Mamma var den första att väljas till Lucia

Luciafirandet som vi känner det satte fart 1928. Margaretas mamma Solveig Hedengran valdes då till Stockholms Lucia och inspirerade hela landet att följa efter. Det snart antika och unika lucialinnet hon bar har följt med i många långa flyttar.

I Stockholms Dagblad utsågs Solveig Hedengran till Stockholms Lucia i konkurrens med 200 andra tävlande. I tidningen stod det: ”Segrarinnan måste vara den stockholmska som bäst inkarnerade henne såväl andligt som lekamligt. Sankta Lucia skall vara solstrålen i den långa vinternatten”. Traditionen att kröna en Lucia spreds i landet och många lokaltidningar utlyste egna tävlingar. Det moderna luciafirandet var fött.

Med vackert böljande hår red den 18-åriga glädjespridaren Solveig genom huvudstaden i täten för luciatåget. Hennes lucialinne finns bevarat tillsammans med det röda skärpet och ett specialgjort luciasmycke. Alltihop har rest Europa runt med Solveigs dotter Margareta Ullmann som har bott utomlands i många år.

Solveig Hedengran var skådespelare och debuterade redan som barn i filmen Synnöve Solbakken 1919. Hon gick Dramatens Elevskola och medverkade i 27 filmer.

– På den tiden blev man inte filmstjärna. Hon fick slita hårt för att få det att gå ihop, förklarar Margareta.

Blev allvarligt sjuk

Solveig dog plötsligt 1956 bara 46 år gammal.

– Hon fick leukemi och dog inom en vecka. Jag hade ett år kvar till studenten och det var väldigt svårt, berättar Margareta om sin mammas bortgång.

Efter studenten flyttade Marga- reta till Paris för att utbilda sig till tolk. Hon har också bott i Tyskland och det ärvda lucialinnet har hängt med.

Nu är både Margareta och lucialinnet tillbaka i Sverige.

– Det var fantastisk kvalitet på den tiden, linnet är i perfekt skick.

Förutom att tyget är lite glansigare än vad som är vanligt i dag så finns det ingen skillnad mot moderna lucialinnen. Margareta älskar luciatraditionen och hoppas att den fortsätter länge.

– Jag är lite stolt över mig själv som släpat det över hela Europa. Det är något jag bevarar ömt och jag hoppas att barn och barnbarn också kommer att förstå värdet i det.

Av Moa Bejersten