Min katt adopterade två kattungar – så lurade vi Cola att bli trebarnsmamma

Tove testar: få bort katthår ut mattan

I torsdags födde vår katt Cola två små kattungar. Men glädjen blev snabbt blandad med sorg. Den ena kattungen var svårt missbildad, med bukorganen utanför kroppen, och dog direkt efter födseln.

Kvar låg en liten ensam unge.

Jag kunde inte släppa tanken på att den plötsligt hade förlorat sitt syskon. Kattungar är ju vana vid att ligga tätt ihop, känna värmen från varandra och kravla över sina syskon när de diar. Nu låg vår lilla unge ensam med sin mamma.

Jag tyckte så fruktansvärt synd om den.

Och ganska snart bestämde jag mig för att försöka hitta ett nytt syskon åt honom.

Jag la ut en efterlysning på Facebook och skrev att jag sökte kattungar som var ungefär lika gamla som vår egen. Jag hade ingen aning om ifall någon skulle svara, men det dröjde inte länge innan en tjej i Nyköping hörde av sig.

Hennes katt hade fått hela tio kattungar – samma dag som Cola.

Tio små liv att mätta och ta hand om, och mjölken räckte helt enkelt inte till alla. Vi bestämde därför att två av de starkaste ungarna skulle få flytta hem till oss.

Men det fanns ett problem.

Jag visste inte om Cola skulle acceptera dem. Kanske skulle hon nosa på dem, fräsa och morra. I värsta fall skulle vi behöva föda upp de små med flaska. Så när jag hämtade dem hade jag en plan.

Katter använder framför allt lukten för att känna igen varandra. Om vi skulle ha någon chans att få Cola att acceptera de nya ungarna behövde de därför lukta så lite främmande som möjligt.

På en parkeringsplats i Norrköping blev jag ny ägare till två små kattungar. Jag lindade försiktigt in dem i en filt som luktade av Cola och hennes egen unge och tog med dem hem.

Sedan började vårt lilla experiment.

Vi lyfte bort Cola från boet en stund och gav henne mat så att hon skulle vara mätt och nöjd. Därefter stimulerade vi hennes biologiska unge så att den kissade på ett torrt hushållspapper.

Jag duttade sedan lite av urinen på de nya kattungarna.

Det kanske låter lite märkligt – men tanken var enkel. De nya ungarna skulle förhoppningsvis få en doft som Cola kände igen och därför inte uppfattas som helt främmande.

Väldigt misstänksam

Sedan var det dags. Det stora ögonblicket.

Vi la försiktigt ner de två nya kattungarna i boet, tätt intill Colas egen unge. Tre små kroppar låg nu där tillsammans.

Sedan släppte vi in Cola.

Hon kom fram och började nosa.

Och nosa.

Man kunde nästan ta på hennes misstänksamhet.

När hon lämnade boet hade hon en unge. När hon kom tillbaka låg där plötsligt tre.

Hon undersökte de nya kattungarna noggrant och jag vågade knappt andas. Skulle hon acceptera dem? Skulle hon förstå att två av dem faktiskt inte var hennes?

Jag var beredd på det värsta, men Cola gjorde precis tvärtom. Hon accepterade dem nästan direkt.

Plötsligt hade Cola tre ungar

Det var en fantastisk känsla att se.

Den lilla kattungen som bara några dagar tidigare riskerat att bli helt ensam hade plötsligt fått två nya syskon.

Och Cola hade blivit trebarnsmamma.

I morse låg hon med alla tre tätt intill sig och spann. De låg tillsammans i boet, precis som kattungar ska göra, och jag hade väldigt svårt att sluta le.

Nu har Cola dessutom börjat slicka dem rena.

För mig är det det tydligaste beviset på att hon verkligen har accepterat dem.

Hon verkar helt enkelt ha bestämt sig för att de är hennes.

Och kanske är det just det jag tycker är så fint med djur. Vi människor kan vara väldigt upptagna av biologiska band och vem som egentligen hör ihop med vem.

För en liten kattunge är det betydligt enklare. Den behöver värme. Den behöver mat. Den behöver trygghet. Och den behöver någon att krypa tätt intill.

Nu har vår lilla unge två nya kompisar att växa upp med.

Och Cola har, utan att riktigt veta hur det gick till, blivit trebarnsmamma.