Carina: Min bästa väninna blev ihop med min son
Hela min tillvaro hade vänts upp och ned när jag och min då 10-årige son Gustav flyttade in i trerummaren där jag fortfarande bor. Jag var då 37 år och min ex-man Kim, Gustavs pappa, ville inte längre vara tillsammans med mig.
Varken Kim eller jag hade råd att behålla vår dyra villa, och en kollega på äldreboendet tipsade mig om trean i markplan som då var på väg att bli ledig.
Lägenheten var fin och hade till och med en liten trädgård, dessutom låg den på en lugn sidogata. Emellertid tog det lång tid innan jag började uppskatta omgivningarna, för under åtskilliga månader efter flytten var jag mest chockad, bitter och arg. Dessutom kände jag mig ensam och det var självfallet värst när Gustav var hos sin pappa från torsdag till måndag morgon varannan vecka.
I lägenheten ovanför vår, en tvåa med balkong, bodde en ung kvinna. Vi började prata med varandra en söndag när jag satt och solade i trädgården, och hon satt på sin balkong och lyssnade på musik.
– Hej därnere, säg bara till om volymen är för hög, ropade hon över räcket.
Jag tittade upp och svarade:
– Absolut inte. Jag älskar den låten!
Det blev början på vår vänskap. Kamilla var bara 24, men vi fann varandra direkt och snart pratades vi vid flera gånger om dagen. Vi började äta ihop, shoppa ihop och göra utflykter tillsammans, och då var Gustav förstås med.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Kamilla var full av idéer och tog initiativ till en massa kul – och hon, jag och Gustav blev en självklar treklöver. De 13 år som skiljde i ålder mellan mig och Kamilla tänkte jag sällan på. Och det var delvis hennes förtjänst att jag kom på fötter igen efter skilsmässan.
Hon ville gärna bli mamma
Åren gick och även om Kamilla i perioder hade pojkvän, så tog kärleken alltid slut och hon blev singel igen. Jag visste att hon gärna ville bli mamma, men rätt man hade inte dykt upp och hon tyckte inte heller att det var någon brådska.
Vi berättade i stort sett allt för varandra, därför var hon också den första att få veta att jag börjat dejta en underbar man, Christian. Han var lite äldre än jag och hade också varit igenom en tuff skilsmässa.
Vid den här tiden hade jag och Gustav bott i lägenheten i sju år och han hade blivit en lång, gänglig tonåring. Ändå bestod vår lilla treklöver. En kväll i veckan åt vi nere hos oss, en annan hos Kamilla, och Gustav var alltid med.
Redan innan jag träffade Christian hade jag börjat ångra att jag inte hanterat skilsmässan bättre
Redan innan jag träffade Christian hade jag börjat ångra att jag inte hanterat skilsmässan bättre, men Gustav verkade som tur var inte ha påverkats av det fula uppbrottet mellan mig och Kim. Han var harmonisk, välfungerande och populär hos tjejerna, och gjorde bra ifrån sig både i skolan och på sitt extraknäck på en mack.
Vi väntade med att flytta ihop
Både jag och Christian kände att det var kärlek mellan oss, men vi var samtidigt överens om att bo var för sig tills Gustav flyttat hemifrån.
Kamilla räknade jag till den närmaste familjen och jag var helt övertygad om att även Gustav såg henne som någon slags icke-biologisk moster. Gustav och Christian träffades såklart, och de gillade varandra. Det gjorde även Christian och Kamilla.
Men så fick jag under några veckors tid känslan av att något föregick bakom min rygg, utan att jag kunde sätta fingret på vad det var. Gustav väntade ovanligt länge med att svara på meddelanden och Kamilla avböjde såväl ett biobesök som en shoppingtur med underliga ursäkter.
Plötsligt en kväll dök Gustav upp och uppförde sig märkligt, som om han var generad. Och i släptåg hade han Kamilla.
Några minuter senare fick jag veta att jag skulle bli farmor. Det kändes som om hela min värld rasade. Kamilla och Gustav väntade barn och de sa också att de var djupt förälskade.
14 års åldersskillnad mellan dem
Åldersskillnaden mellan min son och Kamilla var 14 år, och mellan mig och henne var den 13, men jag hade ändå alltid räknat henne som tillhörande min generation och inte min sons.
Jag var helt tom på ord och inte ens ett grattis kunde jag få fram
Jag var helt tom på ord och inte ens ett grattis kunde jag få fram. Jag tyckte att detta var fel av flera olika anledningar, men lyckligtvis fick jag inte sagt något hemskt eller förlåtligt.
När de strax efteråt lämnade min lägenhet ringde jag gråtande till Christian. Han hämtade upp mig och vi tog en lång promenad i skogen. Han förstod att jag var chockad, men han hjälpte mig att hålla mig sansad och inte se allt i svart som jag gjort i samband med skilsmässan.
– Vad är det allra värsta med det hela? frågade han mig och fortsatte:
– Tänk efter riktigt noga.
Skulle han inte få njuta av sin ungdom?
Det kändes oerhört jobbigt att föreställa sig min väninna intim med min son, och jag var ledsen över att de gått bakom ryggen på mig, för det kände jag att de gjort, men efter noga övervägande så kom jag fram till vad det värsta skulle vara. Nämligen om graviditeten och babyn skulle hindra Gustav att njuta av sin ungdom. Det vore också illa om Kamilla utnyttjat min son för att hon ville bli gravid.
Trots sin unga ålder verkade Gustav dock veta vad han ville. Och nu var ju babyn en realitet, som Christian uttryckte det, och jag måste vänja mig vid tanken.
Det hade han helt rätt i och jag hade heller inte lust att mista kontakten med mitt enda barn, även om det kändes minst sagt konstigt att min son nu tillbringade större delen av sin fritid i lägenheten ovanför min.
Om jag och Gustav hamnade på kant med varandra skulle det dessutom gå ut över umgänget med mitt kommande barnbarn. Under mina långa samtal med Christian de närmaste dagarna kom jag således fram till att jag ändå på något sätt måste stötta deras förhållande. Och om de då bröt upp en dag så skulle det i alla fall inte vara mitt fel på något sätt.
Vänskapen var slut men vi kunde umgås
Därför gjorde jag också mitt bästa för att trycka undan alla mina förvirrande och övervägande negativa känslor. Jag höll god min och uppförde mig korrekt och vuxet, men dessemellan kände jag att jag hade betydligt lättare för att förlåta Gustav än Kamilla. Jag kunde inte längre vara hennes väninna, men vi var tvungna att kunna umgås.
Kamillas mage växte som den skulle och ungefär halvvägs i graviditeten berättade Gustav för mig att de väntade en liten flicka. Jag virkade en rosa och sandfärgad filt som jag slog in i ett fint paket och gav till Kamilla första gången jag såg mitt barnbarn. Då var hon ett dygn gammal och Kamilla och Gustav hade precis fått ta med henne hem.
Den lilla flickan var väldigt söt och fin vilket jag också sa till dem. Och jag lyckönskade dem båda två.
Förhållandet sprack när lillan var fem månader
Även om jag försökte tackla situationen så bra som möjligt så kändes det väldigt underligt. Det gjorde det kanske även för Gustav och Kamilla, för deras förhållande sprack bara fem månader efter födseln. Gustav förklarade för mig att han och Kamilla hädanefter bara skulle vara vänner och föräldrar. Och jag sa att jag skulle stötta honom i allt jag kunde.
Se också: 5 varningstecken på att er vänskap är på väg att ta slut
Idag är mitt lilla barnbarn drygt fyra år och hon är en fantastiskt härlig unge som jag älskar över allt på jorden. Jag umgås med henne minst en gång i veckan och jag är stolt över att Gustav verkligen är en hängiven och engagerad pappa. De dagar han inte har henne så lever han dock på samma sätt som sina jämnåriga vänner.
För två år sedan flyttade Kamilla ifrån huset där jag bor då hon behövde en större lägenhet. Trots allt var det en lättnad för mig även om jag och Kamilla absolut kan vistas i samma rum.
Jag tackar Christian för att jag inte i mitt upprivna tillstånd gjorde eller sa saker som jag hade kommit att ångra efteråt.
Han och jag bor nu tillsammans i min lägenhet. Och han är precis lika glad för Gustavs lilla dotter som jag är.