Sanna Sundqvists son föddes med Downs syndrom: ”Han är det bästa som hänt mig”

Skådespelaren Sanna Sundqvist står lutad mot ett träd.

Trots rådande corona-pandemi har skådespelaren Sanna Sundqvist haft fullt upp jobbmässigt.

frida funemyr
Mitt under en galapremiär drog skådespelaren Sanna Sundqvists förlossning igång. Nästa morgon var hon tvåbarns-mamma och det stod klart sonen fötts med Downs syndrom.
– Vide har lärt mig massor om mig själv, säger hon.

Skådespelerskan Sanna Sundqvist bor i en lägenhet på söder i Stockholm tillsammans med sin pojkvän Fredrik och de två sönerna Charlie och Vide. Hon kommer farandes direkt från småbarnslivet, med allt vad det innebär, till en park i närheten och poserar i nästa sekund lugnt framför kameran.

Redan som 4-åring visste Sanna att hon ville jobba med teater. Och med undantag för dansgymnasiet i Härnösand, där Sanna är uppvuxen, har fokuset hela tiden legat på skådespeleriet.

– Som dansare kände jag mig lite som en robot där man är del av ett verk. Teatern känns mer som min värld där jag, oavsett liten eller stor roll, får möjlighet att på ett friare sätt uttrycka mig som jag vill, förklarar Sanna när vi slagit oss ner på en bänk med utsikt över huvudstaden.

Roll i Andra åket

I över tio år har hon varit aktuell med olika serier, filmer och teater-uppsättningar. Ändå är det kanske främst nu, efter tv-serien Andra åket och filmen Ring mamma!, som hon slagit igenom rejält och blivit känd för den större publiken.

Och även om det varit en märklig vår har Sanna trots krisen haft jobb hela tiden. Nu senast med ett filmprojekt.

– Än så länge är allt hemligt, men jag håller på att filma för en produktion som förmodligen kommer ut i jul. Och även om jag kommer att jobba med filmen hela sommaren kommer jag vara ledig en del emellanåt.

Skådespelarna Jakob Setterberg, Elsa Forsberg och Sanna Sundqvist i tv-serien Andra åket.

Mest känd för den stora publiken blev Sanna genom SVT-serien Andra åket. Här med Jakob Setterberg och Elsa Forsberg.

Janne Danielsson/TT

Och om allt kommer bli ”som vanligt” igen så är hon dessutom aktuell med uppsättningen Liv Strömquist tänker på sig själv på Dramaten i september. Den handlar om de förväntningar vi har på livet och våra relationer. Vad händer med kärlekens magi när vi försöker välja partner på ett rationellt sätt? Och hur mår romantiken när vi bara bryr oss om vår egen lycka?

– Vi lever i en värld där vi har allt svårare för att bli kära på grund av att man gör upp en mall av hur någon ska vara eller se ut. Man försöker hitta någon som ser ut att passa in i ens liv, genom till exempel Tinder, säger Sanna.

Orolig mamma

Sanna berättar hur hon själv tidigare haft en färdig bild av hur saker och ting helst ska vara, men hur hon insett att det mesta blir som det blir i alla fall. Att det handlar om att hänge sig och inte försöka kontrollera allt och alla i sin omgivning.

Denna insikt lyste allt klarare efter att hon för ett halvår sedan blev mamma till sonen Vide.

När läkarna sa att de sett ”utmärkande drag” på vår son så förstod jag på en gång att Vide hade Downs syndrom.

Första sonen Charlie föddes redan i vecka 29 och därför var Sanna rädd att även barn nummer två skulle födas för tidigt.

– Jag blev sjukskriven och låg stilla i flera månader. För varje vecka som passerade kunde jag pusta ut allt mer. Och när jag var i vecka 35 och det var dags för premiären av filmen Ring mamma! kände jag mig inte längre särskilt orolig. Premiären var dessutom inget jag ville missa så jag vågade mig ut och vara igång för första gången på länge, säger Sanna och beskriver premiärkvällen som fantastisk.

