Sara: Jag följde med min pojkvän på fotboll – värsta jag upplevt

Efter reklamen: Helena Segers och Zlatan Ibrahimovic kärleksresa

Jag skulle inte säga att jag är ointresserad av sport, men det är heller inget som väcker mitt engagemang. Men så blev jag förälskad i en man som var sportfåne, rättare sagt besatt i det allsvenska fotbollslaget HIF, Helsingborg IF.

Så efter att vi hade dejtat ett par veckor ville han bjuda med mig på en match. Han ville visa upp sitt liv och vad han brinner för att göra, och så klart var jag mycket hedrad över detta.

”Min kille har blivit som besatt”

relationerSanna: Jag börjar tvivla på vårt förhållande

Stod i klacken och sjöng med

Jag hade aldrig gått på en fotbollsmatch live tidigare. Men nu skulle gå till Olympia och titta på en viktig match.

Förlorade HIF skulle de nämligen åka ur allsvenskan. Jag märkte att min kille var mycket nervös över detta och jag funderade om det var ett bra tillfälle för mig att följa med, men jag vågade inte säga något.

Vi kom till Olympia och publiken kokade av förväntan och nervositet. Det var en troligt häftig upplevelse. Min kille och jag stod i klacken och ha kunde alla sånger och sjöng med.

Till en början var det roligt. Så länge det gick bra för min killes lag vill säga ...

Det var som om min kille ändrade personlighet. Hans käkar spändes, kroppsspråket blev aggressivt, och blicken svart. När han började skrika okvädingsord började jag må illa.

Vem var det jag var tillsammans med? Vi hade ju bara träffats i ett par veckor som sagt, och vi var båda ganska unga. Jag kände mig plötsligt mycket obekväm med hela situationen. Samtidigt kunde jag inte lämna, jag ville inte verka dramatisk.

Samtalet med läkaren förändrade allt

relationerAnna: Diagnosen förändrade mitt liv till det bättre

Helsingborg åkte ur Allsvenskan

Matchen pågick i lite över 90 minuter men det kändes som en evighet. När domaren blåste och det blev klart att HIF inte bara förlorat matchen utan också åkt ur hela Allsvenskan blev stämningen i klacken hotfull. Män skrek, sparkade, kastade saker.

Jag ville ta tag i min kille och söka skydd hos honom, men han var lika våldsam och stod och sparkade på en stolpa.

Tårarna brände innanför ögonlocken och mitt hjärta slog hårt mot revbenen. Jag var panikslagen och ville bara därifrån, men min kille var upptagen med att ta ut sina inre känslor på den där stackars stolpen.

Det var som om han hade glömt bort mig.

Jag tittade på honom och kände en sådan avsmak, och jag tog beslutet att lämna arenan själv.

Fullt med arga män skrek och jag kände nästan att jag var i en slags krigszon. Jag var livrädd för att få något kastat på mig. Men till slut kom jag ut på gatan och sprang därifrån.

Det var första och sista gången jag gick på en fotbollsmatch. Och killen, näh, det höll inte efter det heller. Fotbollshuligan är inte direkt min killtyp ...