Läsarberättelse: ”Min son behövde inte vara rädd längre”

  • author Redaktionen
    Redaktionen
Pojke och hund
Det plågade Maria att hennes son var så rädd och otrygg. Men hon hittade en lösning.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto

När min son Matts var tolv var han fortfarande livrädd för att vara ensam hemma, särskilt på vintern när det blev mörkt tidigt. Jag är ensamstående mamma och är ibland tvungen att jobba sent för att få det hela att fungera. Mitt schema ser ut så och jag kan inte göra något åt det.

Matts skämdes för sin rädsla och ville helst inte tala om den men jag kunde märka hur lättad han var när jag kom hem efter en lång dag.

Rädd för tjuvar och spöken

Han hade tänt varenda lampa i hela lägenheten och frågade mig ofta hur snabbt polisen kunde komma om det kom en inbrottstjuv eller om jag var riktigt säker på att det inte fanns spöken.

Få nyhetsbrev från Allas – helt gratis!

Ja, jag samtycker och vill gärna få nyheter, marknadsföring, erbjudanden och inbjudningar till specialevenemang inom skönhet, mat, resor mm. via e-post eller sms från Aller Media AB. E-post och sms kan också innehålla nyheter, marknadsföring och erbjudanden från våra samarbetspartners. Vill du sluta få dessa e-post eller sms kan du trycka "Avregistrera" i nyhetsbrevet eller sms. För att få veta mer om hur Aller Media AB behandlar dina uppgifter kan du läsa vår integritetspolicy.

Notera att du som redan är kund/prenumerant hos Aller Media AB fortsatt kommer att få marknadsföringsutskick för våra produkter enligt våra allmänna villkor och integritetspolicy.

Det plågade mig att han inte kände sig trygg och jag grubblade mycket över hur jag kunde lösa det här problemet och hjälpa min son.

När min mamma som bodde i närheten skulle på semester frågade hon om vi kunde passa hennes golden retriever Lady i två veckor. Matts hade gått ut med Lady några gånger tidigare när han kom hem från skolan eller fritids.

Lugn och trygg

Nina var livrädd för mörker – i 46 år
Läs mer

En kväll när jag parkerade utanför huset lade jag märkte till att det bara var tänt i ett fönster. När jag steg in genom ytterdörren satt Matts i soffan tillsammans med hunden. Han var totalt uppslukad av ett program på teve och verkade för första gången lugn och trygg.

– Jag önskar att vi alltid kunde passa Lady, sa han och det gav mig en idé.

När min mamma kom hem från sin semester frågade jag henne om Mats kunde gå ut med Lady och ta henne med hem till oss de eftermiddagar när jag jobbade sent. Mamma tyckte att det var en alldeles utmärkt idé. På så sätt fick hon också lite ledigt några dagar i veckan och behövde inte känna sig pressad att skynda hem från jobbet för att gå ut med hunden.

Det fungerade jättebra.

Matts var inte rädd för mörkret när Lady var hos honom och jag kunde arbeta till sent utan att ha dåligt samvete.

Lady fick två hem

Och så fortsatte det. Lady som ju är mammas hund fann sig väl tillrätta med att ha två hem.

Så småningom slutade Matts att vara rädd för mörkret. Idag är han 16 år och inte rädd för någonting alls.

Men Lady är fortfarande hos oss ibland. Det är en lösning som vi alla trivs riktigt bra med.

Maria