Laura: Min svärmor önskade att jag inte var gravid – tyvärr fick hon inte se hur fel hon hade

Maria drack en bag-in-box om dagen: "Alkoholen var min bästa vän."

Jag är uppvuxen i ett tryggt och bra hem, med föräldrar som var flitiga kyrkobesökare. Det blev naturligt att jag också hittade mina vänner i kyrkan. Jag förstår i dag att jag hade tur som hade så trygga ramar omkring mig under uppväxten.

En av de saker jag är ­särskilt glad över är att jag aldrig behövde se mina föräldrar berusade eller fulla. Vi hade aldrig alkohol hemma, och det var heller ingen som drack alkohol när vi ungdomar fick ha fest.

Jag träffade Tom en gång när jag skulle sova över hos min klasskamrat Rita. Vi gick sista året på gymnasiet och skulle öva på ett sångnummer till studentspexet. Ritas bror Janne var hemma på permission från lumpen och hade med sig Tom från samma förband.

Tom gick aldrig någonstans utan sin gitarr, och snart ackompanjerade han oss och gav oss råd om hur vi kunde förbättra sångnumret. Toms röst var sammetslen och samtidigt djup och maskulin. Hans mörka hår var kortklippt, men luggen var lång nog för att ett par lockar föll ner i pannan. Ögonen var mörka, och han blinkade till mig varje gång våra blickar möttes.

Träffade Tom igen

Därefter träffade jag inte Tom på fyra år, men jag tänkte ofta på honom. När Rita en dag ringde och bad mig komma över fick jag fjärilar i magen. Hon visste att jag aldrig hade kunnat glömma Tom, och nu var han på besök hos Janne. De var ­sedan länge färdiga med lumpen, och de hade ­tagit en kandidatexamen vid samma högskola.

Jag tog på mig en fin tröja och gick med snabba steg den korta vägen bort till Rita. Jag var spänd på om Tom hade ­förändrats mycket under de här fyra åren. Men han var precis samma charmiga unge man som jag mindes, bara i en lite mer manlig version.

– Tack för senast, och så fin du är förresten, sa han och gav mig en kram.

Jag kände att jag rodnade och var tvungen att vända mig bort.

Jag blev djupt och innerligt förälskad i Tom, och Tom kände likadant. Vi blev ett par och året efter flyttade jag till honom utanför Göteborg.

Föräldrarna drack

Han hade köpt en lägenhet en kort promenad från sitt barndomshem. Hans far var universitetslektor och hans mor var sjukpensionerad psykiater. Tom berättade att hon kämpade med psykisk ohälsa och det hände att hon drack lite för mycket för att dämpa sin ångest och sina depressiva tankar.

Min svärmor tyckte om mig ena dagen och hatade mig nästa. De dagar hon tyckte om mig kunde hon be mig köpa nya kläder åt henne, eftersom hon tyckte att jag hade så god smak. Eller så bad hon mig fixa hennes hår. Då hade vi förtroliga samtal och hon kunde säga att hon var så glad att Tom hade träffat en så fin tjej som jag.

Jag kunde inte undgå att lägga märke till att det dracks en hel del alkohol hemma hos Toms föräldrar. De var akademiker och i deras kretsar var det socialt accepterat att använda alkohol som ­njutningsmedel. Det kändes väldigt främmande för mig, som kom från ett alkoholfritt hem. Men jag sa ingenting då. Jag försökte i stället anpassa mig för Toms skull.

Började smygdricka

Först ett par år senare sa jag något som fick stora konsekvenser för oss alla. Då var jag gravid i tredje månaden med vårt första barn, och vi hade just berättat den glada nyheten för familj och vänner.

Jag var kanske naiv, och eftersom Tom dolde det så väl märkte jag inte att han drack i smyg. Men när jag hittade en halv flaska vodka gömd bland hans underkläder förstod jag att något var fruktansvärt fel.

Jag sökte igenom lådor och skåp och hittade fler flaskor. Jag la ut dem på golvet och satte mig på sängkanten. Jag kände mig handlingsförlamad och rädd. Nu behövde jag någon att prata med.

Jag hade en läkare som jag tyckte mycket om och ringde för att få en snabb tid hos henne. Hon kände väl till Tom och hans familj. Ändå blev jag förvånad över att hon visste så mycket om mitt ärende innan jag nästan hunnit börja prata.

Familjen eller alkoholem

Hon bad mig tänka efter noga. Barn och alkohol hör inte ihop. Tom måste hålla sig borta från alkohol innan det gick helt fel, sa hon, för han i hans fall var alkoholismen ärftlig.

Jag ville bara hem till mamma och pappa, till den trygga hamn jag kom från. Så jag bad om en veckas semester och åkte till mina föräldrar i Jönköping. När jag hade berättat allt för dem stod det klart för mig vad jag måste göra. Jag tog telefonen och ringde Tom. Han måste välja mellan oss eller alkoholen.

Jag åkte hem på lördagskvällen för att ha söndagen fri att prata med Tom i lugn och ro. Det var mörkt i huset när jag låste upp dörren, men jag hittade en lapp där det stod att Tom var hos sina föräldrar. Han bad mig komma dit.

Skicklig på manipulation

Jag gick med en olustig känsla i kroppen de få stegen bort till mina svärföräldrar, som välkomnade mig artigt men reserverat. Sedan började de hålla ett försvarstal för sin son och en lång utläggning om alkoholens förträfflighet.

– Jag orkar inte höra på er, särskilt när jag ser vad för mycket alkohol har gjort med er, sa jag och sprang därifrån gråtande.

Tom kom inte efter mig. Jag kände hur det knöt sig i magen när det gick upp för mig att jag var tvungen att fatta ett beslut. Antingen måste jag lämna Tom, föda barnet och uppfostra det själv, eller så kunde jag välja att stanna hos honom och låta vårt barn växa upp med en alkoholiserad pappa.

Aldrig tidigare hade jag varit så rädd. Jag mamma och bad henne, med darrande röst, att komma.

En alkoholist är skicklig på att manipulera, har jag tänkt i efterhand.

Olämplig som mamma

Under de dagar mamma var hos oss hade Tom och hans föräldrar lyckats ta sig in i våra tankar. Det var nog inte så illa som jag trott. Jag reagerade säkert bara för att jag inte var van vid alkohol hemifrån. Dagen innan mamma skulle åka hem gick vi till och med till Systembolaget och köpte en flaska vitt vin till räkorna vi skulle äta!

Nästa förmiddag kom Toms föräldrar förbi. Jag trodde först att de bara ville säga hej då till mamma innan hon åkte. Men sedan sa min svärmor något jag aldrig kommer glömma:

– Detta är inget artighetsbesök, vi har något viktigt att säga. Du är inte den hustru vi önskar för vår son, och vi vill heller inte att du bär hans barn. Du är olämplig som mamma och bör göra abort.

Sedan reste de sig och gick.

Kunde inte stanna

Jag och mamma såg chockade på varandra. Vad var det vi just hade hört!? Vi frågade Tom om han visste att hans föräldrar skulle säga detta, och vi såg svaret i hans ögon. Han hade inte tänkt försvara mig!

När mamma och jag var ­ensamma sa hon åt mig att åka därifrån. Hon och pappa skulle stötta mig och hon var tydlig med att jag inte kunde stanna kvar hos Tom. Det skulle kunna skada både mig och barnet.

Tom försökte inte protestera när jag packade mina ­saker. Jag gick på ”autopilot”, och det var först när jag ­stängde bildörren och vred om nyckeln som tårarna kom.

Kände en spark

Mitt vackra kärleksäventyr slutade i ett riktigt magplask, och jag var helt krossad. Gud, vad jag hatar alkohol, tänkte jag. Sedan kände jag det första lilla sparken och la handen på magen. Där och då lovade jag att göra allt för det oskyldiga lilla barnet därinne.

Det gick inte så bra för Tom efter uppbrottet och han sjönk allt djupare ner i mörkret. Alkoholen tog fullständig kontroll över honom och han skyllde på mig för att jag lämnat honom.

Varken Tom eller hans föräldrar har fått lära känna Thea. Min kära dotter och jag har haft ett rikt och gott liv. Thea har fått all min omsorg och kärlek, och i dag är hon en sund och stark ung kvinna, som själv väntar barn med min fina svärson.

Som tur är finns det ingen som ­säger till henne att hon inte är lämplig att bli mamma.