Sabrine gjorde ett dna-test: ”Jag hittade min okända familj”
Sabrine Leaf Dahlqvist pekar på papperet med det nyupptecknade släktträdet framför henne och förklarar vem som är vem i hennes nya stora amerikanska släkt.
– Och här är en bild på mig och pappa när vi står på flygplatsen i Orlando, säger hon och visar ett fotografi, som hon har i sin mobiltelefon, på sig själv och en äldre gråhårig gentleman.
Vi sitter vid det stora matbordet hemma hos Sabrine, 53, och hennes man Mikael i Falkenberg medan hon visar bilder och berättar. De har några dagar innan vi träffas precis kommit hem från resan till USA där hon för första gången fick träffa sin biologiska pappa och den tidigare okända amerikansk delen av sin släkt.
Det har minst sagt varit omtumlande
– Det har minst sagt varit omtumlande. Det var ju naturligtvis jätteroligt att träffa min pappa, men det var minst lika roligt att få träffa mina systrar som jag inte ens visste att jag hade. Det fanns en hel del likheter mellan oss, både utseendemässigt och till sättet, berättar hon.
Pappan kom från USA
Tidigare hade Sabrine ingen aning om vem hennes biologiska pappa var. Allt hon visste var att hon var resultatet av en kort romans som hennes mamma hade på 1960-talet när hon bodde och arbetade på en svensk restaurang i USA.
– Mamma hade nog sina misstankar, men hon var inte säker. När hon blev gravid återvände hon till Sverige och födde mig, berättar Sabrine.
När hon var gammal nog att förstå att hon liksom alla andra barn även måste ha en biologisk pappa började hon fråga sin mamma om vem han var.
– Men hon hade haft två förhållanden vid samma tid och hon visste inte vem av dem som kunde vara min pappa.
Jag hade lekt med tanken på att min pappa var latinamerikan eller spanjor
Strax innan hennes yngsta dotter Simone föddes i slutet av 1990-talet bestämde sig Sabrine för att göra ett allvarligt försök att få reda på vem hennes pappa var. Hon tyckte det var viktigt för hennes barn att få veta var de härstammade från.
– Jag hade lekt med tanken på att min pappa var latinamerikan eller spanjor eftersom jag har ganska mörka drag.
Hon började med att söka upp en väninna till sin mamma som liksom hon åkt över till Los Angeles för att arbeta på 1960-talet. Väninnan hade dock gift sig med en amerikan och blivit kvar i USA och Sabrine hoppades att hon kunde veta något om pappan.
– Men det visade sig att hon tagit livet av sig på 1980-talet sedan hon försökt skjuta sin man. Hennes tidigare man Ray hade dock en teori om vem som kunde vara min pappa och gav mig två tänkbara namn – Bob eller Pat.
Sabrine lyckades spåra upp Bob som var villig att gå med på ett dna-test för att försöka få svar. Men på den tiden var privata dna-test mycket dyra. Det skulle kosta bortåt 50 000 kronor och det kunde varken Sabrine eller Bob betala.
– Den andre mannen, Pat, fick jag aldrig tag i. Han var försvunnen. Allt jag fick veta om honom var att han arbetat som polis.
Sökandet efter pappan hamnade i en återvändsgränd för Sabrine och ansträngningarna rann ut i sanden.
– Jag gav upp. Jag trodde aldrig att jag skulle få reda på vem min riktiga pappa var, säger hon.
Släktforskning via Ancestry
Då och då genom åren har hon tänkt på vem han kan vara, men sedan har hon ryckt på axlarna och utgått från att det skulle förbli ett av livets olösta mysterier.
Ända fram till förra sommaren.
– Jag har en väninna som är mycket intresserad av släktforskning och vi satt en kväll och pratade. Hon ville hjälpa mig att ta reda på mer genom släktforskningssajten Ancestry på nätet.
Sabrine tyckte det kunde vara värt ett försök och skickade in ett dna-prov. Drygt en månad senare fick hon svaret att hon härstammade från Irland.
– Det överraskade mig. Jag trodde som sagt att det kunde vara ett latinamerikanskt land. Irland hade jag aldrig tänkt på.
Hittade först sina kusiner
Därefter fick hon beskedet att man hade hittat tre av hennes kusiner, samtliga bosatta i USA.
– Jag skrev till dem alla tre. En av dem svarade ganska snabbt, men det visade sig att han var bortadopterad. Vi kom i alla fall fram till att hans pappa och min pappa var bröder.
Några veckor senare fick hon även kontakt med sin kusin Mary i Los Angeles som berättade att hennes morbror Pat måste vara min pappa.
– När jag äntligen fick reda på vem min pappa är befann jag och Mikael oss i Thailand. Jag fick kontaktuppgifterna till pappa av min kusin, men ville inte ringa första gången utan skrev ett mejl och berättade att jag var hans dotter.
Hennes pappa svarade ganska omgående med att han måste få träffa henne. Han berättade också för henne att hon hade tre halvsystrar och en adopterad halvbror.
