Sandie Lizzy hjälper utsatta hundar med Scalas hundhjälp

Sandie Lizzie, som hjälper utsatta hundar, får en blöt puss av hunden Denise.

När livet varit tufft för Sandie har hundarna alltid funnits där och gett henne kärlek.

Foto: Maria Zaitzewsky Rundgren

Droger, hemlöshet och destruktiva relationer. Så såg Sandie Lizzys liv ut fram till 2010 då hon startade ideella Scalas hundhjälp. Kärleken till hundar hade hjälpt henne under missbruket. Nu hjälper hon utsatta och deras hundar genom Scalas Hundhjälp.

Denise är lugn som en filbunke och ligger, trots sin imponerande storlek, hoprullad och sussar på trasmattan på café Nytorp i Huddinge. I dag är det matte Sandie Lizzy som har hand om den 7-åriga tiken.

– Jag är dagmatte ibland. Tyvärr är min man djurallergisk, så det funkar inte att ha henne hemma hos oss. Jättetråkigt för mig som levt med hund hela livet, men vad gör man, säger Sandie och rycker lätt på axlarna.

Hon bor i en villa i närområdet med maken och sex barn. Tre är hennes biologiska, tre är bonusbarn. På tomten har hon byggt ett Attefallshus där hon driver en skönhetssalong på deltid – för att ha tid för de yngsta barnen som är 3, 4 och 5 år.

Hundar har alltid varit en trygghet för Sandie Lizzy som nu hjälper utsatta och deras hundar i Scalas Hundhjälp.

Sandie Lizzy hjälper hundägare som lever i utanförskap. Här tillsammans med Denise.

Foto: Maria Zaitzewsky Rundgren

Volontärerna hos har levt i utanförskap

Driftigheten är hennes styrka och var, tillsammans med kärleken till hundar, det som fick henne att 2010 starta Scalas hundhjälp, som hjälper utsatta och behövande hundar och deras ägare. Hon är ordförande och den ideella organisationens ansikte utåt när det gäller att skaffa sponsorer och ta hand om det administrativa.

– Volontärerna hos Scalas hundhjälp har levt i utanförskap. Det har jag också, men på mig syns det inte, vilket är en fördel när jag möter myndigheter och sponsorer. Många ute i samhället har förutfattade meningar om missbrukare och i synnerhet om de är hundägare. Att hundarna far illa. Ibland är det så. Men ofta är det tvärtom. Man svälter hellre själv än låter hunden gå hungrig, den betyder allt och är ens bästa vän. Jag vet, jag har själv varit där, säger Sandie och drar handen genom sitt blonda hår.

Alltid lyckats resa sig

Nej missbruket har inte lämnat några spår i hennes ansikte. Kanske för att hon fortfarande var ung när hon slutade. I dag är hon 32 och drogfri sedan många år.

Hennes korta liv rymmer så många urspårningar, våldsamheter och destruktivitet att det kunde räcka till tio normallånga liv. Ändå sitter hon här med klar blick och siktet på framtiden. Oavsett svårigheter har hon alltid rest sig upp.

Hon beskriver sin uppväxt i Örebro som strulig. Hon var mobbad i skolan och bara 11 år när hon började dricka och skära sig. 13 år gammal blev hon gruppvåldtagen. Dagen efter gick hon till skolan som om inget hade hänt.

Hon vågade inte berätta, men när hennes äldre syster fick veta kördes hon till sjukhus. Polisanmäla tordes hon inte just då. Några av gärningsmännen kände hennes bror och hon var rädd.

Fyra av alla som arbetar ideellt med Scalas hundhjälp, här på Medborgarplatsen i Stockholm.

På plats på Medborgarplatsen, fr v Helene och Sandra som bägge är styrelsemedlemmar i Scala hundhjälp, Sandie och Daniel som är volontär och till vardags jobbar i en djurambulans.

Foto: Maria Zaitzewsky Rundgren

Droger viktigare än hon

Efter den händelsen började Sandie må ännu sämre. Hon hamnade på behandlingshem – och introducerades där till hasch. 15 år gammal blev hon ”frivilligt” injektionsmissbrukare då hon var kär i en kille som valde droger före henne.

– Jag ville prova för att förstå varför han valde bort mig. Jag mår fortfarande dåligt över att jag tvingade en annan person att hjälpa mig injicera första gången...

I den här vevan fick hon för sig att hon ville ha en egen hund och genomförde ett valpköp på en parkeringsplats.

”Valpen” visade sig vara en biffig 10 månaders misshandlad och osäker blandrashund.

Utslängd hemifrån

– När jag kom hem med hunden slängde mina föräldrar ut mig. De ville inte ha mig hemma när jag missbrukade och de ville inte ha ännu en hund. Jag och Cujo blev hemlösa och sov på soffor och på parkbänkar, säger Sandie och berättar att hunden under den här perioden var hennes lojala följeslagare och beskyddare.

Att som ung tjej leva på gatan är farligt.

– Han var alltid där för mig, oavsett om jag hade en bra eller en dålig dag. Hundar dömer ingen, konstaterar hon.

Stal korv till hunden

Något år senare fick Sandie en egen lägenhet. Hennes mamma lovade att betalade hyran om hon tog tag i sitt liv. Men ingenting blev som planerat. Hon fortsatte med drogerna och var ständigt pank.

