Läsarberättelse: Min kollega var en snåljåp
För några år sedan jobbade jag i butik. Till en början trivdes jag väldigt bra med Anna och de andra kollegorna. Vi umgicks mycket och gick ut på lunch tillsammans varje dag. Anna var hjälpsam och föreslog ofta att vi skulle göra allt möjligt ihop, och som ny sa jag ja till det mesta. Jag ville ju gärna bli en i gänget.
Under en period var Anna till och med min favorit bland kollegorna. Hon var så lättsam och inkluderande och vi började umgås privat. En dag handlade vi tillsammans på nätet. Jag skulle beställa några hälsoprodukter och Anna ville ha ett speciellt te.
– Jag swishar över pengar till dig, sa hon.
Men de där pengarna kom aldrig. Och eftersom det handlade om en liten summa ville jag inte säga något. Hon hade väl bara glömt.
Fick alltid betala
Under sommaren gick vi ut några kvällar i veckan efter jobbet för att ta en öl på en uteservering. Flera gånger kom hon med ursäkter om att hon glömt föra över pengar till kortet, eller så gick hon på damernas när vi skulle beställa.
– Ta en öl till mig också, sa hon och försvann iväg.
Och så satt jag där och fick betala.
– Jag tar nästa, kunde hon säga.
Men ofta blev det ingen mer – och så hade hon ”vunnit” på situationen.
Jag ville inte tro att hon gärna åkte snålskjuts på andra, men till slut blev det uppenbart. Nu märkte jag också hur de andra behandlade henne. De hade uppenbart lärt sig detta och ingen ville lägga ut pengar för henne.
De kvällar vi träffades hemma hos mig för att gå vidare ut på stan sa hon ofta något i stil med:
– Du kan väl köpa hem lite chips?
Aldrig att hon hade med sig en påse när hon dök upp.
En kväll när hon kom hem till mig hade hon lovat att ta med sig en flaska vin.
– Det blev så stressigt, så jag hann inte in på systemet. Men så kom jag ihåg att du ju har några flaskor stående, eller hur?
Så där höll det på. Jag blev alltmer irriterad. Våra kollegor förstod nog och märkte detta, och de började kasta menande blickar på mig som om de ville säga ”du ser, nu förstår du varför vi har tröttnat…”
Och jodå, jag förstod. Samtidigt hade Anna och jag fortfarande väldigt trevligt ihop om man bortsåg från det där. Plus att jag ju inte gärna ville förstöra stämningen på jobbet…
Till slut rann bägaren över
Men så kom kvällen när bägaren till slut rann över. Vi skulle gå ut och fira en av kollegorna som fyllt 40. Jag hade erbjudit mig att fixa dryck och tilltugg och vi skulle dela på kostnaden. När kvällen kom hade jag fått pengar av alla utom Anna. Det här retade mig så mycket nu att det förstörde kvällen för mig. Jag gick ju runt och var irriterad alldeles i onödan.
– Har du pengarna? frågade jag när hon dök upp.
Hon såg förvånad ut.
– Nej, oj då, det glömde jag. Men då bjuder jag dig på en öl i kväll då.
Så blev det inte. När vi skulle gå hem och hon föreslog att vi skulle dela på en taxi fick jag nog.
– Varför det? Så du kan åka gratis i vanlig ordning?
Så gick jag därifrån. Vi pratade aldrig ut om detta och vi umgicks inte fler gånger. Den vintern bytte jag jobb, och att slippa den dåliga stämningen mellan oss var en riktig lättnad!
/Camilla