– Man kan säga att det var ett otroligt galet och omtumlande dygn. En fin och härlig premiär på alla sätt och vis och även om det kändes lugnt i magen hela kvällen minns jag att jag drack onormalt mycket vatten hela kvällen. Det var som att kroppen laddade upp för något…

En förlossning?

– Ja, nästa morgon var det dags att ge sig av till premiären för samma film i Göteborg. Jag hade inte jätteont, men kände en molande värk och ringde förlossningsavdelningen. De sa att jag skulle vänta en timme, men jag stod på mig och det var tur. För i taxin tilltog smärtan och efter bara 20 minuter på sjukhuset var han ute. Tänk om han hade kommit ut på tåget till Göteborg!

Jag grät väldigt mycket och skämdes samtidigt oerhört för de känslor som jag drabbades av

Vad var det som hände efter att Vide var född?

– Jag var chockad, glad och lycklig och njöt av att få ha honom där vid mitt bröst. Men så ville man ta med honom ut för en kontroll. De sa att han var ”lite mjuk i kroppen” men att det inte skulle vara någon fara. Lite senare kom två läkare in och satte sig hos mig och Fredrik. De frågade oss om vi hade märkt något speciellt med Vide. Det hade jag inte gjort och vi satt därför helt frågande, men när läkarna sa att de sett ”utmärkande drag” på vår son så förstod jag på en gång att Vide hade Downs syndrom.

Hur reagerade du då?

– Jag blev alldeles tyst och chockad, men ville veta säkert. Jag frågade om de ens skulle säga en sådan sak om de inte var säkra och om de någonsin haft fel. Det hade de inte. På en gång slungades jag framåt i tiden. Jag såg en vuxen person med Downs som jag inte kunde ta hand om. Jag grät väldigt mycket och skämdes samtidigt oerhört för de känslor som jag drabbades av.

Kort om Sanna Sundqvist

Ålder: 36 år

Bor: På söder i Stockholm

Familj: Pojkvännen Fredrik 33 samt barnen Charlie 5 år och Vide sju månader.

Yrke: Skådespelerska

Aktuell med: Föreställningen ”Liv Strömquist tänker på sig själv” på Dramaten med premiär den 11 september.

Och sedan då?

– Så fort jag åter satt med Vide i min famn kände jag att ”Vide är ju Vide”. Jag kände ett enormt lugn inom mig. Och inte minst när han ganska snart efter förlossningen drabbades av en infektion och fick svårigheter med sin andning, då insåg jag att jag inte visste vad jag skulle ta mig till om han inte överlevde. Dör han så dör jag, tänkte jag. Helt plötsligt existerade inte syndromet längre.

Du hamnade till en början i en kris?

– Jag var rädd för att syndromet skulle ta bort bitar av Vide ifrån mig. Rädd för att jag inte skulle få lära känna honom fullt ut. Rädd för vad folk skulle tycka. Men allt handlar om okunskap, jag visste nästan ingenting om Downs. Man är rädd för det man inte vet. I början var jag noga med att inte googla och läsa på om Downs syndrom. Jag ville vänta in Vide och lära känna honom som den lilla unika person just han är. Jag har senare hittat bra forum och mött hur många fina människor som helst på nätet där vi delat våra tankar kring att ha barn med Downs syndrom, vilket har varit väldigt givande.

– En annan sak som var tuff var vissas reaktion när jag berättade om att Vide hade Downs syndrom. De la huvudet på sne och sa något i stil med ”men herregud!” Precis som om något riktigt hemskt hade hänt. Det gjorde mig ledsen. Det hade känts finare att gratulera mig för den vackra son jag just fått. Jag vet att alla menar väl, men tror det är viktigt för folk att förstå hur viktigt det där första bemötandet kan vara.

Skådespelaren Sanna Sundqvist med sin yngste son Vide i en park i Stockholm

Tillsammans med Vide i Skinnarviksparken.

Privatbild

I dag är Vide sju månader, vad är det för en liten krabat?

– Han är en otroligt varm och glad person. Väldigt bestämd och stark, men även busig med en stor portion av humor.

Hur reagerade storebror?