– Jag hade inga pengar till mat, men stal falukorv till Cujo. Där och då lovade jag mig själv att om jag blir drogfri ska jag hjälpa hundar till missbrukare, säger Sandie, som gång på gång blev ihop med våldsamma män.

Vad en normal relation var visste hon inte. Till sist blev hon desperat och bad socialtjänsten om hjälp att flytta till annan ort – hennes sambo satt i fängelse för våldsbrott. Hon ville inte vara kvar när han kom ut.

Sandie hamnade i Stockholm och var redo att byta liv.

Tyvärr innebar det att hon blev tvungen att avliva sin älskade Cujo, som var präglad av de hårda miljöer hans matte levt i. Han var svårhanterligt och aggressiv mot andra.

– Det var fruktansvärt sorgligt, det var som att en bit av mig försvann när han dog, säger Sandie med tunn stämma.

Det gick bra ett tag, men så började hon droga igen och hamnade i trubbel.

Flyktbeteendet satte in och via en kontaktannons träffade hon en trevlig och skötsam göteborgare med fast arbete och bostad. Han bodde på landet, drack inte ens alkohol och Sandie såg sin chans att där trappa ner på drogerna. Och sakta men säkert läkte hon, mycket tack vare sambons hund, som tvingade henne ur sängen varje dag.

De gifte sig och livet lunkade på, tills den dag hon såg några hönor korsa vägen.

– Jag kände att så här kan jag inte bo längre. Hönor på vägen, det går bara inte, säger Sandie med ett skratt. Hon insåg att hon hade levt mer för trygghet än kärlek och räknade inte med att maken skulle vilja flytta till Stockholm. Men det gjorde han.

Bad om hundhjälp

Efter en tid lyckades de få ett lägenhetskontrakt och suget efter en hund växte hos Sandie. Kanske kunde hon hitta en hund att ta hand om på deltid?

Hundmat och hundgodis som delas ut till behövande.

Mellan 2010 och 2013 delade Scalas hundhjälp ut fyra ton hundmat i Stockholm.

Foto: Maria Zaitzewsky Rundgren

Det var så hon träffade cane corson Scala, som kom att namnge Scalas hundhjälp. Efter en tid tog hon över ägarskapet av hunden och kände att cirkeln var sluten.

Hon var nu drogfri och skulle infria sitt löfte om att hjälpa utsatta hundar. Via Facebook anmodade hon människor lämna in hundprylar som inte användes; koppel, selen, halsband, foder.

– Det kan handla om koppel efter en bortgången hund eller om foder som närmar sig bäst-föredatum. Vi tar emot allt som är helt och rent, säger Sandie och tillägger att man undantagsvis samlar ihop pengar till operationer.

Allt detta delas ut till hundägare som lever i utanförskap och som inte har råd att köpa utrustning eller utfodra sina hundar.

2011 blev Scalas hundhjälp en ideell organisation och har i dag spritt sig till bland annat Uppsala och Umeå.

– Mellan 2010 och 2013 delade vi ut fyra ton hundmat i Stockholm, säger Sandie stolt.

Scalas hundhjälp står på Medborgarplatsen i Stockholm den sista söndagen i månaden, men har även andra utlämningsställen.

Se också: Vi blev hundägare trots allergi

1:58

Efter reklamen: Vi blev hundägare – trots allergi!

(1:58)

– Många missbrukare oroar sig för att träffa oss, de är rädda att vi ska ta deras hundar. Men vi ger alla en chans att bättra sig om vi skulle upptäcka en hund som är för mager till exempel. Sista utvägen är att lämna över till Länsstyrelsen. Även fattigpensionärer, utförsäkrade och andra som behöver hjälp till sin hund är välkomna till oss, säger Sandie och kliar Denise bakom örat.

Blev slagen

Hon är fortfarande mycket engagerad i Scalas hundhjälp, men med tre småbarn hemma och ett eget företag räcker inte alltid tiden till. Livet har gått vidare och äntligen vänt till det bättre.

Sandie och göteborgaren gick skilda vägar och så småningom träffade hon en ny man, som visade sig vara en riktig tyrann.

Mot alla odds blev hon gravid, något hon längtat efter under många år. Lyckan över att bli mamma gav henne styrkan att lämna det helvete hon levde i.

– De var de absolut värsta åren i mitt liv, han slog mig gul och blå, säger hon sakta.

Men historien slutar inte där, för innan mardrömmen var riktigt över hade hon träffat sin nuvarande man. Och den här gången gick det bättre. Han blev hennes räddning och tog henne med storm. Han levde en ordnad tillvaro med sina tre barn och efter några år hade familjen utökats med ytterligare två gemensamma barn.

I dag mår Sandie bra. Hennes resa från missbruk och hemlöshet till ett vanligt svensson-liv är anmärkningsvärd.

Hon har hundarna att tacka för mycket, de har löpt som en röd tråd genom hennes brokiga liv. Ironin i att hon inte längre kan leva med hund bits.

– Men jag gör så gott jag kan och umgås med hundar dagtid i stället, säger Sandie med ett leende, som förväntansfullt återgäldas av Denise. Äntligen får hon resa sig från mattan och komma ut på promenad.

Detta är Sandie Lizzy

Sandie Lizzy.

Ålder: 32 år.

Familj: Man och sex barn.

Bor: I Huddinge söder om Stockholm.

Gör: Driver skönhetssalongen Epic beauty och är ordförande i Scalas hundhjälp.