Lotta: Jag behandlade mina barn olika
Tyvärr skulle jag upptäckta jag att jag inte lyckades vara riktigt lika rättvis när de båda blev vuxna.
Vi har nog alla lite skygglappar när det kommer till våra barn. Jag fick i alla fall erkänna det för mig själv för ett år sedan. Då var min son, Kasper, 24 och min dotter, Kristina, 27. De var båda på en bra väg in i vuxenvärlden.
Kasper studerade marknadsföring, medan Kristina läste språk för att bli gymnasielärare. De bodde i varsin hyresrätt i Jönköping, där jag och min man, Jan, också bodde.
Även om jag tyckte att vi hade fostrat barnen likadant var vårt förhållande till dem som unga vuxna ganska olika – kanske för att de också var just det, väldigt olika.
Relationen med min dotter var inte så enkel
Kasper var den avslappnade typen, medan Kristina var seriös och plikttrogen. Samtidigt var Kasper helt klart den vi såg mest av. Han kom fortfarande förbi var eller varannan vecka med tvätt, och varma sommardagar njöt han av att sola hemma i sin barndoms trädgård.
Jag var glad när han var hemma, och gillade att lyxa till det och bjuda honom på hemgjord äppelpaj. Stämningen mellan oss var alltid bra och enkel.
Med Kristina var det annorlunda. Vi såg mycket mindre av henne. När jag frågade henne om det sa hon att det berodde på att hennes studier krävde så mycket av henne. Ibland undrade jag om hon bara använde studierna som en ursäkt för att hon inte ville umgås med oss.
Tanken gav mig alltid ett hugg i hjärtat, för jag saknade att umgås med min dotter. Men min relation med Kristina var inte lika enkel som den med Kasper. Hon hade en bra relation med sin pappa, men kunde vara reserverad och irriterad mot mig.
När jag tänkte på det hade vi faktiskt inte kommit bra överens sedan hon var i tonåren. Ibland pratade jag med Jan om det, men han avfärdade mig bara och sa att det var ganska vanligt att mor och dotter inte kunde komma överens och att jag inte skulle lägga för mycket vikt i det.
Hans ord lugnade mig ändå, för förutom jag så var det ju han som kände Kristina bäst.
Under de perioder då det var särskilt spänt mellan Kristina och mig vände jag mig till Kasper i stället. Han var alltid glad när jag kom på besök och tog gärna emot min hjälp med hushållssysslorna. Det var härligt att känna att jag behövdes.
Jag klagade på middagen som hon bjöd på
En kväll var Kasper, Jan och jag bjudna på middag hos Kristina. Egentligen var det min idé. Jag tyckte att det var så länge sedan familjen var samlad, och jag tyckte också att det var viktigt att barnen lärde sig att ta emot gäster hemma hos sig själva.
Det luktade gott när vi kom in. Kristina hade gjort hasselbackspotatis och en god bit nötkött i ugnen, och hon bjöd också på en blandad sallad och vin. Jag kunde dock inte låta bli att fråga var såsen fanns.
Kristina gav mig en försiktig blick och sa att hon hade utelämnat den av hälsoskäl. Jan klappade sig leende på magen, och sa att det nog var väldigt vettigt tänkt.
Jag tyckte det var underligt gjort. Man kan inte äta rostbiff utan sås! När jag sa det såg Kristina trött ut. Jag försökte förklara att jag inte menade något ont, att jag ville bara hjälpa henne att bli en bra värdinna. Ändå kunde jag konstatera att det inte gick så bra.
Under måltiden underhöll Kasper med en berättelse om en resa där det slutat med att de badade nakna i en fontän på torget. Jag himlade med ögonen, men kunde inte låta bli att skratta med.
Under åren hade det blivit många sådana vilda episoder, men jag hade försökt prata förstånd med honom och tröstade mig med att han ändå alltid klarade sig bra.
När min dotter röt till mot mig blev jag sårad
Efter middagen hjälpte jag Kristina att diska. Själv älskar jag att hålla rent och snyggt, och därför slank det bara ur mig när jag frågade om hon inte skulle lägga ner lite av alla saker hon hade på köksbänken i lådorna. Det skulle ge ett mycket mer städat intryck.
Kristina vände sig då plötsligt mot mig och sa argt:
– Mamma, varför kan du inte bara slappna av? Du ska alltid tala om för mig vad jag ska göra.
Jag blev både förvånad och lite sårad av hennes häftiga reaktion. Den kändes överdriven, och i brist på en bättre förklaring jag tänkte jag att hon nog var lite överkänslig. Samtidigt var stämningen på allvar förstörd.
Resten av kvällen undvek min dotter försiktigt att prata med mig. Både Jan och Kasper lade märke till spänningen mellan oss och höll sig till lätta samtalsämnen. Vid det här laget var de också vana vid att det brukade bli så här.
Särskilt Kasper hade alltid varit bra på att spela clown och ändra stämningen när samtalet blev lite ansträngt. Men när jag och Jan körde hem den kvällen suckade jag ändå, och sa att jag tyckte att det blivit värre och värre med Kristina.
Hon tyckte att jag hade för höga krav på henne
Jag funderade flera gånger på om jag skulle försöka prata med min dotter, men till slut hann hon före mig.
Det var en dag då jag hade tittat förbi med några nya soffkuddar som jag trodde att hon behövde. Hon tog motvilligt emot min gåva innan hon plötsligt utbrast i frustration:
– Mamma, varför är ribban alltid så mycket högre satt för mig än för Kasper?
Jag förstod inte vad hon menade. Sedan förklarade hon att hon tyckte att jag ställde höga krav på hennes förmåga inom matlagning, inredning och så vidare.
Samtidigt kom Kasper undan med rollen som den oförbätterlige lillebrodern. Hon tyckte också att jag blandade mig i för mycket och inte respekterade hennes sätt att göra saker på.
Jag hanterade inte min dotters kritik så bra. I situationen blev jag både förolämpad och sårad, och det slutade med att jag gick min väg med soffkuddarna under armen.
Hela bilfärden hem ojade jag mig över hennes anklagelser, som jag tyckte var helt överdrivna. Jag var ju hennes mamma, för guds skull! Det var min främsta uppgift att hjälpa mina barn att klara livet så bra som möjligt. Allt jag sa och gjorde var ju bara kärleksfullt menat.
Men något i mig hindrade mig från att berätta för Jan om Kristinas utbrott. I stället gick jag och grubblade ensam.
Jag insåg att jag gjorde allt för min son
Ungefär en vecka senare fick jag ett sms från Kasper om att han alldeles strax skulle komma förbi. Jag tänkte att det måste vara för att han hade slut på rena kalsonger, och visst hade han även tvättpåsen över axeln när han kort senare leende dök upp i dörren.
Det visade sig att han skulle åka till en kompis stuga över helgen med några kompisar, och ville ha en viss uppsättning kläder på sig. Han tyckte att jag var mycket bättre på att tvätta och stryka den än han själv kunde.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
När han kom tillbaka morgonen därpå hade han också ätit upp det mesta av innehållet i vår kyl. Plötsligt gick det upp för mig att min dotter faktiskt hade haft rätt.
Kasper var alltid så snäll och charmig när han bad mig att göra saker för honom. Och jag lät honom villigt linda mig kring lillfingret. Nu insåg jag att jag gjorde min 24-årige son en björntjänst med all service jag gav honom. Hur skulle han då någonsin lära sig att göra någonting själv?
Kristinas andra anklagelse, att jag satte ribban högre för henne, var svårare att ta till sig. Det gjorde särskilt ont, eftersom jag alltid hade gjort allt för att vara rättvis mot mina barn.
De hade alltid fått samma mängd fickpengar och lika mycket presenter. Men ju mer jag tänkte på det, desto mer insåg jag att det alltid bara var Kristina jag gick och rättade. Frågan var varför?
Hon godtog min ursäkt – i dag har vi en bättre relation
Jag tog långa promenader medan jag vände på det i huvudet. Kristina var tjej, och därför var hon den som liknade mig mest. Jag kom fram till att jag nog ställde så höga krav på min dotter för att min mamma hade gjort det mot mig.
Jag hade själv alltid fått höra om och om igen att en bra tjej hade ett fläckfritt hem och serverade middagar som ingen kunde anmärka på.
Plötsligt kändes allt så gammalmodigt. Min dotter hade gjort en utsökt hemlagad måltid. Då gjorde det inget att det inte fanns någon sås.
Jag ringde Kristina och sa att jag hade insett att hon hade rätt. Min kritik mot henne hade varit ett uttryck för min egen självkritik.
Till min förvåning skakade min röst lätt när jag sa förlåt. Kristina var väldigt generös. Hon gick genast med på att vi skulle börja om på nytt.
Därefter övade jag på att sänka mina förväntningar på Kristina och låta henne göra saker på sitt sätt. Samtidigt minskade jag även min hjälp till Kasper. Jag berättade till exempel att han hade en utmärkt och billig tvättomat i fastigheten han bodde i, och att jag tyckte att han skulle börja använda den.
Först var han lite förvirrad och senare fick jag också höra om några tvättkatastrofer, som bland annat resulterade i en rosa skjorta. Men han lärde sig snabbt, och det påverkade inte vårt förhållande negativt.
I dag har jag och Kristina kommit varandra närmare. Jag har upptäckt att det faktiskt känns ganska befriande att kliva ur rollen som den allvetande mamman.
Kristina har gått med på att öppna upp och anförtro mig mer. Det är klart att hon har sänkt garden efter att jag avskaffat kritik-kanonen. Jag är bara glad att min coola, oberoende dotter hade modet att säga ifrån.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]