Läsarberättelse: Pappa skyllde sina brott på mig
K
arin växte upp i en liten landsortsstad där hennes pappa drev ett eget företag som tillverkade specialdelar till industrin. Han var nästan aldrig hemma och när han inte var på firman var han på affärsresa, både i Sverige och utomlands.
Du hade en bra barndom?
– Ja, fram till jag började skolan. Vårt välstånd provocerade de andra barnen. Mamma var hemmafru och jag var enda barnet. Mamma arrangerade blommor från trädgården, sysselsatte sig med olika inredningsprojekt i vårt hus och minst en gång i månaden körde hon och jag i en av våra många bilar in till storstaden för att gå till frisören och sedan handla skor och kläder.
När mamma ordnade affärsmiddagar för min fars samarbetspartners hemma, fick inte jag vara med. Jag åt i köket tillsammans med tanten som lagat maten och som såg till att de unga, söta servitriserna serverade maten på rätt sätt inne i matsalen.
Upptäckte att jag inte var som andra
Fram tills dess att jag började skolan, förstod jag inte att mitt hem inte var som alla andras. Det upptäckte jag först när jag började ta med mig klasskamrater hem. De häpnade över vårt stora hus. Det tyckte det var konstigt att när vi lekte på mitt rum kunde vår städerska knacka på och vänligt be oss springa ut och leka medan hon dammsög och bytte mina sängkläder.
Mina kompisar höll själva sina rum i ordning och deras mammor städade resten av huset. De var också förbluffade över att vi hade trädgårdsmästare.
Jag blev förvånad när jag var hemma hos dem. De flesta bodde i små hus eller lägenheter, många delade rum med sina syskon och ärvde kläder och skor.
Du förstod plötsligt att ni var rika?
– Ja, jag började ju undra och frågade mina föräldrar om vår ekonomi. De svarade att anledningen till att vi hade så mycket pengar var att pappa arbetade hårdare än alla andra. Det gjorde mig riktigt stolt över min pappa.
Men det dröjde inte längre förrän några av barnen i skolan började mobba mig för mina dyra kläder och min generösa veckopeng. De kallade föraktfullt mina föräldrar för svin som trodde att de var förmer än andra.
Men det värsta var nog de som påstod att lärarna fjäskade för mig och gav mig oförtjänt höga betyg bara för att min pappa hade pengar och makt.
Hur tog du det?
– Jag kom hem och grät och varje gång tröstade pappa mig. Jag skulle inte bry mig om dem. De var bara avundsjuka. Han hade slitit för varje krona och jag skulle bara sträcka på mig och vara stolt över att jag var så duktig i skolan. Om de andra retade sig på att jag hade bra betyg kunde de ju kavla upp ärmarna och sätta igång och plugga, menade han.
Det blev också min syn. De lata la skulden för sina uteblivna framgångar på dem som arbetade och strävade för att få ekonomisk succé. Pappa pekade stolt på resultatet av allt det han uppnått och jag kunde inte begripa varför jag skulle behöva försvara eller skämmas för att vi var mer välbärgade än de flesta andra.
Men så hände något?
– När jag var 14 år ändrades stämningen hemma. Pappa var mer och mer stressad och om han var hemma gömde han sig inne på sitt arbetsrum. När han kom ut därifrån var han berusad, skrek på mamma och tog heder och ära från henne. Han anklagade henne för att vara lat och bortskämd och påstod att hon bara tagit honom för pengarna.
Märkte att något var väldigt fel
Och det hände underliga saker. Städtanten kom inte längre, ingen klippte gräset, pappa försvann i dagar i sträck och vi kunde inte nå honom. Mamma gick runt som en zombie och var bara en skugga av sig själv. Ingen talade om för mig vad som var fel.
Sent en kväll när jag låg i sängen hörde jag hur pappa kom hem. Strax började mina föräldrar bråka våldsamt. Pappa lät desperat: Jag gjorde det för familjens skull, sa han. För att vi skulle kunna få det liv du så gärna ville ha, men nu när jag behöver din hjälp, var är ditt stöd nu?
