Psykologen Maria Farm: Därför ska du inte lita på magkänslan

Se också: Mari Jungstedts kärleksknep med maken: "Avslutar varje dag med..."

På sin mottagning möter Maria Farm, legitimerad psykolog som också medverkat i Gift vid första ögonkastet, människor som egentligen har det bra med kärleken, men inte kan låta bli att oroa sig. Ofta handlar oron just om de egna känslorna, och om de är tillräckligt starka. Eller är det kanske lika bra att göra slut direkt?

– Man hör ofta att man ska följa sin magkänsla, men det gäller inte här. För det vi menar med magkänslan kan vara just en stark oro och obehag i stunden. Om man då lyder sin oro går det inte alls i linje med att våga stanna i sin relation.

Maria Farm märker att relationsoron har ökat de senaste åren, både bland hennes klienter och när hon möter människor utanför jobbet. Därför har hon skrivit boken Är jag verkligen kär? Hjälp vid tvivel i relationer.

Att grubbla över sina känslor ibland är förstås helt naturligt. Och det finns så kallad funktionell oro – vettig oro som varnar för att något verkligen är fel. Men överdriven relationsoro är när tankarna blir dysfunktionella och onödiga.

– Ofta handlar det om krav på att relationen ska vara felfri – det ska inte finnas någon tvetydighet över huvud taget. Inga tvivel alls. Helst vill man ha en garanti på att det ska fungera. Men sådana finns ju inte.

Det kan yttra sig i sådant som att studera sin partner i smyg och analysera hur stor ens attraktion är från dag till dag. Eller att jämföra sin kärlek med den som andra verkar känna i sina förhållanden.

Vad är skillnaden mellan normal och skadlig oro?

– Vanlig oro ger upphov till viss anspänning, att man tänker på problemet en liten stund utan att det blir för mycket. Överdriven oro förvärras över tid och man börjar undra om det är lika bra att avsluta relationen, kanske för den andres skull. Ofta kopplar oron på olika tvångshandlingar, berättar Maria.

Tvångshandlingarna, som kallas återförsäkrande beteenden, kan vara att googla om hur kärlek ”ska” kännas eller ringa en vän för att analysera och försöka förstå om man älskar tillräckligt. Det kan också handla om att tvångsmässigt känna efter hela tiden – hur känner jag i dag? Är jag tillräckligt kär för att boka den här resan ihop i sommar?

Större risk hos dessa personer

Förutom att de här tankarna är påfrestande så hjälper de inte – tvärtom.

– Det blir en tvångsmässighet, och ju mer man grubblar och gör återförsäkringar desto mindre säker på relationen blir man. Man stressar upp sig själv. Det är när man lyckas sluta lyda sin oro som känslorna träder fram.

Den som har en lite orolig läggning generellt sett löper högre risk att fastna i överdrivet grubblande.

Men varför är det då vanligare att tvivla på sin kärlek nu för tiden? Maria Farm ser två huvudskäl som inte var lika utbredda för några år sedan:

– Ett av dem är förstås dejtingapparna. Hos många skapar de en föreställning om att det finns ett väldigt stort utbud av partners. Då är det lätt att tänka att personen i fråga måste uppfylla en viss checklista över ens föreställningar om en bra partner.

Maria Farm understryker att hon inte har något emot dejtingappar moraliskt sett.

– Men när man träffas på ett annat sätt, som på krogen eller genom bekanta, handlar det mer om själva upplevelsen, om nyfikenhet, vad den personen väcker för känslor. När man ses genom en app finns det mer distans. Jag tror att en del upplever att de man svajpar mellan inte ens är personer utan typer, och att det gäller att välja rätt typ.

Det andra som ökar oron är ständiga jämförelser.

– Många av mina klienter är plågade av att de jämför sig med andra. Att jämföra underblåses av sociala medier och all populärkultur som påverkar våra föreställningar om romantik. Den har förstås funnits relativt länge, men vi har så snabb tillgång till detta nu med våra mobiler. Det är också så tillgängligt att googla: Hur har andra det? När vet man att man är kär? Hur ska man känna för sin partner för att våga gifta sig?

Maria Farm har inte sett någon skillnad på kvinnors och mäns grubblande, förutom på en punkt:

– När man ska skaffa barn. Självklart kan även de manliga klienterna oroa sig för om det är rätt, men det kan bli lite starkare för kvinnor eftersom graviditeten handlar om ens egen kropp.

Just stora händelser, som att flytta ihop, få barn eller gifta sig, triggar relationsoron. I boken ger Maria exempel på det: Shirin är kär i sin pojkvän, men när de börjar planera att gifta sig håller oron över om hon är tillräckligt kär på att knäcka henne. Frånskilda Annette närmar sig 60 och vet inte om hon ens vågar satsa på att träffa någon av rädsla att det ska bli fel.

Är det rentav så att vi i dag har så många behov tillgodosedda att vi har tid att gå och älta i onödan – jag har svårt att tänka mig att till exempel min farmor hade överdriven relationsoro?

– Jo, på många sätt är detta ett kulturellt fenomen, alltså påverkat av kontexten och samtiden. Man tänker sig att din farmor levde i ett annat samhälle än vad vi gör och att hon hade färre valmöjligheter. I dag ser dejtingmarknaden – bara det ordet! – annorlunda ut. Och kvinnor har mycket större valmöjligheter eftersom vi kan försörja oss själva. Det finns inte heller samma krav på att bilda familj.

Ska den som oroar sig överdrivet mycket prata med sin partner om det?

– Ja, det är bra att beskriva att ”jag kan bli orolig ibland” eller ”Jag kan bli osäker på hur mycket jag vågar och vill. Men det har inte med dig att göra, och jag försöker jobba med det.” Men man ska inte tala om för sin partner att ”ibland sitter jag och funderar på om din näsa är lite stor” … För det handlar ju inte om näsan egentligen, eller om utseendet över huvud taget, utan de här personerna söker en visshet och försöker få den genom att sitta och titta på sin partner och känna efter.

Många gånger skäms de som lider av överdriven relationsoro. De får skuldkänslor och är dessutom rädda att de lurar eller sårar sin partner om de inte har absolut ”rätt” känslor.

Maria Farm önskar att många kunde se på kärleken lite mer dynamiskt, att inse att den finns där även om den inte känns likadant varje minut.

– Det finns en bild av att kärlek är lika med förälskelse och stark attraktion. Men det är ju den initiala delen, och sedan tar något annat vid. Det är egentligen då som den riktiga relationen börjar, när vi utvecklas och stöter på utmaningar ihop, det blir som att lägga ett pussel ihop med en person som är spännande för mig.