Linnea: En enda natt och jag blev gravid – håller faderskapet hemligt

Chefsredaktör Åsa: Därför vill jag inte ha barn

Jag började närma mig 30 med stormsteg och jag ville ha barn. Men min sambo kände sig inte redo, han ville leva livet lite till, sa han, resa och uppleva saker. Sedan, kanske, kunde vi skaffa barn.

Att han mest satt framför tv:n eller datorn när han inte jobbade, det var ju en annan sak. Vi kunde ju resa om vi ville!? Men det var nog så att det var mig han inte ville ha, och det ena gav det andra och vi flyttade isär.

Så var läget när jag träffade Richard. Hans äktenskap hade varit barnlöst. Det hade bara blivit så, sa han lite svävande, och jag fick för mig att det var hans fru som inte ville ha barn. Men han ville väldigt gärna, sa han.

Efter den där första kvällen träffades vi ofta. Vi blev stormkära och det dröjde inte länge förrän vi flyttade ihop. Ganska snart slutade jag med preventivmedel, men blev ändå inte gravid. Månaderna gick och det hände ingenting, vilket var enormt frustrerande eftersom jag längtat så länge efter att få bli gravid. Jag gick till en gynekolog som sa att allt var normalt, att det kunde ta upp till ett år utan att det var något att oroa sig för.

Det gick ett år men inget hände.

Ville gå på en fertilitetsutredning

Jag hade tagit reda på en hel del om när man är mest fertil och läste allt jag kom över om feberkurvor och ägglossningar. Jag såg till att vi alltid hade samlag när jag hade ägglossning, men utan resultat.

Sexlivet, som tidigare hade gett oss mycket glädje och njutning, blev nu mest ett jobbigt måste. All spontanitet försvann och kärleken gick på sparlåga.

Under den här tiden hade Richards före detta fru hittat en ny man och blivit gravid. Då kröp det fram att Richard och hon aldrig hade skyddat sig, men att det ändå aldrig blivit några barn. Varför visste han inte. Men nu förstod jag ju att det inte var hos mig felet låg.

Jag ville att vi skulle gå på en fertilitetsutredning men Richard tvärvägrade. Om det var meningen att vi skulle få barn så fick vi det, annars fick det väl vara, var hans inställning. Och jag förstod att han hade resonerat på samma sätt i sitt tidigare äktenskap.

Jag kände mig så lurad. Inte för att Richard bara skulle vara avelstjur, jag älskade honom, men det hade känts bättre om han hade kört med öppna kort från början.

Hade en magisk natt med kollegan

En tid senare var jag på firmafest. Med på festen var Tim. Han och jag hade gått och strukit runt varandra en tid. Det var en enormt stark spänning mellan oss, sexuell attraktion rentav. Jag hade aldrig förut ens tänkt tanken att vara otrogen, men jag ­kunde inte motstå Tim. Kvällen slutade med att jag följde med honom hem.

Jag som var totalt svältfödd på sex hade en helt underbar natt. Vi älskade om och om igen. Jag tog en taxi hem framåt småtimmarna – lycklig, fortfarande uppfylld av Tim.

Jag fick en kalldusch när Richard satt och väntade på mig vid köksbordet. Jag trodde han skulle sova, det brukade han göra om jag varit ute på egen hand. Han undrade naturligtvis var jag varit och jag sa att det blivit efterfest och att jag somnat i en soffa. Han trodde mig inte, men jag höll fast vid min version.

Vi grälade i ett helt dygn, men jag erkände inte att jag varit med någon annan. Till slut tystnade Richard, men jag kände att han inte trodde mig.

Ville tro att det var hans barn

Men … så blev jag gravid. Efter denna enda gång med Tim. Efter alla dessa tröst­lösa, barnlösa år. Jag hade inte ens haft ägglossning just då, utan två, tre dagar senare. Men en liten spermie hade överlevt i väntan på ägget. Jag som drömt i så många år om att bli gravid – nu när jag var det så kände jag ingen glädje, bara kaos.

Jag hade två val. Antingen tala om för Richard hur det låg till, eller låtsas som om det var hans barn.

Jag valde det senare. Richard blev naturligtvis mycket misstänksam när jag berättade att jag var gravid, men samtidigt glad. Han ville ju gärna tro att det var hans barn.

När vi berättade för folk att jag blivit gravid så fick vi höra att jag så klart blev med barn nu när jag slappnade av, eftersom Richard till slut gått med på en fertilitetsutredning.

Graviditeten framskred som den skulle, men jag mådde dåligt psykiskt och jag drömde mardrömmar på nätterna. Jag drömde att barnet skulle vara en exakt kopia av Tim, så att alla skulle se vad jag gjort. Jag hade enorma skuldkänslor gentemot Richard.

Biologisk far och son bredvid varandra

När Michael föddes så ­liknade han faktiskt Tim väldigt mycket, men Tim och jag har samma typ av utseende. Där jag såg likheten med Tim tyckte alla andra att Michael var lik mig. Den kärlek jag kände till detta barn överglänste allt annat i livet. Och det känns som om jag gett Richard och hans släkt en stor gåva som får tro att detta underbara, vackra barn är en av dem.

En gång var vi på en tillställning anordnad av mitt arbete, och mitt hjärta nästan stannade när jag såg Tim och Michael bredvid varandra. De är så lika att det nästan är kusligt. Jag tyckte att alla människor borde se hur det låg till, men ingen reagerade, utom Tim. Han tittade forskande på mig, men sa inget.

Nu har det gått några år och vi är en lycklig liten familj. Några fler barn lär det inte bli. Jag tänker ofta på att Richard inte är Michaels biologiska far. Jag tänker också att det jag gjorde kanske var undermedvetet, att det blev en naturlig insemination i stället för i ett kallt sjukhusrum. Att det var ödet som ville att jag skulle bli med barn – jag hade ju inte ens ägglossning då.

I händelse av min död

Jag har skrivit ett brev som jag har lagt i mitt bankfack. Brevet får bara öppnas av Richard i händelse av min död. Där står vem som är Mickes biologiske far. Jag vill att Richard ska veta det ifall det skulle hända pojken något som till ­exempel skulle kräva en donation från en nära släkting.

Richard vet säkert innerst inne att han inte är biologisk far till Michael. Han har till exempel aldrig nämnt något i deras utseende som är likt, som fäder brukar göra. Eller som när min hemska svärmor går på om att Michael till exempel ärvt hennes släkts långa pianofingrar, då säger inte Richard någonting. Men jag tänker att du skulle bara veta, farmor lilla.