Doris: Kryssningen i Karibien blev inte helt som jag förväntat mig
I slutet av 2004 hittade min vuxna dotter och jag en riktigt billig sista minuten-kryssning i Karibien, och vi beslutade oss för att slå till.
Hon hade gått igenom en tuff period och behövde uppmuntran så det var perfekt.
Våra väskor packades i ilfart och jag såg verkligen fram emot vårt äventyr. Jag hade läst flera kriminalromaner som utspelade sig på kryssningsfartyg och bortsett från den obligatoriska mordhistorien, som jag inte förväntade mig att uppleva, föreställde jag mig en romantisk semester i sällskap av spännande medresenärer.
Förmodligen skulle många av dem vara rika och eleganta, kanske till och med berömda!
Vi skulle flyga till Florida med en mellanlandning i Paris och tillbringa en natt på ett hotell i Miami innan det stora kryssningsfartyget skulle segla iväg mot öarna i Karibien.
I förväntan om solsken och varmt väder hade vi bara packat sommarkläder. Tyvärr var det ett olycklig beslut eftersom just den perioden vi skulle åka var temperaturerna ovanligt låga över hela det amerikanska kontinenten.
Värmen kom i Bahamas
När vi gick ombord på skeppet var vi småfrusna, men både skeppet och vår hytt var fantastiskt.
Frukost och lunch kunde avnjutas på olika bufférestauranger runt om på skeppet, medan middagen serverades vid borden i en stor restaurang.
Min dotter och jag var förväntansfulla när vi gick ner till restaurangen den första kvällen. Vilket sällskap skulle vi hamna i?
Det fanns fasta platser i restaurangen, och det visade sig att vi skulle sitta vid ett stort bord tillsammans med fyra svenska par.
De var precis lika vanliga som vi. Annars var en stor del av passagerarna amerikaner. Många av dem var på den tyngre sidan när det gällde vikt, men det åts också dygnet runt på skeppet.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Amerikanerna var alla leende, vänliga och roliga att prata med.
Medan vi seglade mot Bahamas, som var kryssningsfartygets första destination, var vi fortfarande kalla och kunde varken njuta av poolen eller solstolarna. Men vid ankomsten till Bahamas kom äntligen värmen och vi stod inför ett dilemma eftersom vi hade anmält oss till en guidad busstur.
Vi längtade verkligen efter att sola och bada, så vi nöjde oss med en kort promenad med guide i Nassau, som är öns huvudstad.
Efter turen hann vi ligga en stund på den kritvita stranden. Vi njöt av det azurblå havet och en färgstark drink med frukt och sugrör, och nu liknade allt ändå lite den värld jag kände igen från kriminalromanerna.
Å andra sidan hade jag inte räknat med att vi skulle stå i kö i en evighet när vi skulle gå ombord på skeppet igen.
Vi fick veta att den mycket omfattande säkerhetskontrollen var en följd av terrorattacken mot World Trade Center den 11 september 2001. Så var det hela resan igenom. Det utmanade vårt tålamod, men samtidigt kände vi oss trygga och väl omhändertagna.
Ett kärt minne från resan
Under veckan besökte vi flera andra öar och njöt av värmen, och vi lärde känna skeppet och dess dagliga program så att vi kunde delta i de många spännande och gratis aktiviteterna som erbjöds.
Väl tillbaka i Miami valde vi en kort utflykt till de berömda våtmarkerna med träsk och alligatorer, och sedan hade vi lite tid för shopping.
Jag hade varit tveksam att spendera pengar, men nu hittade jag en vacker och dyr skinnjacka och bestämde mig för att skämma bort mig själv.
När jag kom hem till Sverige promenerade jag stolt omkring i den, men blev tråkigt överraskad när jag en dag såg precis samma jacka på Vero moda till nästan inga pengar.
Men den var fortfarande ett gott minne från kryssningen, och det samma gäller våra många foton. Vi hade nämligen med oss en gammaldags kamera och fick framkalla filmrullarna och sätta in bilderna i ett album.
Jag gläder mig fortfarande åt att ha haft en sådan underbar upplevelse med min dotter, och de tio dagarna var precis vad hon behövde – och jag med.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]