Mamma var lika desperat och skrek att han hade mage att påstå att det hela var hennes fel.
Hur reagerade du?
– Jag var förstås skräckslagen och försökte räkna ut vad det handlad om.
Pappa gav sig iväg, smällde igen ytterdörren och startade bilen. Min familj var i fritt fall.
Nästa morgon ringde det på dörren. När jag öppnade stod polisen där och frågade efter pappa. Jag ropade chockad på mamma. Hon förklarde viskande att hon inte hade en aning om var pappa befann sig och polisen varnade henne: om det visade sig att hon täckte upp för pappa så kunde hon bli medskyldig.
Misstänkt för bedrägerier och skattebrott
Hela min värld rasade samman när mamma berättade att pappa var efterlyst för omfattande bedrägerier och skattebrott och att han nu försökte fly från dom och fängelse som väntade honom. Han hade kommit hem under gårdagskvällen för att försöka förmå mamma att fly utomlands tillsammans med honom och mig. Mamma hade sagt nej och var sedan en period i chock efter att ha insett hur han genom alla år svindlat till sig pengarna vi levt så gott på. Hans företag fanns inte mer och medarbetarna hade för länge sedan gått hem utan lön. Alla hans affärskontakter hade vänt honom ryggen och vi kunde inte bo kvar i huset. Mamma som inte ägde en egen krona visste inte vad hon skulle ta sig till. Hon bara grät och la all skuld på pappa.
Flydde din pappa utomlands?
– Efter ett par dagar anmälde hans sig själv till polisen och det slutade med att han avtjänade ett längre fängelsestraff. Via socialen fick mamma tag på en liten lägenhet. Hon skilde sig från pappa som jag besökte några gånger i fängelset. Han envisades med att det var mitt och mammas fel att han satt inlåst. Han hade ju bara velat ge oss ett gott liv.
Hur blev ditt sociala liv efter detta?
– För mig var statusresan nedåt, det faktum att människor omkring oss inte tyckte att vi var värda någonting, det värsta. Givetvis var det svårt att flytta från barndomshemmet och obehagligt att folk viskade om oss och hånlog mot mamma där hon jobbade i kassan i vår lokala affär.
Det var också svårt att möta skadeglädjen i skolan och mina betyg dalade drastiskt.
Glömmer aldrig pappas svek
Men allt detta var ingenting mot den förödmjukelse och det svek som min egen pappa utsatt mig för. En sak var att han i årtionden fört myndigheterna bakom ljuset, men han hade lika länge ljugit för mig, sin egen dotter. Jag hade gått runt och varit stolt över honom, min pappa som inbillat mig att jag hade anledning till det. Jag hade hellre varit fattig om jag bara kunnat slippa skammen.
Långt efter att han avtjänat sitt straff hade jag svårt att träffa honom för han var fortfarande bitter över att ha blivit av med alla materialla ting. Att han svikit mig bekom honom inte det minsta.
Hur gick det för din mamma?
– Hon gifte om sig och flyttade långt bort från skvallret. Hennes nye man tjänade bra och hon slapp arbeta vilket hon uppskattade.
Själv satte jag en ära i att klara mig själv. Aldrig i livet att jag skulle låta mig försörjas av en man. Jag drömde inte heller om att bo i ett stort hus med designmöbler och flera bilar. Jag har inget behov av att imponera på andra. Jag drömde bara om ett helt vanligt liv.
Idag 25 år senare, är jag sjuksköterska och min man är trädgårdsmästare. Vi betalar med glädje skatt och våra två barn som växer upp i ett vanligt litet radhus hjälper till med det praktiska här hemma. Vi har lärt dem att spara till det de vill ha och de tjänar själva ihop sina fickpengar på fritiden.
Pappa som idag måste klara sig på lite, ser fortfarande med vemod tillbaka på de gyllene åren. Vem som betalade priset för vårt liv i första klass, bekommer honom inte det allra minsta. 
/Karin
Foto: Shutterstock/TT (OBS! Bilden är arrangerad)