Snigelpostklubben: Vi älskar att brevväxla

Handskrivna brev, dekorerade med omtanke. Ord som får ta tid, berättelser ur människors liv. Snigelpostklubben väcker liv i gamla tiders brevväxling.

Omsorgsfullt dekorerade brev och kuvert och handskrivna meddelanden – till och med brevbäraren i Linda Wallins trappuppgång i Enskede har sagt att hon uppskattar den vackra post hon får dela ut till Snigelpostklubbens administratör.

– Klubbens slogan är ”För dig som vill ha annat än räkningar i brevlådan” och i min brevlåda kommer det flera privata brev varje vecka. Snigelpostklubbens syfte är återuppta det skrivna ordet, säger Linda, 38.

Snigelpostklubben sjunger det långsamma ordets lov. I en tid när många ungdomar aldrig ens postat ett brev och nästan inte känner till hur adressen ska skrivas på kuvertet eller var frimärket ska placeras, värnar Snigelpostklubben om brevväxling – en kommunikations- och vänskapsform som nästan är på väg att dö ut.

Annons

Linda, som tidigare var en flitig brevskrivare, hör till dem som saknade de handskrivna breven och är en av klubbens drivande medlemmar.

Brevskrivning i skolan

Hon är också lärare i en förskoleklass på en skola strax intill hennes hem i Enskede och även där har hon lyft brevskrivandets konst på agendan.

– Eleverna i min klass brevväxlar med en klass från en annan del av Stockholm. De tycker att det är jättespännande att öppna kuverten när breven kommer.

– En gång ordnade vi en lekträff för alla barnen i en park och flera av barnen lekte nästan bara med sina brevvänner, säger Linda och påpekar att brevväxlingen är en jättebra och rolig skrivträning för skolbarnen.

Annons

Linda var själv bara fem år när hon började skriva brev, med sina föräldrars hjälp.

– När vi åkte på sommarsemestrar runtom i Sverige hittade jag ofta nya kompisar och de blev sedan mina brevvänner. Senare svarade jag på brevvänsannonser i barntidningar och skaran av brevkompisar växte, säger Linda och tar fram ett par välfyllda papplådor med gamla brev.

Snigelpostklubben älskar att brevväxla
De sparade breven blir nästan som en dagbok. Foto: Theresia Köhlin

Annons

Har sparat gamla brev

Breven är som ett tidsdokument över barnår, då saker som favoritfärger och lekar dryftades, till brev som andas hemlängtan när Linda var på konfirmationsläger, tonårens kärleksbekymmer och senare tiders mer vuxna funderingar.

– Det är tack vare mamma som jag har kvar de äldsta breven. Jag har faktiskt frågat mina tidigare brevvänner om de vill ha tillbaka breven som de skrivit till mig.

– Jag tänker att det kan vara kul att minnas hur man själv tänkte, det blir ju lite som en dagbok. Men de flesta verkar inte vara lika roade av gamla brev som jag, ler Linda.

Det var en av Lindas tidiga brevvänner som drog igång Snigelpostklubben för några år sedan. Linda följde Emma på Instagram och när hon skrev att hon skulle starta klubben nappade Linda direkt och var en av dess allra första medlemmar.

– Både Emma och den andra grundaren är bibliotekarier. Det var de som kläckte idén, men ingen av dem är längre administratörer. Nu har vi andra fått ta över, säger Linda, som inte hade brevväxlat på flera år och tyckte det var jätteroligt att börja skriva brev igen.

Snigelpostklubben älskar brevväxling
Linda är administratör i Snigelpostklubben. Foto: Theresia Köhlin

En egen skrivhörna

Lindas skrivarhörna finns på bästa plats i vardagsrummet och här kan hon sitta i timmar och skriva och dekorera sina brev. Förutom de nya, långsiktiga brevvännerna som hon fått via klubben deltar hon ofta i temaklubbarna, som är nya för varje månad. När temat var serier skrev Linda sitt brev som en serietidning och när temat var anekdoter med ordet iskall berättade hon om en gång när hon mitt i natten tappat sin nyckelknippa i en frusen rabatt och fick sova hos främlingar.

– Jag har också deltagit i sticklingbyten. Nästan alla mina växter är ett resultat av utbyten i Snigelpostklubben. Den där blomman, som kallas Flickan i båten, kom i ett jättefint paket, det var ett avklippt mjölkpaket med texten ”Levande stickling” på. Ja, klubben har berikat mitt liv på många sätt.

Brevvännen hälsade på

Linda berättar att hon också har träffat en av sina nya brevvänner.

– Förra sommaren hälsade en av mina brevvänner och hennes tre barn på hos mig när jag och min son var i mina föräldrars stuga i Småland. Det var spännande att ses.

– Vi följer varandra på Instagram också och nu var det jättekul att få ett ansikte på henne. Jag har sju-åtta brevvänner just nu. Det är lagom för mig. Det får inte bli en stress eller press, utan ska vara roligt och berikande och det är olika vilken nivå man lägger det på.

– Jag brukar svara på breven efter ett par veckor ungefär. Det är lite skillnad jämfört med att chatta på nätet. Brevväxling kan få vara eftertänksam och ska få ta tid.

Snigelpostklubben älskar det skrivna ordet
Många av breven är omsorgsfullt dekorerade. Foto: Theresia Köhlin

Privata brev

Linda säger att brevväxlingen ofta bjuder på djupa samtal och funderingar. Vännerna delar med sig om allt ifrån depressioner till problem och glädjeämnen med barnen och oro för åldrande släktingar.

– Det är lättare att öppna sig och berätta privata saker via brev, än öga mot öga med någon. En del skriver fem-sex sidor långa brev, andra bara fram och baksidan på ett papper. Alla varianter är okej. Jag gillar att höra berättelser ur människors liv. Det är som att läsa böcker, fast berättelserna är ur verkligheten.

Linda säger att för den som inte är så van att skriva brev för hand kan temaklubbarna vara ett bra sätt att komma igång. Då har man ett givet tema, det är lätt att veta vad man ska skriva om, och man förväntas bara skriva två brev. Här får deltagarna en adress att skicka brev till och man får svar av den personen.

Man får också brev från ytterligare en person, som man förväntas svara. Varje deltagare tar alltså initiativet att skriva till en person och svarar på en annan persons brev.

Snigelklubben byter brev och växter
Sticklingbyten är en avknoppning i klubben. Foto: Theresia Köhlin

Parar ihop brevvänner

Linda är en av klubbens två administratörer. Det är hon och en annan administratör som hittar på nya teman och parar ihop brevvänner. Det är ett tidskrävande arbete och därför är Snigelpostklubben bara öppen för anmälan under några dagar varje månad. Allt jobb, inklusive svarsmejl till varje ny anmälan, sker manuellt.

Snigelpostklubben har runt 600 följare på Instagram, medlemmarna är i åldrar från 19 till över 60, och tillströmningen av deltagare har varit jämn under åren.

– En del av medlemmarna är väldigt pysselintresserade och ägnar mycket tid åt att piffa breven. Andra vill lägga tid på att gå in i på djupet i det långsamma skrivandet och författa långa brev. Det finns också medlemmar som bara vill få något roligt i brevlådan, berättar Linda.

Klubben har marknadsfört sig självt via Instagramkontot. Dessutom brukar Linda ibland hänga upp reklamblad för klubben på de lokala matbutikernas anslagstavlor.

Linda hoppas att hennes fyraårige son Ivar också ska bli en brevskrivare så småningom. Om inte annat har han många fina brev att inspireras av, både på mammas skrivbord och på väggarna, där Linda satt upp några av de finaste.

Text: Birgitta Lindvall Wiik

Mer inspirerande innehåll från allas.se: