Sandra: Jag blev vän med kvinnan som stal min man

5 tecken på att din partner går i tankarna om att vilja separera

Snön faller mjukt på den frostiga marken och när jag kommer in på kaféet stampar jag av snön från vinterkängorna. Sen ser jag upp, får syn på min väninna och höjer handen till en hälsning. Hon ler och visar med en gest att hon redan beställt den där latten och croissanten som är mitt ­favoritfika.

Jag går fram, kramar om henne och slår mig ner. Och, precis som alltid när vi träffas, funderar jag över ödets slingriga vägar. För från början var vi faktiskt fiender.

Jessica och jag var kollegor och även om vi inte stod varandra särskilt nära var vi på god fot med varandra och träffades då och då även utanför jobbet. Hon var frånskild och ensamstående med en son – själv var jag gift med Rickard sedan tio år.

Vi hade träffats i en studentkorridor i Lund och jag hade fallit pladask för honom. Han charmade mig fullkomligt och bara två år senare var vi gifta med vårt första barn på väg. Men redan då hade jag börjat märka att Rickard hade en del dåliga egenskaper som inte alls passade för en man som stadgat sig och skaffat familj.

Min man ville skiljas

Han var konstant flirtig med andra kvinnor och även om jag aldrig kom på honom med att vara otrogen så skavde det i mig. Jag mådde alltid dåligt när vi var ute på fester, middagar eller andra tillställningar eftersom jag visste att hans blickar skulle vandra runt i sällskapet och fastna på någon av kvinnorna.

Egentligen borde jag ha lämnat honom redan då. Men på många sätt hade vi det bra också. Livet var tryggt och stabilt, han hade ett bra jobb och var en närvarande far. Det sista jag ville var att bli ensamstående mamma. Och sen, när vi fick vårt andra barn, blev tanken ännu svårare att föreställa sig.

När brytningen till sist kom så var det Rickard som lämnade mig, inte tvärtom. Och beskedet kom som ett knytnävsslag i magen, jag var totalt oförberedd. Vi hade ätit middag precis som vanligt och ungarna hade lagt sig när han satte sig mitt emot mig vid köksbordet och levererade det chockartade beskedet:

– Sandra, jag måste prata med dig om en sak. Det är så här ... Jag har träffat en annan och vill skiljas.

Jag trodde först att han skämtade och jag tror faktiskt att jag började skratta. Men så sjönk sanningen in och jag blev som lamslagen.

Min kollega undvek mig

Han flyttade ut två veckor senare och jag har fortfarande inget minne av hur jag tog mig igenom vardagen. Men värst var det för barnen. Att försöka förklara för dem att det inte handlade om dem, utan bara om pappa, var inte det lättaste och all min energi gick åt till att försöka lindra skilsmässan för dem.

Ändå hade jag inte kunnat ana hur mycket värre allt skulle bli. Men en månad efter att han flyttat ut gick det upp för mig att det inte bara var han som hade svikit mig.

Jag fick veta det av en slump, genom en kollega. Kanske borde jag redan ha anat eftersom min kollega Jessica hade varit väldigt undvikande och betett sig märkligt de senaste veckorna.

När jag frågade om hon ville gå på aw hade hon alltid något annat för sig – hon hade inte ens tid att äta lunch med mig längre. Jag började faktiskt tro att jag gjort henne något, som jag inte var medveten om, men det var långt mycket värre än så. Det var nämligen Jessica som var Rickards nya kvinna.

Min man hade uppvaktat min kollega

Kollegan visste inte mer än att de hade träffats på en pub, och jag märkte att hon heller inte ville skvallra eller spekulera. Och det hade jag förståelse för. Vi var ju alla arbetskamrater och jag krävde verkligen inte att hon skulle ta ställning mellan Jessica och mig.

Men jag vägrade förbli ovetande och en dag gick jag helt sonika fram till Jessica och inte bara bad henne att vi skulle träffas, jag krävde det.

– Men Sandra, jag vet inte ... svarade hon undvikande och flackade med blicken men jag vägrade ge med mig.

– Jag vet inte heller. Jag vet ingenting just nu. Men en sak vet jag: Du är skyldig mig en förklaring.

Till slut gick hon med på det och vi gick ut och åt en lunch tillsammans samma dag. Då fick jag veta allt om hur hon och Rickard hade träffats, hur han uppvaktat henne och smickrat henne – men också hur han lurat i henne att hans och mitt äktenskap var på ­upphällningen.

– Jag borde naturligtvis inte ha trott honom, sa hon olyckligt. Jag borde ha frågat dig men...

Men då hade hon varit tvungen att avslöja sig för mig, insåg jag, och jag kände bara förakt för henne. Hur skulle jag överhuvudtaget kunna fortsätta jobba tillsammans med henne?

Kände sympati för älskarinnan

Men det löste sig utan att jag behöver göra något åt saken för bara ett par veckor senare hade Jessica sagt upp sig och bytt arbetsplats.

Tiden gick och långsamt läkte mitt hjärta efter skilsmässan. Rickard skötte sin del av umgänget med barnen på bästa sätt, så där var det aldrig några problem. Och efter något år började jag få tillbaka livslusten och glädjen igen.

Då kom plötsligt ett sms från någon jag inte hade trott att jag någonsin skulle höra något från igen – Jessica.

Först lekte jag med tanken på att inte svara men till slut tog nyfikenheten över och hon frågade om vi kunde ses. Jag gick med på det och vi möttes på kaféet i centrum.

Det var en annan, allvarligare kvinna som mötte mig den dagen. Jag fick veta att Rickard hade bedragit henne redan från början och att han nu lämnat henne för en annan.

– Varför berättar du det för mig? undrade jag.

– Jag vet faktiskt inte. Jag vet att det är rätt åt mig och vill inte att du ska tycka synd om mig men jag tycker att du har rätt att få veta att även jag blev bedragen. Att det aldrig var du som var problemet utan han.

Hennes ärlighet gjorde mig lite ställd och jag kom på mig själv med att känna sympati för henne. Vi satt kvar på kaféet länge, medan kaffet kallnade i muggarna, och när vi skildes åt kändes det som om vi hade något gemensamt. Vi var inte fiender längre.

Sedan dess har vi träffats många gånger, Jessica och jag, och i dag är vi väldigt goda vänner. Jag har för längesen förlåtit henne för att hon gick bakom ryggen på mig för jag, om någon, vet hur charmerande Rickard kan vara och hur svårt det är att stå emot honom.

Och i dag kan jag faktiskt känna tacksamhet över det som hände, för det gav mig en väninna.