Olga: I gräset gror kärleken
De senaste åren, innan vår yngste son flyttade hemifrån, började jag se fram emot den tvåsamhet som jag och min man återigen skulle leva i.
Jag hade en förväntan om att det skulle få kärleken mellan oss att gro igen när det var bara vi två i hemmet, och vi inte behövde ta hand om någon annan än varandra.
I början gick det också som förväntat: Det var roligt att möblera och måla om minstingens rum så att det blev ett trevligt gästrum.
När vi var klara var vi tillbaka i vardagen. Det var som att dagarna gled samman, så fort vi hade vant oss vid det nya livet.
Vi satt ofta i varsin ände av soffan på kvällen, min man med en bok och jag med min stickning, utan att prata med varandra.
Det var såklart trevligt men jag saknade också de långa samtalen och tiden tillsammans. Medan vi ordnade gästrummet hade vi haft så kul med att välja möbler och färger men nu när vi inte längre hade en uppgift att lösa tillsammans var det svårt att hitta något att prata om.
Jag kunde inte låta bli att undra om det var normalt att känna så här, eller om vi kanske inte var en så bra match som jag trodde.
Satt våra vänner också tysta på kvällen, eller var det bara vi? Vi kanske borde hitta på ett annat gemensamt projekt som kunde binda oss samman igen, men jag visste inte vad det skulle bli.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
En tidig vårdag fick vi, mycket överraskande, ett erbjudande om att köpa en kolonilott lite utanför stan från en förening där vi stått i kö så länge att vi nästan glömt bort det.
Våra två pojkar övertalade oss att köpa tomten, även om jag tvekade lite. Det var en stor uppgift att ta sig an, eftersom kolonilotten inte var särskilt välskött.
Där det en gång funnits odlingsbäddar växte det ogräs och det var tydligt att äppelträdets grenar borde ha klippts ner för länge sen.
När vi träffade den tidigare ägaren berättade hon att hon led av dålig balans efter en olycka några år tidigare, och därför hade hon inte kunnat sköta trädgården.
Men hon hade varit väldigt förtjust i den när det begav sig. Det fina lilla huset som stod mitt på tomten var fullt av alla möjliga trädgårdsredskap som vi som tur var kunde ta över.
Ägaren hade också många bra tips och trix när vi frågade om hur trädgården kunde bli som vi ville ha den. Vi hade faktiskt inte så mycket erfarenhet av att hålla en ”riktig” trädgård.
På vår tomt hemma hade vi en fin och välskött gräsmatta, en rabatt och en björk i hörnet, jag drömde om ärtor, potatis och jordgubbar i kolonilotten, men vi var verkligen tvungna att lära oss mycket om det skulle bli verklighet.
Men den förra ägarens många idéer, och framför allt hennes glädje över att trädgården skulle tas över av någon som orkade sköta den, gav oss blodad tand.
När vi kom hem på kvällarna var vi helt slut. Vi fick duscha för att tvätta bort jordfläckarna och sedan satt vi med varsin kopp te och pratade ivrigt om vilka växter och blommor vi skulle fylla trädgården med.
Det var trots allt redan vår, och det var nästan dags att så och plantera. Vi ritade en stor karta av trädgården och diskuterade vad som skulle sättas var.
Vår kärlek började gro och växa
När vi en kväll, några dagar innan vår första tur förbi växtmarknaden, hade lagt oss i sängen för att läsa lite innan vi skulle sova, vände min man sig mot mig:
– Kommer du ihåg bilderna vi tog framför rhododendronbuskarna ute i trädgården när vi hade kopparbröllop? Jag har läst på, och vi kan ha rhododendron bakom huset där ute.
Vi behöver bara köpa en speciell sorts jord på växtmarknaden.Jag blev helt förvånad över min mans söta idé och att han hade tänkt tillbaka på vårt kopparbröllop.
– Är det sant? frågade jag.
Det slutade med att vi låg länge och pratade om både kopparbröllopet och kolonilotten, innan vi somnade med ansiktena vända mot varandra.Kolonilotten blev en vändpunkt för vårt kärleksliv.
Tidigare hade vi koncentrerat oss på våra barn och vårt hus, men nu hade vi något nytt som kunde få växa, blomma och gro.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]