att peppa henne.

Borde markerat mer

Angelica tog sig så småningom ur den dåliga fasen och i dag har hon fått barn med sin nye man. Håkan och Laura har gift sig, och de har numera barnen varannan vecka. Angelica har äntligen accepterat Laura och även om de aldrig kommer att bli bästa vänner, så kan de numera sitta ner och ta en kopp kaffe ihop och föra ett normalt samtal.

Mia: Jag stod inte ut med att bo så nära mitt ex

I efterhand ångrar jag att vi inte markerade hårdare mot Angelica när vi såg hur hennes beteende gick ut över barnen. Det kan visserligen vara svårt att vara uppriktig mot någon som mår så dåligt, men i längden gör motsatsen ingen nytta. Om jag hade vågat vara mer rakt på sak med vad jag tyckte om Angelicas beteende hade hon garanterat blivit arg, men alla hade vunnit på det i längden – även hon själv.

/Clara

Foto: Shutterstock/TT (Obs! Bilden är arrangerad)

Mer intressant innehåll hos allas.se: