Shania levde dubbelliv för att dölja sin läggning
Shania Longyard, 63, föddes i fel kropp och har fått kämpa hela sitt liv för att bli accepterad. I mer än ett decennium var hon hemligt förälskad i tvåbarnsmamman Margareta, 60.
I dag är de gifta.
– Hon är en ängel på jorden. Människor har så lätt för att vara stereotypa, men min fru är ovanligt modig, säger Shania.
Paret Shania och Margareta Longyard bor numera i Shanias lilla hus i Högbo som är sammanbyggt av två stugor. I köket tumlar två oförskämt söta valpar, Peg och Kate, runt i en liten inhägnad.
– Vi skulle egentligen bara ha en, men eftersom vi inte kunde bestämma oss så fick båda vara kvar, säger Margareta.
I huset bor även hundarna Jet, Bell, Amie och Jill samt katten Sippan.
På ett bord i vardagsrummet står 60 långskaftade röda rosor som har torkat i en vas. De fick Margareta av sin livskamrat när hon fyllde jämnt nyligen.
Presenten var en överraskningsresa som Shania hade planerat i största hemlighet. Väskorna var färdigpackade en morgon och destinationen hemlig.
– Gud, vad det var jobbigt, fantastiskt men jobbigt, säger Margareta.
Färden gick till staden Longyearbyen i ögruppen Svalbard. Där var det mörkt dygnet runt i början av december.
– Det visste inte jag men vi fick ändå en fantastisk semester och ska absolut åka tillbaka, säger Shania.
Självmordsförsök
Shania började jobba som djurskötare på Högbo bruk för 18 år sedan. En dag såg hon en kvinna som hon omedelbart blev förälskad i. Det var Margareta som besökte fåren med en grupp förskolebarn.
– Jag tyckte att hon var så oerhört vacker och jag kunde bara få ur mig ett hej den gången, berättar Shania.
Genom åren såg hon Margareta ibland när hon återkom till Högbo bruk. Förälskelsen höll i sig, men eftersom Shania fick veta att Margareta var gift vågade hon aldrig berätta hur hon kände. I hela11 år var hon hemligt förälskad.
Shania, som är transsexuell, föddes som pojke men har hela sitt liv känt att hon är född i fel kropp. Hon accepterades inte av sina föräldrar och som 16-åring kastades hon ut hemifrån. Efter det hade hon ingen kontakt med familjen.
Eftersom hon inte fick vara den hon ville levde hon ett dubbelliv i många år. På dagarna var hon macho med yrken som vakt och yrkesjägare. Bland annat var hon med och jagade med kungen och prins Carl-Philip.
På fritiden levde hon ut sin identitet som kvinna, men att aldrig kunna vara den hon ville fullt ut gjorde att hon till slut tappade livslusten.
Efter sitt tredje självmordsförsök stod hon vid en återvändsgränd.
– Det fanns två alternativ som jag såg det. Antingen att ta livet av mig eller att börja acceptera att jag är den jag är och gå vidare.
Shania valde det senare och har aldrig ångrat sig.
– Jag kände hela tiden att trots att det var mörkt så väntade något bra på mig. Om jag inte hade gått vidare hade jag inte fått uppleva den lyckligaste perioden i mitt liv, säger hon.
Inledde charmkupp
Vintern 2011 gick Margareta hem från sitt jobb. Hon hade drabbats av en utmattningsdepression.
Därför påbörjade hon en utbildning på folkhögskola med namnet ”Hel som människa” där hon fick ro att fundera över hur hon mådde och fick verktyg för att ta hand om sig själv.
Hon insåg att mycket i livet stal energi. Bland annat att hon inte längre orkade jobba med barn och att relationen till den man hon levde med sedan drygt 30 år var på väg att ta slut.
– Jag hade sprungit i ett ekorrhjul så länge och hade alltid ställt upp för andra. Det var ett lyft att börja tänka på mig själv och vad jag behövde för att må bra, säger hon.
Margareta kände att hon ville jobba med djur och i november 2012 började hon på Högbo bruk. Hon blev arbetskompis med Shania, som hon direkt trivdes med.
– Det var roligt att gå till jobbet och vi fann varandra direkt, säger Margareta.
Shania var överlycklig för att ha Margareta så nära och började en charmoffensiv. Hon erbjöd sig bland annat att skjutsa Margareta till jobbet. Under resan spelade hon utvalda kärlekslåtar med budskap som hon hoppades att Margareta skulle ta till sig.
I början tänkte inte Margareta på Shania som en framtida partner men känslorna växte fram.
– Jag var ju på väg bort från mitt äktenskap, annars hade jag inte tänkt i de banorna, säger hon.
På en julfest kunde ingen av dem längre dölja sin kärlek.
– Vi kände att det bara måste bli vi, det fanns ingen återvändo, säger Margareta.
Folk tittade snett
Strax efter julen 2012 flyttade de ihop, trots omgivningens tveksamma inställning. Margareta fick höra kommentarer som: ”Hur kan du som är normal flytta ihop med någon som är onormal?”
– Jag visste inte mycket om transsexualitet då, men det spelade ingen roll. Jag blev kär i en människa som jag mår bra med och jag har aldrig någonsin tvivlat på att jag gjorde rätt, säger Margareta.
Shania säger att Margareta utan tvekan är den modigaste person hon känner. Efter alla år i utanförskap är hon älskad för den hon är.
– Jag önskar att fler skulle förstå att kärlek är kärlek oavsett läggning eller hudfärg. Sexualiteten sitter inte mellan benen utan mellan öronen, säger Shania.
Många tror felaktigt att transsexualitet enbart innebär att man vill klä sig i kvinnokläder. Men Shania kommer alltid att känna att hon är född i fel kropp.
– Hade det gått att bara plocka bort så hade jag gjort det, men då hade inte jag varit jag.
När de började leva ihop tog det lite tid för Margareta att förstå hur viktigt det var för Shania att bejaka sin identitet. Det var inte alltid lätt när folk tittade snett.
– Jag trodde nog att min kärlek skulle dämpa den kvinnliga sidan lite grann, men jag förstod efter ett tag att det inte fungerar så.
När Shania i början försökte klä sig mer diskret för Margaretas skull började hon må dåligt.
– Till slut la jag korten på bordet och förklarade att jag måste få vara den jag är, säger Shania.
Ovillkorlig kärlek
I dag har de hittat ett sätt att leva som båda mår bra av. De unnar sig gärna guldkant på tillvaron genom att äta goda middagar, gå på konsert eller åka på någon kärleksweekend.
– Om någon stirrar nu så glor jag tillbaka och tänker att det här är vi, skit i det du, säger Margareta.
Ömhetsbevisen finns hela tiden i vardagen, som kärleksfulla sms eller när Margareta köper med sig en snygg kjol eller behå till Shania.
– Det är inte bara en present utan en bekräftelse av hela mig och det är verkligen ovillkorlig kärlek.
De bråkar aldrig men har en rak och öppen kommunikation. När de ska fatta gemensamma beslut finns en enkel regel för Shania.
– Tycker inte Maggan det så blir det inte så. Det viktigaste för mig i livet är att hon är lycklig. Då blir även jag lycklig, säger hon.
Midsommaraftonen 2013 gick Shania ner på knä och friade till Margareta, som tackade ja. Den 7 september samma år gifte de sig hemma på altanen.
Löftet att älska varandra i både lust och nöd är något de tar på allvar. Förra året blev Shania ett stort stöd för Margareta som bröt axeln och sedan drabbades av bukhinneinflammation.
– Vi behöver varandra, det är därför det blev vi två. Någon däruppe styrde att vi skulle träffas just där och då, säger Margareta övertygat.
Text: Annika Sohlander
Foto: Pernilla Wahlman, privatbild