Läsarberättelse: Vår vänskap har ingen ålder
När jag efter min examen flyttade från mitt studentrum till en tvårumslägenhet var jag exalterad över att börja ett nytt liv. Jag bytte inte bara studentrummet mot en lägenhet, jag flyttade också till en annan stad. Det var en stor dag när mina föräldrar och min bror hjälpte mig att flytta in i lägenheten. Jag såg fram emot att inte längre behöva dela kök med andra.
– Jag tror att din granne är en nyfiken gammal dam, skämtade min bror när vi hade ätit pizzorna pappa hade med sig. Jag har sett henne titta ut genom fönstret flera gånger.
Se också: 5 varningstecken på att er vänskap är på väg att ta slut
Jag skrattade åt honom. Sedan gav jag honom en kram och tackade för hjälpen. Det blev väldigt tyst när min familj hade lämnat, men jag njöt av det. Jag flyttade med en önskan om att få mer lugn. Det fick jag, och plötsligt kände jag mig faktiskt ensam.
Min granne bjöd in mig
Mina kollegor var trevliga, men de hade ett eget socialt nätverk. Eftersom jag var ganska mycket yngre än de, tror jag att de antog att jag hade vänner i min egen ålder. Hela mitt liv hade jag varit omgiven av människor. Först min familj, sedan mina studiekamrater, så jag behövde aldrig söka upp andra människor själv. Men nu lärde jag mig något nytt om mig själv, att jag faktiskt var ganska reserverad.
En dag när jag kom hem från jobbet träffade jag min granne. Hon log vänligt mot mig och bad om ursäkt för att hon inte tidigare hälsat mig välkommen. Sedan räckte hon fram en hand och presenterade sig som Elly.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Det var första gången jag växlade några ord med en av de boende och när damen frågade om jag hade tid för en kopp eftermiddagsfika tackade jag ja. För en bråkdel av en sekund hörde jag min bror säga att han hade sett en nyfiken dam i fönstret. Sedan försvann hans röst igen.
Åldersskillnaden spelade ingen roll
Det första jag la märke till var bokhyllan som var fylld till brädden med böcker. Jag kunde inte sluta titta på titlarna. Några av dem hade jag läst, men det var också många jag aldrig hört talas om.
– Gillar du att läsa får du gärna låna några, sa Elly när hon såg mitt intresse för bokhyllan.
Jag nickade ivrigt och snart blev vi uppslukade av samtal om olika författare och jag fick med mig några böcker hem. När jag hade läst dem kändes det naturligt att bjuda Elly på söndagslunch och från det ögonblicket blev vi vänner. Det spelade ingen roll att Elly var 40 år äldre än jag.
När hon berättade om sin ungdom och sin första erfarenhet av att flytta från landet till stan, om sin kärlek till mannen hon gifte sig med och sedan fick ta farväl av efter en svår sjukdom, förstod jag att bakom hennes lätt åldrade ansikte bodde ett barn, en ung flicka och en kvinna i min egen ålder. Känslorna då och nu var desamma.
Elly hade också känt sig ensam, hon hade varit ung och hon hade varit kär.
– Han dyker upp när tiden är inne, sa Elly som måste ha sett en antydan till längtan i mitt ansikte.
Jag träffade den stora kärleken
Elly hade rätt. Några månader senare träffade jag Mikael, den stora kärleken, men det fick mig inte att svika min nya vän. Elly har tvärtom blivit en permanent figur i mitt liv. Vi går fortfarande på bio tillsammans, på föreläsningar och vi har även cyklat och handlat.
Mikael och Elly kommer bra överens, men hon tränger sig aldrig på. Elly är precis som en riktigt bra vän ska vara.
/ Frida