Läsarberättelse: Mitt ex ville kontrollera mig

Kvinna och man bråkar om skilsmässa
Kristian och Lena var skilda sedan ett år, men han kunde inte lämna henne i fred utan ville veta allt vad hon gjorde. Han använde sig listigt av barnen för att kunna ha kontroll över sin exfrus liv.

Kristian och Lena skildes för ett år sedan, men trots det var han fortfarande en stor del av Lenas liv, mot hennes vilja. Han kom oinbjuden och lodade runt i hennes hem och ville veta allt. Lena var tvungen att säga ifrån. Då blev Kristian både arg och förnärmad.

Har ni delad vårdnad?

– Ja, Lisa och Tor på 6 och 8 år bor växelvis hos mig och Kristian. Jag saknar dem oerhört när de är där, men det var ju överenskommelsen. Kristian är en bra pappa även om vi inte kommer överens. Jag vet inte om skilsmässan alltid kommer att göra ont, men jag vet att vi skulle hamna helt snett om vi inte i tid insett att äktenskapet inte fungerade.

Annons

Jag trodde att Kristian var överens med mig om det. Men när han lämnade barnen kunde han dröja sig kvar och bete sig som om min bostad också var hans.

Hur då?

– Jo, en dag till exempel, tog han av sig skorna gav mig en kyss på kinden och följde efter Tor in på hans rum. Min dotter Lisa hade massor av saker hon ville berätta för mig och jag lyssande på allt om skolan och kompisarna samtidigt som jag hörde hur Kristina drog ut lådor i Tors rum för att städa och lägga saker på plats.

Annons

Tog sig friheter i mitt hus

Sedan gick han ut i badrummet med en hög smutstvätt. Jag försökte koncentrera mig på min dotters berättelse, men två mintuer senare hörde jag hur Kristian stökade runt i mitt badrum. Jag blev irriterad. Kristians sätt att röra sig i mitt hem som om det var hans, störde mig. Men innan jag fick sagt något kom han tillbaka med en skruvmejsel. Han skulle fixa en handdukshängare i badrummet som höll på att lossna. Ja, det var ju snällt, men han kunde ha frågat först innan han rotade i mina skåp efter en skruvmejsel. Men jag ville inte ha någon konflikt så jag bet ihop.

När han var klar med hängaren ville han ha en kopp kaffe. Och när jag kom in i vardagsrummet med en kopp satt han i min fåtölj och zappade mellan kanalerna på teven. Jag blev ännu mer irriterad.

Kristian påpekade att jag gott kunde tacka honom för att han skruvat i skruvarna i badrummet.

Gjorde du det?

–  Jag sa att det var skönt att få det fixat men att han gott kunde ha frågat innan. Han blev förnärmad och sa i sårad ton att han ju bara ville hjälpa mig.

På ett sätt var det som om vi vadade runt i samma konflikthärdar som innan skilsmässan.

Annons

Vi hade bråkat en hel del bland annat för att han gjorde grejer över huvudet på mig, utan att fråga mig först. Dessutom var han svartsjuk.

Hur visade sig det?

– Den dag då jag insåg att vi inte kunde fortsätta tillsammans var när jag kom på honom med att kolla i min telefon efter ett gräl. Där och då fick jag nog även om Kristian på många sätt är en hjälpsam och ordentlig kille som sköter sitt jobb och är bra med barnen.

Ofta drog jag mig undan från möjliga konflikter för jag ville inte att det skulle gå ut över barnen. Men det betydde ju också att jag hela tiden kände mig trängd.

Nu satt Kristian i mitt vardagsrum och drack kaffe och sa att han tyckte det var svårt att följa med i barnens liv när han bara träffade dem varannan vecka. Därför, föreslog han, var det bra om vi kunde ha ett block där vi skrev vad som hände under dagarna, även barnens egna planer, så att den andra föräldern kunde följa med.

Vad sa du?

–  Jag sa ”Kanske”, men det var något som skavde. Det lät ju i och för sig förnuftigt med ett sådan block med barnens aktiviteter, men skulle även mina planer stå där? Det kändes fel, i hela kroppen.

Exet hade för stor plats i mitt liv

När Kristian väl hade gått sjönk jag ner i min soffa. Det var mer än ett år sendan vi skildes, men han tog fortfarande alldeles för stor plats i mitt liv. Hur skulle jag få honom att fatta att vi nu levde olika, åtskilda liv, och ändå behålla en anständig ton emellan oss?

Nästa gång Kristian kom med barnen hade han ett block med sig, ett fint med blommor på. Jag misstänkte att Lisa hjälpt honom välja.

Titta här, sa han och jag läste hans prydliga anteckningar om vad de gjort, men även om hans egna planer för nästa vecka. Han skulle till exempel bowla.

Jag kände hur det vände sig i magen.

När Kristian gått tittade jag i blocket igen. Det var faktiskt ingen dålig idé men jag behövde ju inte veta att han skulle bowla. Jag hade faktiskt inte lust att förhålla mig till hans liv, bara till barnens.

Egna planer tänkte jag inte bokföra. Vad hade han med dem att göra? Det var inte hans sak att jag gick ut med mina väninnor eller på en dejt. Ett par dagar senare ringde Kristian och ville bara säga att bowlingen blivit inställd.

Hur reagerade du?

– Jag blev tyst, drog efter andan och det gick flera sekunder innan jag sa något. När jag väl hade kontroll på rösten tackade jag för upplysningen men sa att det inte var nödvändigt. Kristian kontrade med att han gladde sig över att se vad jag skulle ha skrivit när ungarna kom till honom nästa gång.

Jag sa snabbt hej då och öppnade fönstret. Det kändes som om jag drogs in i spindelns nät. Allt Kristian sa, sa han i vänlig ton, men jag anade att han ville ha kontroll över mig.

Vad skrev du?

– Bara lite om vår tur till zoo med mina föräldrar och att vi skulle till en kusins födelsedag nästa gång barnen var hos mig. På kvällen ringde han och liksom ställde mig till svars. Varför hade jag inte skrivit om mina egna planer i boken? Det är ju bra för mig att veta om barnen frågar, hävdade han.

Bättre relation med parterapi

Jag knöt näven och drog efter luft. Det räcker att du vet vad ungarna har gjort och ska göra. Vi lever inte tillsammans, Kristian, sa jag tålmodigt.

Så hände det: ett brak hördes från badrummet. När jag öppnade dörren in dit fick jag behärska mig för att inte börja gapskratta. På golvet låg handdukshängaren som Kristian satt upp. Men jag kunde inte hålla mig utan förklarade skrattande för mitt ex att hållaren som han nyligen räddat med nya skruvar, hade trillat ner. Men Kristian såg inte humorn.

Det är ett tecken, sa jag, vi måste prata om det här. Vi är skilda och du måste finna dig i att inte veta vad jag gör. Det är jobbigt för mig, jag känner mig invaderad.

Kristian lät konstig i telefonen när han frågade om jag alltså ansåg att han stalkade mig.

Jag svarade nekande men fick ur mig att jag faktiskt tänkt på att vi kanske behövde parterapi. För att bli ett par igen? undrade då Kristian hoppfullt.

Det fanns ett spirande hopp i hans röst och det gick upp för mig att han ångrade skilsmässan. Jag förklarade omedelbart att det handlade om att bli så bra skilda föräldrar som möjligt för våra barn.

Kristian la på utan att säga hej. Men när han lämnade barnen nästa gång hade han faktiskt bara skrivit ner det som handlade om barnen i boken. Och han väntade utanför tills han blev bjuden att stiga in. Så erkände han att han var ledsen över skilsmässan men att parterapi för barnens skull var en bra idé.

Och det blev faktiskt starten på en bättre skilsmässa. En månad senare satt vi hos terapeuten och pratade om hur Kristian skulle göra för att hålla sig på sin planhalva och hur jag skulle göra för att sätta tydligare gränser. Allt för att skapa en bättre tillvaro för barnen. För det är ju det som är det viktigaste, att få barnen helskinnade genom barndomen.

/Lena 

Foto: Unsplash (Obs! Bilden är arrangerad) 

Mer inspirerande innehåll från allas.se: