Nadira blev gravid samtidigt som hon fick bröstcancer

Nadira pussar på sonen Ramus som hon blev gravid med när hon fick behandling för bröstcancer
Nadira hade precis 
fått veta att hon hade 
drabbats av aggressiv bröstcancer när hon insåg att hon var gravid. Då hade hon och maken Jonas kämpat med ofrivillig barnlöshet i två år. Med risk för sitt eget liv valde hon att behålla bebisen 
i magen.

Hon har stått öga mot öga med serbiska maffian och hanterat svåra fall där barn blivit bortrövade. Nadira Winbladh, 39, är juristen som jobbat med medling och internationell konflikthantering under karriären som tog henne ut i världen. Men ingen av alla de tuffa situationer hon upplevt i yrket går att mäta med den svåra utmaning hon personligen skulle ställas inför för två år sedan.

– Jag fick veta att jag var tvungen att välja mellan livet och mitt eget barn, säger Nadira och stryker lille Rasmus, 1 ½ år, över kinden.

Nadira vägrade att välja!

Solen lyser in genom fönstret i villan i Danderyd, där Nadira bor med Rasmus och maken Jonas Jäntti, 28.

– Åh, jag har så mycket att vara tacksam för. Vi har det väldigt bra. Jag har en fin familj där även min son Oliver, 18, ingår. Vi bor i ett fint hus med en underbar trädgård, säger Nadira och pekar mot fönstret.

Där, mellan äppelträden, gifte hon och Jonas sig på nytt. När döden slutat att flåsa henne i nacken.

Egentligen var Nadira en lycklig singel och fullständigt nöjd med att vara mamma till ett barn. Karriären hade tagit henne till Indien och det var under ett tillfälligt besök i Sverige som hon träffade kärleken, under en dopfest hos gemensamma vänner.

Jag ville inte förneka honom ett barn så vi bestämde oss för att försöka bli gravida

Kärlek vill barn och även om Nadira egentligen var nöjd med sin Oliver så förstod hon Jonas längtan.

– Jag ville inte förneka honom ett barn så vi bestämde oss för att försöka bli gravida. Tiden gick och inget hände. Kanske var jag för gammal? Eller för överviktig? Jag började banta och gick ner säkert 20 kilo men blev ändå inte gravid.

Vid den här tiden var Nadira uppslukad av sitt nya jobb som chef för en nystartad restaurang och därför sköts en barnlöshetsutredning fram i tiden.

Kände knöl i bröstet

Visst jobbade Nadira mycket, men hösten 2016 blev hon oförklarligt trött och svag. De tiokilos hinkarna med tzatziki som hon tidigare burit utan problem tvingades hon nu få hjälp med och hur mycket hon än sov kom orken aldrig tillbaka. Hon blev förkyld hela tiden och när Nadira till slut började kissa blod åkte hon in till akuten en natt efter att hon stängt restaurangen.

– Det var min födelsedag och jag trodde att jag behövde få penicillin för att jag hade urinvägsinfektion. Det hade jag inte, men doktorn skulle skicka en remiss till urologen, säger Nadira och berättar att det aldrig blev någon remiss. Istället fick hon ett brev där doktorn förklarade att hon var för ung för att drabbas av cancer.


Så undersöker du själv dina bröst efter cancer


Men tröttheten blev bara värre. Höll hon på att bli utbränd?

Till slut bad hon sin husläkare om en utredning. Hon hade även haft en konstig blödning och känt en knöl i sitt bröst.

Ta kontroll över dina bröst - så här upptäcker du cancer:

– Det enda doktorn fokuserade på var knölen i bröstet. Han skakade på huvudet och sa att det inte alls var bra och att jag måste åka till Bröstcentrum på en gång. När jag förstod att det kunde vara cancer tänkte jag bara på hur det skulle gå med jobbet. Hur länge skulle jag bli borta? Doktorn sa att en normal behandling skulle vara klar inom tre månader och då kände jag mig lugn.

Aggressiv och snabbväxande cancer

Nadira säger att hon inte för ett ögonblick drabbades av rädsla och dödsångest. Inte ens när hon fick den korrekta diagnosen. Bröstcancer.

– Jag såg det bara som ett projekt som skulle vara avklarat om tre månader. Dessutom trodde jag att de snart skulle säga att det skett ett misstag, att jag var frisk. Så tänkte jag varenda gång jag klev in genom entrén till sjukhuset och jag tror att Jonas kände likadant. Däremot hade jag börjat misstänka att jag var gravid och mycket riktigt, g-testen hemma visade positivt!

Doktorns första besked till Nadira var att hon skulle botas och samtidigt få ett nytt, snyggt bröst. För att säkerställa graviditeten skulle Nadira bokas in på en ultraljudsundersökning. Men istället för en kallelse till kvinnokliniken kallades hon till ett nytt läkarbesök.

– Nu var stämningen betydligt bistrare. Provet från knölen hade analyserats och jag led av en extremt aggressiv och snabbväxande cancer. Direkt efter läkarbesöket hade doktorn bokat en tid för abort åt mig, säger Nadira, som chockad tog emot beskedet att hon skulle dö om inte barnet togs bort och hon inledde en mycket avancerad behandling omgående.

Fick se barnet på ultraljudet

Nadira och Jonas fick se sin lilla bebis på ultraljudet och hon bad om en bild på barnet. Den bilden har sedan hängt på kylskåpet som en påminnelse om varför hon kämpar.

– Jag vägrade att ta ett beslut om att döda mitt barn. Vi hade ju kämpat för honom i två år! Förutom all läkarexpertis så försökte Jonas, min mamma, min syster och vännerna förtvivlat övertyga mig om att göra abort och rädda mitt eget liv. Men nej, det beslutet kunde jag inte ta! Skulle jag välja abort hade jag sörjt ihjäl mig.

En rad specialister försökte tala Nadira tillrätta, men hon hade bestämt sig. När hennes vuxne son Oliver dessutom stöttade beslutet blev valet lättare.

Hon skulle behålla barnet. Om hon dog skulle hon ändå leva kvar i Rasmus. Han var en kärleksgåva till Jonas och Oliver.

Se också: Christin fick MS-diagnos efter förlossningen

Han skakade på huvudet och sa att det inte alls var bra och att jag måste åka till Bröstcentrum på en gång

– Både jag och Jonas grät. Han för att han riskerade att förlora både mig och barnet. Jag för att jag riskerade att förlora den lille. Inte för ett ögonblick tänkte jag på mig själv, jag stängde ute allvaret. Ett spel om liv och död började.

Nadiras bröst opererades bort och hon behandlades med milda cellgifter, som bebisen skulle tåla. Hennes unika fall följdes av läkare från hela världen. I vecka 32 förlöstes hon med ett planerat kejsarsnitt. Veckan innan dess nödgifte sig Nadira och Jonas i smyg, som en säkerhetsåtgärd ifall hon inte skulle överleva.

Både mor och son överlevde, och nu sattes den riktiga, tuffa cancerbehandlingen in.

– Min kropp reagerade kraftfullt och jag har varit nära döden flera gånger. Organen ville bara stänga av och jag fick blodtransfusioner. Det blev en riktigt svår tid, då min mamma fick hjälpa till med att ta hand om Rasmus medan jag låg på sjukhus, och senare hemma med sjukvård i hemmet. Jag klarade inte ens av att hålla i mitt eget barn. Så sjuk var jag.

Ultraljudsbilden satt på kylskåpet för att påminna Nadira om varför hon kämpade med sina behandlingar

Bilden från ultraljudet satte Nadira upp på kylskåpet. En påminnelse om varför hon kämpade.

Strålbehandling mot bröstcancer

Direkt efter läkarbesöket hade doktorn bokat en tid för abort åt mig

I november 2017 fick Nadira sin sista strålbehandling och är nu cancerfri. Det firades med en fest för livet förra sommaren. En fest som också bjöd på en överraskning då paret vigdes inför släkt och vänner. Egentligen var de ju redan hemligt gifta, men nu blev det officiellt! Och i centrum för allt var förstås familjens lilla nykomling Rasmus.

– Rasmus är inte bara mitt och Jonas – utan hela släktens – lilla kärleksbarn. ALLA avgudar honom. Inte minst storebror Oliver som fanns vid min sida hela tiden. När jag tappade mitt hår rakade han bort sitt eget. Han följde med mig på cellgiftsbehandlingar och höll min hand när det var jobbigt. Vi skickade peppande låtar till varandra och han skrev ett hyllningstal till mig som ett skolarbete.

Nadira berättar att hon blev rörd till tårar när hon läste Olivers text. Den är nu tonsatt av Dogge Dogelito och ska ges ut senare i år.

Den tuffa kampen mot cancern och för livet har satt sina spår hos Nadira och hennes liv har tagit en ny riktning på flera sätt.

Förra året var hon engagerad i Cancerrehabfonden och nu har Nadira dragit igång organisationen Fenixbandet som också ska stötta cancerdrabbade.

Dessutom har hon sett ett behov av fina underkläder för de som opererats för såväl bröst- som prostatacancer. Nu designar Nadira plagg som passar även för den som bär proteser.

– Jag har själv alltid älskat vackra, sexiga underkläder men hänvisas nu till tant-bh:ar. Det vill jag ändra på och skapar nu de kläder jag själv vill ha, säger Nadira som redan har en butikslokal klar i Stockholm.

 Inte för ett ögonblick tänkte jag på mig själv, jag stängde ute allvaret

Jobbar för rehabilitering för cancerdrabbade

Fenixbandet startades på initiativ av Nadira Winbladh, med egen erfarenhet av att vara patient. Syftet är att ge cancerrehabilitering utifrån individuella behov, till såväl patienter som anhöriga. Den ideella föreningen, som är tänkt att bli en 90-organisation, säljer bland annat ett Fenixband till förmån för hjälpverksamheten. I dagsläget jobbar fem personer ideellt med verksamheten.

Efter två års ofrivillig barnlöshet blev Nadira gravid

Nadira och Jonas var ofrivilligt barnlösa i några år innan de fick sin son Rasmus. Foto: Theresia Köhlin

Av Birgitta Lindvall Wiik

Rasmus är inte bara mitt och Jonas – utan hela släktens – lilla kärleksbarn

Lille Rasmus kramas om av mamma Nadira, pappa Jonas och mormor Kerstin

Lille Rasmus är hela släktens kärleksbarn. Här tillsammans med mamma Nadira, pappa Jonas och mormor Kerstin. Foto: Theresia Köhlin