Läsarberättelse: Vår nya bonusfamilj blev ett lyft i vardagen

Trea unga, glada mammor står i köket, två av dem med små flickor i famnen.

Foto: Shutterstock/TT (Bilden är arrangerad)

Vi känner oss inte längre ensamma med våra barn, vi delar glädje och sorger – och vi vinner tid. Allt började med ett initiativ i mataffären.

Som ensamstående mamma till min då treåriga dotter Rebecca kände jag att jag alltid hade brått och fullt upp. Efter arbetsdagen på kontoret, störtade jag iväg på min cykel, ofta med en massa varor i cykelkorgen, för att hämta henne på förskolan.

Hemma gav jag mig direkt i kast med matlagningen. Mellan tvätt uppstädning skulle det också hinnas med att mysa med Rebecca, borsta tänder, stoppa i säng och läsa godnattsaga.

Varannan helg när hon var hos sin pappa gick min lördag och söndag åt till alla praktiska saker som jag inte hann med annars. Även om jag inte i sig saknade en man i mitt liv skulle jag önska att jag inte var ensam med allting, så att det blev mer tid att ge min lilla flicka uppmärksamhet.

Träffade fler ensamstående mammor som kände att tiden inte räckte till

En dag i livsmedelsaffären stötte jag på en annan mamma från förskolan. Hon levde också ensam med sin dotter, som var en av Rebeccas bästa kompisar.

Där stod vi nu, två trötta mödrar med var sin varukorg med de sedvanliga pastaskruvarna och köttfärsen, när en tredje ensamstående mamma från förskolan dök upp. Alla tre suckade vi över att det aldrig fanns tid till en pratstund.

Men så fick jag en idé. Varför kunde vi inte allihop dra hem till mig och Rebecca och laga pasta och köttfärssås ihop, istället för att stå hemma i var sitt kök och göra det?

Alla tre barnen jublade när vi gemensamt hämtade dem på förskolan och i samlad tropp följdes åt hem till oss.

Turas om att laga middag hos varandra med barnen

Det blev ett par riktigt trevliga timmar. Barnen lekte medan vi tre mammor stod i köket och under prat och skratt hjälptes åt att laga barnens favoriträtt. Vi mammor skämde till och med bort oss själva med ett glas rödvin till maten.

Det var något helt annat att sitta tre vuxna och tre barn tillsammans vid matbordet. Snacket flöt på och det gjorde även städningen efteråt.

Läsarberättelse: Hon bröt med mig – och ringde fyra år senare

Före klockan sju var de ute genom dörren, och alla våra barn gick och la sig i vanlig tid denna högst ovanliga vardagskväll.

Tisdagen därpå upprepade vi succén hemma hos en av de andra mammorna. Det var lika trevligt som första gången, och nu bestämde vi hur vi skulle sätta detta i system.

Varje tisdag turas vi om att äta hemma hos varandra. Medan en gör inköpen, hämtar den andra alla barnen och så ses vi hemma hos den tredje, som för en gångs skull kan sticka direkt hem från jobbet och lägga sig på soffan en timme.

Vi utarbetade ett barnpassningssystem

Efter hand som barnen kände sig trygga med oss alla, så utarbetade vi också ett passningssystem. Om vi till exempel blir sjuka eller måste jobba över så finns hjälpen nu alltid inom räckhåll.

Detta har gjort en otrolig skillnad. Nu känner vi oss inte längre ensamma med våra barn, utan följer det som händer i varandras liv, delar glädje och sorger och hjälper och stöttar varandra. Med tiden har singelklubben utökats med en fjärde mamma.

Se också: Kändisbarnen som är bästa vänner – tack vare sina föräldrar

1:08

Efter reklamen: Kändisbarnen som är bästa vänner – tack vare sina föräldrar

(1:08)

Slå på ljud

Idag, två år senare, är systemet med de gemensamma middagarna och barnpassningshjälpen en inarbetad del av vår vardag, och jag kan inte längre föreställa mig hur jag skulle fungera utan den.

Vi är alla så glada för denna gemenskap att vi nu beslutat att vi på höstlovet för första gången ska göra en resa ihop söderöver. Medan barnen främst ser fram emot att leka i barnpoolen, glädjer vi vuxna oss att njuta av sällskapet. Vi har också planerat in fridagar, där två av oss får gå ut och roa oss i nattlivet, medan de andra två passar alla barnen på hotellet.

Om en av oss träffar en ny man, så får han vara beredd att inte bara få ett bonusbarn i sitt liv, utan en hel bonusfamilj.

/Nathalie