Sharon: Jag lyckades äntligen hålla mitt nyårslöfte

Efter reklamen: Se också: Introvertas guide för att orka med fester under högtiderna

Ända sedan jag var en ung flicka och min mamma berättade för mig vad ett nyårslöfte var har jag alltid haft ett eller fler. De flesta har varit lite orealistiska och har därför heller aldrig blivit uppfyllda, men samtidigt har de hjälpt mig att känna efter vilken riktning jag velat att mitt liv ska ta.

Nu är jag 51 år, lyckligt gift med Anders och mamma till tre barn, varav det äldsta har flyttat hemifrån. Jag har ett jobb som jag trivs med, vi har en hund och vi bor i ett enplanshus i ett bra område. Grannarna har med tiden blivit våra vänner, och vi har de senaste tio åren firat nyårsafton tillsammans med tre andra par i kvarteret. Det är praktiskt, inte minst för att ingen av oss behöver köra hem.

Eftersom jag och Anders är de enda med hund, så har festen alltid varit hos oss. Vi brukar ha knytkalas, där man efter en lottdragning tar med antingen förrätt, varmrätt, efterrätt eller nattamat, samt de viner som man själv tycker passar till. När andra hör om vårt arrangemang tycker de alltid att det låter så bra, speciellt för att jag som värdinna inte behöver ordna med allt.

Kärlek, ekonomi, semester – hur blir ditt år?

horoskopÅrshoroskop: Så blir 2025 för just ditt stjärntecken

Gör alltid två saker samtidigt

På ett sätt stämmer det, men de senaste åren har det ändå slutat med att jag på årets sista dag rusar runt i huset för att få det att se fint ut. Anders bidrar gärna genom att köpa fyrverkerier, samt att öppna och provsmaka det vin som han har köpt. Nåja, han fixar ju även välkomstdrinken. Men dammråttor och fläckar på speglar ser han inte.

Även om jag har fullt upp, så ser jag alltid till att få en kvarts lugn och ro för mig själv i sovrummet innan gästerna kommer. Då brukar jag fundera på hur det har gått med att hålla mina nyårslöften från förra nyår. Samtidigt skriver jag ner mina nya löften, i den kalender som jag får varje jul av min pappa.

2022 ville jag gå ner fem kilo, men la i stället på mig tre. Jag hade egentligen tänkt mig att mitt nyårslöfte för 2023 skulle vara något med att inte stressa så mycket, men varför var det egentligen så att jag ofta kände mig stressad? Det gjorde jag även nu, medan jag satt och försökte slappna av innan gästerna kom. Orsaken var uppenbar, nämligen att jag samtidigt höll på med flera andra saker.

Jag hade lagt en ansiktsmask som skulle sitta i tio minuter, jag skulle skriva sms för att önska vänner och familj gott nytt år, och jag hade dessutom äggklockan med mig eftersom jag hade ett bröd till nattamaten i ugnen. Med andra ord multitaskade jag, och i det här ögonblicket insåg jag att det är något som jag alltid gör. Jag agerade läxhjälp medan jag strök kläder eller lagade middag, och jag putsade fönster med mobilen inklämd mellan örat och axeln.

Mitt nyårslöfte blev därför att jag vill koncentrera mig på en sak i taget, och inte mer än så.

Lönar sig hela året!

hälsaExperternas 7 bästa nyårslöften – som du garanterat vill hålla

Första gången jag sa ifrån

När tolvslaget kom hängav jag mig mitt nyårslöfte, och sa till en av gästerna att jag dessvärre inte kunde förbereda nattamaten och underhålla henne samtidigt. Hon hade satt sig vid köksbordet och ville skvallra.

Jag har aldrig varit förtjust i sällskap i köket, inte ens när man erbjudit sig att hjälpa till. Det har jag alltid vetat, men ändå var det första gången som jag sa ifrån.

Naturligtvis berättade jag för alla om mitt nyårslöfte, så ingen blev överraskad när jag från januari inte svarade på sms när jag rastade hunden, och att jag inte satte på min privata mobil förrän efter jobbet.

Det blev en sport för mig att följa det jag lovat mig själv, och jag är stolt över att kunna säga att jag har lyckats.

Kanske är det så att jag går miste om något, men jag saknar ingenting. I stället känner jag mig mer lugn och närvarande i min vardag, och jag har blivit bättre på att respektera mig själv.

För året därefter blev nyårslöftet inget med att tappa några kilon, för sex av dem hade redan rykt – möjligtvis för att jag inte längre tröståt av stress. I stället ville jag komma igång med något volontärarbete, och såg redan fram emot hur det skulle bli.