Malin: Våra barn satt med mobilen hela semestern

Se också: Här är Bliss – paracheerlaget från Täby

Om det är något jag tycker är särskilt svårt som ensamstående mamma så är det sommarlovet. Vad ska man göra?

Det verkar som om alla andra har planer och vet vad de ska göra, medan jag sitter kvar med en känsla av panik.

Även om jag gillar att vara med min 8-årige son William, kan det bli lite långtråkigt att bara ha varandra en hel semester, särskilt för honom.

Därför blev jag lycklig när min väninna Ninni i våras frågade mig om vi skulle hyra ett hus tillsammans en vecka på sommarlovet.

Ninni har en son, Kasper, som är tolv år och som William ser upp till. Det kunde ju inte bli bättre?

Vi hyrde ett hus på Österlen i Skåne och vi såg fram emot vår vecka tillsammans. Det skulle bli så härligt!

Började spela direkt

Ninni och Kasper skulle åka med oss i bilen, och där stod de, glada med väskor på trottoaren framför sin lägenhet. Så kul det skulle bli!

När de hade stuvat in sina väskor och hoppat in i bilen, plockade Kasper fram sin iPad och började spela.

– Mamma, får jag också spela? frågade förstås William då och jag sa ja.

Vanligtvis var jag ganska sträng med skärmtid. Vi hade en regel om max en timmes speltid om dagen, men nu var det ju semester.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Vid vårt hyrda sommarhus skulle de ju kunna springa runt och göra allt möjligt annat.

När vi kom fram försvann Kasper genast in i huset, hittade en soffa och fortsatte att spela. Jag lät William göra samma sak. Jag ville inte ta en konflikt och tänkte att Ninni måste ju sätta stopp för pojkens spelande förr eller senare.

Men det hände aldrig. Pojkarna spelade resten av dagen trots att solen sken och havet glittrade. När jag steg upp nästa morgon satt de båda redan i soffan med näsorna i sina skärmar. Var det så här vi skulle ha det?

Ville ha regler

När Ninni och jag satt på uteplatsen med vårt morgonkaffe föreslog jag att vi skulle upprätta gemensamma regler för hur mycket pojkarna skulle få spela.

– Det är ju lite svårt att säga nej till den ene om den andra får, menade jag.

– Ja, men nu när vi har semester orkar jag inte vara polis. De tröttnar väl någon gång ...

Jag hoppades att hon hade rätt med det hade hon inte. Om vi inte tvingade dem till stranden eller lockade med glass eller minigolf kunde man inte rubba dem från deras spel. Jag retade mig men Ninni tyckte det var skönt.

Till slut fick jag trots allt nog. En av de sista dagarna tog jag iPaden från William.

– Visserligen får Kasper lov att spela men du får hitta på något annat, sa jag.

Men William bråkade så mycket att jag gav upp och lät honom vinna.

När veckan hade gått kändes det som om att jag visserligen haft semester, men inte med min son. Vi hade nästan inte alls umgåtts.

Därför har jag beslutat att vi nästa sommar reser på semester med någon som är överens med mig om spelreglerna. I annat fall reser vi själva.

Det kanske blir tråkigt när vi bara har varandra, men att ha tråkigt kan ju faktiskt också resultera i något bra.