– Vi ville inte redan från start presentera honom genom att säga: ”Detta är din lillebror och han har Downs”. De har fått lära känna varandra som syskon, men efter ett tag berättade vi för Charlie att hans lillebror har något som kallas Downs och att det innebär att vissa saker kommer ta extra lång tid för honom att lära sig. Men vissa bitar kommer han säkert att vara bättre på än många av oss andra. Som att njuta av livet till exempel.

Sanna Sundqvists tidslinje

  • 1983: Då föddes jag så det måste väl ändå toppa allt.
  • 1987: Mina föräldrar separerade och vi flyttade från Göteborg till Härnösand.
  • 1991: Jag började gå på teaterlektioner och hittade en helt ny sida av mig själv.
  • 2001: Jag flyttade till Stockholm och bröt upp med mycket gammalt.
  • 2003: Jag slutade dansa och började på Stockholms Elementära Teaterskola och bestämde mig för att satsa allt på att bli skådespelare.
  • 2007: Jag kom in på scenskolan i Stockholm.
  • 2010: Jag fick jobb på Dramaten.
  • 2014: Jag blev ihop med mitt livs kärlek.
  • 2015: Jag fick mitt första barn.
  • 2019: Jag fick mitt andra barn.

Nya insikter

På vilket sätt har du förändrats som person?

– Jag fick lära mig så mycket nytt om mig själv, om fördomar och andra sidor som jag inte trott att jag sysslat med. Jag hade en målbild av hur mitt liv skulle se ut, en slags ”förväntnings-värld” och där fanns inte Vide med. Vide har fått mig att inse att jag levt väldigt lite i nuet. Men tack vare honom och de insikter han gett mig har jag på nytt hittat nuet som jag inte känt inom mig sedan jag var ett litet barn. Egentligen skulle vi alla möta varandra med samma icke dömande ögon som Vide. Tänk om vi bara kunde hänge oss och följa varandra lite mer? Det går till exempel inte att kontrollera varken min pojkvän eller någon av mina söner. Det är bara att hänga med och jag har insett att det måste vara det ultimata sättet att leva på.

Och hur har din och Fredriks relation påverkats?

– Det här har fört oss ännu närmre. Det känns inte som att vi bara varit ihop i 6 år. Det finns oerhört mycket kärlek i familjen just nu.

Finns det något som skrämmer dig?

– Jag kan känna en rädsla över att ha så mycket fint i mitt liv. Det är läskigt att ha två hjärtan utanför kroppen och oroar mig för att de ska hända dem något. Men det är smärtsamt att leva och jag försöker att hantera det. Någon sa att man skulle vilja sandpappra hela världen snäll för sina barn och så är det verkligen.

Skådespelaren Sanna Sundqvist med sin pojkvän och äldste son på en strand på Mallorca.

Sanna, Fredrik och Charlie på Mallis.

Privatbild

Vad gör dig lycklig?

– Jag har ett stort behov av att få träffa människor och umgås, både med gamla och nya vänner. Inom mitt yrke får man ju ständigt nya bekantskaper tack vare olika team och uppsättningar, det ger ny energi och kraft och man får nya perspektiv i mötet med andra människor. Annars uppskattar jag enkla saker som att bada, äta god mat och bara få vila.

Vad betyder sommaren för dig?

– Åh, en enorm frihetskänsla! Det är så skönt att bara få släppa taget om alla måsten och få mer tid för nära och kära.

Har du någon framtidsdröm?

– Yrkesmässigt skulle jag tycka att det vore roligt att få göra något tungt drama framöver. Och privat kan jag drömma om ett lantställe. Men också om att hitta en balans i detta småbarnsliv.

Hur ska du tillbringa denna sommar?

– Vi ska hyra ett hus med mina närmsta vänner och deras familjer någonstans här i Stockholm. Vi har alla varit i karantän så länge nu så det blir roligt att få hänga tillsammans, vänner och barn. Känner mig törstig på den sociala biten.

Dottern Sally har Downs syndrom: Hon är solen i våra liv

Sexbarnsfamiljen reste jorden runt: ”Vissa tyckte vi var galna”

Mer intressant innehåll hos allas.se: