Läsarberättelse: Jag upprepade min mammas misstag

Kvinna med bärkassar på armen har shoppat.

Foto: Shutterstock/TT

Med en mamma som är shoppingmissbrukare borde jag ha vetat bättre, men i stället gick jag i hennes fotspår. Jag handlade mer och mer och skulderna bara växte…

Jag var 24 år när jag blev mamma till Ida. Det var då längtan efter förändring började vakna inom mig, men det skulle dröja innan jag gjorde något åt det. Först hann jag begå fler misstag, som kunde ha orsakat väldiga problem för oss.

Pelle och jag blev ihop när jag var 22. Vi har varit tillsammans i tio år nu och jag kan inte tänka mig livet utan honom. Jag har haft tur med Pelle, på flera sätt. Han älskar mig, men om det inte varit för hans förståelse hade vi aldrig klarat det. Många andra hade säkert lämnat mig efter det jag gjorde.

Min mamma led av missbruk

Jag var 13 år när mina föräldrar skilde sig. Det var mammas fel. Hon försökte lösa sina problem genom att shoppa. Att spendera pengar, köpa snygga kläder och prylar var som ett missbruk. Min uppväxt kretsade runt detta; pappa som upptäckte nya räkningar, grälen som följde och sedan det bedrägliga lugnet tills det var dags för nästa storm. Mitt i allt detta satt jag och hoppades att det var sista gången. Att vår familj äntligen kunde bli som alla andras.

Men så blev det aldrig. Mamma kunde inte sluta. Hon drevs av ett hävdelsebehov, saker skulle kompensera för hennes svaga självkänsla. Hennes begär var som en sjukdom. Hon försökte fylla tomheten inom sig med prylar. Varje gång hon handlade över våra tillgångar tvingade hon pappa till extrajobb eller nya lån.

Se också: Zoe sålde sex som 15-åring

Hur kan man bete sig på det sättet? Det gjorde ont att hon gång på gång prioriterade detta framför sin egen familj. Sedan blev jag vuxen – och gjorde samma sak.

När Pelle och jag hade varit ihop i ett halvår dök ett av hans ex upp i våra liv. Jag visste att Pelle varit väldigt kär i henne och nu fanns hon plötsligt där igen, singel och tillgänglig. Jag blev svartsjuk och hemskt osäker – och det triggade igång mitt eget behov av att ”kompensera”. Jag började handla, ville imponera på Pelle. Såvitt jag vet var Pelle aldrig otrogen och han stannade, men det gjorde osäkerheten också.

När vi fick Ida hade vi just köpt hus. Jag hade gått upp i vikt och det gjorde osäkerheten större. Nu handlade jag åt både Ida och mig. Det gick över styr. Räkningarna ramlade in. Det hände att jag rev sönder dem och hoppades att problemet skulle försvinna av sig självt – men sedan kom påminnelserna med nya avgifter.

Min barndom kom ikapp mig

Stressen inom mig växte tills jag inte kunde amma Ida längre. Jag bröt ihop under ett möte på bvc och fick prata med en kurator. Det slutade med att jag började gå till en psykolog. Hon hjälpte mig att förstå min bakgrund och hur den påverkat mig.

Jessica: Han kunde inte älska mina barn

Mamma hade ingen bra relation med sina föräldrar. Jag tror hon kände sig oälskad när hon växte upp – precis som jag gjorde, när hon prioriterade sitt shoppingmissbruk framför mig.

Efter att mina föräldrar skilt sig levde jag varannan vecka hos mamma och varannan hos pappa. Han byggde upp ett nytt, ordnat liv. Jag tyckte om den nya kvinnan han träffade och det var lugnt och skönt hemma hos dem.

Hos mamma var det en annan femma. Hon fortsatte att spendera mer än hon hade råd med, och en av anledningarna till att hon flyttade ihop med olika män genom åren var för att de skulle hjälpa henne ur den ena ekonomiska knipan efter den andra.

Jag hamnade hos kronofogden

När Pelle fick veta vad jag hade gjort hade jag skulder för över 100 000 kr. Vi hade inga sparade medel. Det fanns inget att sälja som skulle täcka detta. Hälften av skulden hade redan gått till kronofogden.

Marianne: Jag försonades med mamma

Pelle var besviken och förbannad, men när han fick veta min bakgrund förstod han. Det var min skyldighet att försöka ordna upp det och jag gick till pappa.

Det var svårt att erkänna att jag upprepat mammas misstag, men jag berättade om hjälpen jag fick och att jag tänkte ordna upp detta. Han lånade oss pengarna, som vi sedan dess har betalat tillbaka.

Till skillnad från mamma lärde jag mig av och tog ansvar för mina misstag. Sedan dess har jag aldrig handlat över våra tillgångar igen – tvärtom ser jag hellre till att spara så snart det finns möjlighet.

/ Ylwa

Gertie: Jag mindes hur ont det gjorde att bli lämnad

Åsa: Vi började säga nej – och räddade kärleken