Mördaren fanns mitt bland dem i 21 år
Det blodiga dådet skulle se ut som ett inbrott
Den förste polis att anlända till brottsplatsen i Chicagoförorten Hickory Hills var Al Vodicka. Han möttes av den brutalaste scen han sett under alla sina år i yrket. Kvinnan i huset, Sue Schaaf, hade blivit bunden, våldtagen och knivstucken 45 gånger. Det var blod över hela golvet där hon låg.
Det var Sues väninna som fann henne mördad i sitt hem, den 20 december 1982. Gråtande ringde den djupt chockade väninnan till larmcentralen.
Det enda spåret var den sädesvätska som rättsläkaren hittade på offrets kropp. Men spåret gick inte att använda, eftersom dna-tekniken ännu inte var utvecklad.
Enligt Sue Schaafs syster, Karen Spallina, blev Sue mördad just när hon uppnått allt hon drömt om i livet. Tre månader tidigare hade hon gift sig med sin ungdomskärlek Bill Schaaf och bara dagarna före mordet hade hon fått veta att hon var gravid.
Höjd över misstankar
Bill Schaaf hade varit på jobbet den förmiddag då hans hustru blev mördad, så han var höjd över alla misstankar.
En kvinnlig granne berättade för polisen att en man hade knackat på hennes bakdörr samma förmiddag och frågat om Sue bodde där. Hon hade pekat ut Sues hus och sedan sett mannen gå över dit. Sedan såg hon att han närmast knuffade in Sue i huset när hon öppnade, men hon hade inte velat lägga sig i.
Hon kunde bara beskriva mannens ansikte; resten av huvudet och håret var dolt under en hatt. Polisen lät göra en teckning av mannen efter hennes beskrivning och fantombilden skickades vidare för att publiceras i tv och tidningar. Det ledde dock tyvärr inte till några nya spår och månaderna gick utan att polisen kom vidare i utredningen.
I ett sista försök beslöt sig Al Vodicka och hans kollega, Mike Tardi, för att bevaka Sue Schaafs grav på kyrkogården Evergreen under årsdagen för mordet. Tanken med det var att en del gärningsmän vill påminnas om ”det stora ögonblicket”.
Liknade fantombilden
Sues familj hade en kort minnesstund vid graven, och en kvart efter att de lämnat kyrkogården såg polisen en ung man gå fram till graven, där han blev stående en lång stund.
När han återvände till sin bil gick Mike Tardi ikapp honom och frågade vad han hade för relation till Sue Schaaf. Mannen uppgav att han hette Glen Simkunas och att han var Sues systers, Karen Spallinas, expojkvän. Han berättade också att han tyckt mycket om Sue och att det var därför han kommit hit på årsdagen av mordet.
Polisen ansåg att Glen Simkunas var lik mannen på fantombilden och han fick därför följa med till polisstationen. Under förhöret bröt han gråtande ihop, men nekade till att ha något med mordet att göra. När Mike Tardi visade honom fantombilden och frågade vem han tyckte den var lik svarade Simkunas: ”Det är ju jag”, och berättade att Karen Spallina redan påpekat likheten för honom.
När Sue Schaafs granne kort därefter, utan att tveka, pekade ut Simkunas som ”hattmannen” greps han, misstänkt för våldtäkt och mord. Men några månader senare blev grannen plötsligt tveksam och meddelade att hon inte kunde utpeka Simkunas i rätten.
Nu hade polisen inget mer att gå på. Simkunas fick gå fri och ärendet arkiverades.
Låg död i duschen
Fyra år senare, sommaren 1987, tog polisen i grannbyn Burbank emot ett larmsamtal från en man som berättade att han kommit hem från arbetet och hittat sin fru mördad. Mannen, John Meier, visade in polisen i badrummet där Donna Meier låg död i duschkabinen. Tvåbarnsmamman hade knivhuggits i ryggen och det var tydligt att hon innan dess fått ta emot många slag.
Enligt John Meier hade mördaren kommit in i huset genom att slå in ett fönster på baksidan. Det var troligtvis en inbrottstjuv, eftersom Donnas kreditkort, smycken och kontanter var borta. John Meier trodde att hans hustru överraskat tjuven och att det då utbrutit ett slagsmål.
Polisen blev fundersam – det var nämligen så rent och prydligt överallt. Om tjuven kommit in genom den sönderslagna rutan borde denne ju ha skurit sig men det fanns inget blod i närheten och ingen jord ifrån rabatten utanför. Inte heller några fotspår, ingenting som tydde på att en främling varit i huset och kring rutan fanns bara Meiers egna fingeravtryck.
Polisen misstänkte snabbt att John Meier själv mördat sin hustru och arrangerat det hela att likna ett inbrott som spårat ur. Samma dag som mordet skedde hade John Meier blivit påkommen med att ha brutit sig in hos Wendy, flickvän till Donnas bror Pat Mariner. Enligt Pat hade John alltid haft ett gott öga till Wendy.
John hade uppenbarligen väntat i huset i en timmes tid i hopp om att hon skulle komma hem, men hon dök aldrig upp. I stället hade han stulit hennes kontanter.
Pat Mariner hävdade att John Meier väntat på henne för att förgripa sig på henne. Både polisen och Pat Mariner misstänkte att Donna Meier hade konfronterat sin man med inbrottet, och att grälet sedan lett till våld och mord.
Nära förbindelse
Samtidigt hade polisen i Hickory Hills upptäckt att det fanns en nära förbindelse mellan Sue Schaaf och John Meier. År 1982, samma år som Sue mördades, hade hon arbetat ihop med John, och hon och hennes man hade umgåtts med paret Meier.
Även om polisen i Hickory Hills fortfarande misstänkte Glen Simkunas för att ha mördat Sue kom nu John Meier in i bilden som en möjlig gärningsman. Båda männen fick lämna dna-prov 1988, då dna-tekniken var ny och tämligen osäker. Testerna visade att ingen av männens dna matchade med prover tagna från Sue Schaafs kropp.
Därefter låg fallet i träda i femton år. Men polisen Mike Tardi kunde aldrig glömma det, och 2003 lyckades han få igenom ett nytt dna-test. Nu var tekniken fullt utvecklad och de nya testerna visade att dna från sädesvätskan på Sues kropp matchade med John Meiers dna.
Chockade alla
Det var alltså John Meier som våldtog och mördade Sue Schaaf, och han mördade med stor sannolikhet även sin hustru. Mycket tyder på att han även planerade att våldta och mörda Pat Mariners flickvän Wendy.
Men Meier undkom rättvisan, eftersom han dött en naturlig död år 2000.
För Glen Simkunas kom avslöjandet som en befrielse. Han hade levt i tjugoett år som huvudmisstänkt för mordet på Sue. För Karen Spallina kom det däremot om en chock. Hon hade genom alla år varit övertygad om att hennes expojkvän var systerns mördare.
Text: Henrik Krüger
Svensk bearbetning: Ann-Sofie Lindell