Muna förvandlar vattenrädsla till glädje i sin simskola

Muna leende i bassängen.

Foto: Andreas Jarlén

För sex år sedan kom Muna Idow till Sverige och då hade hon knappt gått i skolan. I dag är hon en framgångsrik entreprenör. Endast 23 år gammal driver hon Mermaid – en simskola för barn och vuxna där hon får eleverna att känna sig trygga och fria i vatten. I höstas fick hon ta emot stipendiet Kompassrosen ur kungens hand.

Muna Idow har gått från klarhet till klarhet sedan hon kom till Sverige för sex år sedan tillsammans med sin mamma och några av syskonen.

Hennes far hade redan uppehållstillstånd, efter att ha flytt hemlandet Somalia. Då var Muna 17 år gammal och hade knappt gått i skolan.

Mötet med det nya landet blev något av en chock. Hon föreställde sig Europa som grönt, frodigt och rikt med vackra, höga byggnader. Men Göteborg i mars är allt annat än grönt och hon var övertygad om att träden skulle förbli kala och att det alltid skulle vara kallt.

– Jag hade inte upplevt årstider på samma sätt som i Sverige och blev förvånad när det några månader senare började blomma och träden blev gröna. Jag tyckte det var fascinerande och vackert, säger hon och berättar att familjen hamnade i Biskopsgården.

Muna lärde svenska genom barn-tv

Muna satte genast igång att studera svenska. Hon förstod att det var nyckeln till högre studier och att hon i Sverige kunde bli vad hon ville. För en ung, smart och driven tjej från ett fattigt land var det som att vinna högsta vinsten.

Efter att ha pluggat svenska i några månader kom sommarlovet. Men i stället för att lata sig utnyttjade hon tiden till att fortsätta med språkstudierna på egen hand.

Porträtt av Muna i stickad tröja och slöja.

”För sex år sedan hade jag knappt gått i skola och kunde inte simma”, berättar Muna Idow.

Foto: Maria Zaitzewsky Rundgren

– Jag var väldigt ambitiös och ägnade dagarna åt att titta på barnprogram och barnfilmer. På så vis lärde jag mig många nya ord och uttryck. Dessutom var det roligt, eftersom jag aldrig fått chansen att se sådana program i mitt hemland. Så när jag kom tillbaka till Språkintroduktionen på hösten kunde jag flytta upp en klass och sedan gick det fort. Jag flyttades upp flera gånger tills jag var klar och därefter läste jag in grundskolan på ett år. Mitt mål var att komma in på Samhällsprogrammet på gymnasiet. Jag kämpade hårt, men det faktum att jag kunde bra engelska underlättade, säger Muna, som älskade att gå i skolan.

Ja, förutom matten då.

– Matte är inte min grej, säger hon med ett skratt och tillägger att nu när hon driver ett företag så måste hon ju räkna lite ändå.

– Men det är en helt annan sak, nu vet jag varför jag gör det.

På flykt från hemlandet

Det är lätt att förstå att en så begåvad tjej fick luft under vingarna när hon kom till Sverige. I sitt hemland gick hon bara i Koranskola – även den klarade hon av i rekordfart. Hennes föräldrar levde i relativt välstånd. Hennes mamma var butiksägare och pappan affärsman. Även Munas morfar var en framgångsrik affärsman och han är hennes största förebild.

– Morfar lärde sig en ny dialekt, som nästan är som ett annat språk, för att kunna ha affärer med vissa avlägsna byar, han byggde brunnar till fattiga och älskade att hjälpa människor, säger Muna.

När hon var 9 år beslutade sig familjen att fly landet när fadern anmodades att ta ett politiskt uppdrag han inte ville acceptera.

Flykten gick först till Kenya. Muna berättar om en strapatsfylld tvådagarsresa där 30 personer satt hoptryckta i en minibuss. De delades in i grupper och fick sova utomhus. I Kenya fick Muna lite skolgång, men senare, i Uganda, blev livet svårare igen. Sammanlagt var familjen på flykt i åtta år innan de kunde återförenas i Sverige.

För att komma in på gymnasiet måste man ha godkända betyg i alla kärnämnen, däribland idrott, och då ingår det att kunna simma 200 meter.

Tyvärr var inte Muna bland dem som fick möjlighet att gå på simskola. Men som den driftiga och envisa person hon är tog hon saken i egna händer. Hon kunde inte simma, men tänkte; hur svårt kan det vara?

Lärde sig simma genom att se hur andra gjorde

– Jag åkte till Frölundabadet när det var särskilda badtider för kvinnor och tittade hur de gjorde. Sedan hoppade jag i vattnet och testade. Först med lite flythjälpmedel och sedan utan. Och jag älskade det! Jag har alltid gillat vatten, men i Afrika och Mellanöstern är folk ofta rädda för att bada. Många kan inte simma, havet ses som något farligt. Medan här i Sverige kan de flesta simma. Jag blev både glad och stolt över att ha lärt mig simma själv och jag tyckte det var jätteroligt!

Muna blev snabbt duktig och efter en tid började hon till och med spela undervattensrugby. Simbassängen blev hennes andra hem och hon började fundera på hur hon skulle kunna nå andra kvinnor i hennes situation och lära dem att uppskatta vatten och simning.

Det var så idén till företaget Mermaid föddes för två år sedan. Hon startade i liten skala eftersom hon ville ”göra sin grej”.

I dag har Mermaid flera anställda och erbjuder i nuläget simskola på två platser i Göteborg – men ambitionen är att hitta fler lediga bassänger. Det finns simskola för barn, ungdomar och vuxna kvinnor; vissa är nästan i pensionsålder.

Man arbetar med små grupper så att varje individ får mycket tid. De flesta går på simskola en gång i veckan och Muna håller själv i många av lektionerna.

Hon imponeras av de invandrarkvinnor som vågar ta steget att lära sig simma.

Muna på stranden.

Tillbaka i Mogadishu slogs Muna Idow av insikten att hon är lyckligt lottad i livet.

Foto: Privat

Simkunskap stärker självförtroendet

– Som vuxen kan det kännas lite pinsamt att inte kunna simma och jag vill, med min erfarenhet, vara en bra förebild. Att kunna simma är viktigt eftersom det räddar liv. Men det ger också en bättre hälsa, simning är skonsam träning och avstressande. Det stärker också självförtroendet och ger ökad självständighet. När mamman kan simma lär sig också barnen och simhallen är en härlig plats att umgås med sina barn, konstaterar Muna.

Hon berättar att i början är många rädda, men man tar det försiktigt och tränar i en grund bassäng så att eleverna har bottenkontakt.

– De får först öva på att sätta sig på botten och bli bekväma med att vara i vatten. Barn är orädda, vuxna är mera oroliga för att göra fel. Men det är okej att göra fel! Simningen måste inte vara perfekt från början. Genom att öva och öva lär man sig till slut, säger Muna.

Muna lär ut simteknik i vattnet.

Kvinnorna och barnen lever upp i vattnet och får ökat självförtroende, berättar Muna.

Foto: Privat

Det riktigt strålar om henne när hon berättar om hur kvinnorna bokstavligen lever upp i vattnet. De får ökat självförtroende, växer som individer, tar kommando över sina kroppar och lär sig att känna sig trygga och fria i vatten.

Målet med Mermaid är nämligen inte bara att lära vuxna att simma utan också social hållbarhet och livskvalitet.

Muna simtränar inte bara kvinnor. En testkurs för killar under 25 har just dragit igång. Hon tror att stigmat kring att inte kunna simma är större hos män, därför är de svårare att nå.

Fick stipendium av kungen

– Män ska visa sig starka och många tror att de kan simma för att de i sitt hemland har simmat några meter typ hundsim. De flyter, men det är ju inte att kunna simma. Det gäller att någon vågar börja på simskola, så kommer fler efter, tror Muna.

Mermaid har förändrat hennes liv och har tagit henne ända till Kungliga slottet i Stockholm.

I höstas tog hon emot Kompassrosen direkt ur kungens hand. Stipendiet på 50 000 kronor delas varje år ut av Konungens stiftelse Ungt ledarskap till lovande unga ledare som visat handlingskraft och mod.

Muna Idow får stipendium av kung Carl Gustaf.

Muna Idow tar emot stipendiet Kompassrosen av kungen.

Foto: Stiftelsen Ungt Ledarskap/Magnus Fröderberg

– Det var en otrolig upplevelse att få komma till Stockholm och träffa kungen. Han var jättetrevlig och satt och pratade med oss som vem som helst. Det kändes som att han var mån om att möta oss som jämlikar. Jag känner mig särskilt stolt över att det var han personligen som valde ut mig att få stipendiet. Det är ett möte jag aldrig kommer att glömma, säger Muna leende.

Kompassrosen är inte den enda utmärkelse hon fått. 2020 utsågs hon till Årets unga företagare samt till Årets förebild. Redan innan hon tog studenten fick hon ett stipendium på 10 000 kronor av advokatfirman Vinge.

Muna tycker själv att det känns ofattbart att hon på bara några år har nått sin dröm om att bli företagsledare. Hon menar att det inte bara handlar om henne personligen utan om att vara en god förebild för andra muslimska kvinnor som kanske inte tror att det är möjligt.

– Min familj är jättestolt över mig, de låter mig flyga som en fågel och begränsar mig inte. Jag vill att andra ska inspireras och motiveras av mig. Allt är möjligt även för den som bär slöja och är unik. Jag ser det inte som ett hinder att vara annorlunda. Man måste inte följa normen!

Känner sig lyckligt lottad

Hon säger att hon är jättetacksam över att hon fick komma till Sverige. Om hon hade blivit kvar i sitt hemland hade hon aldrig fått chansen att växa och utvecklas till den hon är i dag.

Hon har förvaltat de möjligheter som givits henne väl och om tio år ser hon sig själv som framgångsrik entreprenör och en förebild som gör skillnad för andra.

När hon förra sommaren åkte tillbaka till Mogadishu slogs hon på riktigt av insikten att hon är lyckligt lottad i livet.

Se också: Erika kör lastbil i mansdominerad bransch: ”Ha vassa armbågar”

3:23

Efter reklamen: Erika kör lastbil i mansdominerad bransch: ”Ha vassa armbågar”

(3:23)

– Jag bara grät när jag såg fattigdomen och smutsen på gatorna, hur miljön försämrats. Men annars var det sig likt. En speciell upplevelse var när jag simmade ut i havet för första gången. Det finns jättevackra stränder i Somalia, men nästan ingen badar i det varma vattnet. Det var en fantastisk känsla!

Muna Idow

Ålder: 23 år.

Familj: Föräldrar och syskon.

Bor: I Göteborg.

Gör: Entreprenör, driver simskolan Mermaid.

Glad Muna Idow på stranden i Mogasishu.

Muna hemma i Mogadishu.

Foto: Privat