– Det var en helt fantastisk känsla. Och det visade sig att min pappa var den Pat som Ray pratat om tjugo år tidigare. Om han bara hade vetat var pappa tagit vägen hade vi kunnat få kontakt med varandra redan då.
Släkt från Irland
Sabrines pappa Patrick Johnston, 78, hade mycket riktigt arbetat hela sitt yrkesverksamma liv som polis i Los Angeles. Sedan han gick i pension tillbringade han halva året i Maine och halva i Florida.
– Pappas släkt hade emigrerat från Irland till Toronto i Kanada på 1920-talet. De flyttade sedan därifrån vidare till USA.
När mamma träffade pappa jobbade han som bartender och skulle precis resa iväg för att gå en polisutbildning.
Pat hade ryktesvägen hört att kvinnan han tillbringat en natt med blivit gravid, men eftersom hon inte tog kontakt med honom och eftersom hon återvände till Sverige strax efteråt utgick han från att det inte var han som var fadern. Både Sabrine och hennes pappa skickade bilder på sig själva till varandra. För henne var det en mycket speciell känsla att få se sin pappa för första gången.
– Det var en äldre herre och jag försökte se vilka gemensamma drag vi hade, men ärligt talat var jag nästan mer nyfiken att få veta mer om mina systrar.
Jag ville att vi skulle träffas så fort som möjligt
Ganska snabbt bestämde de att de måste träffas och Sabrine och hennes man började leta resor till USA och försöka få semester från jobbet.
– Jag ville att vi skulle träffas så fort som möjligt. Min mormor visste inte heller vem hennes pappa var. Hon fick reda på det mot slutet av hans liv, men hon hann aldrig träffa honom innan han dog. Jag ville inte att samma öde skulle drabba pappa och mig.
I början av mars i år flög Sabrine och Mikael till Florida. Sabrines pappa insisterade på att de skulle bo hemma hos honom och inte på hotell.
Till pappans hus i Florida kom även hennes tre systrar Tricia, 45, Mary, 50, och Alicia, 52, som bor i Texas, liksom adoptivbrodern Patrick, 31, och kusinen Brad som var den första i hennes amerikanska släkt som hon fick kontakt med.
– Även min 88-åriga faster Patricia kom dit. Det var en riktigt härlig tanta. Hon flög från Los Angeles med två av mina kusiner för att få träffa mig.
Lik sina systrar
Första mötet mellan Sabrine och hennes pappa blev lite stelt. Hon tror själv att det berodde på att hon inte är så bra på engelska och de hade svårt att kommunicera med varandra i början.
– Men när alla de andra började komma blev det inte så krystat längre utan mer avslappnat. Det var verkligen häftigt att få träffa mina systrar. Vi hade med oss presenter till varandra. Jag fick bland annat ett halssmycke i form av en fyrklöver. Den symboliserar oss fyra systrar och att vi nu, sedan jag fått kontakt med dem, är en riktig fyrklöver.
Både Sabrines pappa och hennes faster tyckte hon var mycket lik deras syster som inte längre är i livet. Själv tyckte Sabrine att det framför allt fanns stora likheter mellan henne och mellansystern Mary.
– Vi är nog de som påminner mest om varandra både till utseendet och sättet.
Sabrine och hennes nya stora släkt umgicks över ett veckoslut. Meningen var sedan att hennes pappa skulle flyga iväg med sin hustru till ett sjukhus i Boston där hon skulle få behandling mot cancern hon led av.
– Men planerna ändrades så att vi fick ytterligare ett dygn tillsammans med pappa i huset. Vi skulle ha fått mer tid tillsammans, men tyvärr fick han beskedet att hans hustrus tillstånd var mycket allvarligt. Han hann flyga upp till Boston och ta farväl av henne innan hon dog.
För Sabrines pappa blev det därför minst sagt en dramatisk helg. Samtidigt som han för första gången fick träffa sin dotter, som han några månader tidigare inte ens visste att han hade, miste han sin hustru. Innan de tog farväl av varandra på flygplatsen i Orlando bestämde Sabrine och hennes pappa att de skulle hålla en nära kontakt med varandra i fortsättningen.
– Han vill att vi ska hälsa på honom i Maine nästa gång. Tyvärr får jag nog inte honom att flyga så långt som till Sverige, men jag hoppas att mina systrar kommer hit. Vi har redan pratat om att vi tillsammans med kusinen Brad ska träffas på Irland nästa gång.
Nu förstår jag också varför jag alltid tyckt om irländsk folkmusik
I fortsättningen kommer Irlands nationaldag den 17 mars – St. Patricks Day – ha en alldeles speciell betydelse för Sabrine. Dels var det i samband med den dagen som hon för första gången fick träffa sin stora irländska släkt i USA, dels heter nästan alla hennes nya släktingar antingen Patrick (Pat) eller Patricia (Tricia).
– Det är ett av de vanligaste irländska namnen. Nu förstår jag också varför jag alltid tyckt om irländsk folkmusik, säger Sabrine med ett leende.
Av Per-Ola Ohlsson