Stefans bröder var bankrånare – från Militärligan

Stefan Thunberg, 45 år, bor tillsammans med sin sambo, tvillingsönerna från en tidigare relation samt två bonusbarn i ett idylliskt villaområde i Svedmyra söder om Stockholm. Ett stenkast från torget där postkontoret som hans bröder rånade i januari 1992 låg.

– När min fästmö föreslog att vi skulle köpa det här huset kände jag omedelbart en enorm motvilja som jag först inte kunde sätta fingret på. Känslan kom sig naturligtvis av att jag visste att det var här mina bröder begick ett av sina mest brutala rån. Jag påminns fortfarande om händelsen när jag och ungarna går till Myrans pizzeria, som ligger vägg i vägg med lokalen där postkontoret låg, säger Stefan och ställer fram en kopp rykande hett kaffe.

Växte upp i ett stökigt område

Gatan han bor på kantas av välskötta trädgårdar med knotiga äppelträd. En idyll fjärran från den värld där Stefan och hans tre bröder växte upp under 70-talet.

Familjen bodde i Skogås, en förort till Stockholm, som då hade rykte om sig att vara ett stökigt område med hög kriminalitet.

Rånade militäranläggningen

1991 slog sig Stefans tre bröder ihop med några kamrater och stal ett stort antal vapen från en militäranläggning i Botkyrka. Sedan gav de sig ut på en rånturné som saknar motstycke i svensk kriminalhistoria.

Men Stefan valde en helt annan väg i livet.

– Jag tror att det var ett medvetet val. Jag var intresserad av konst och film. När mina bröder gick i farsans fotspår och började jobba i byggsvängen sökte jag mig till en konstskola. Där på bygget började de smida planer om det perfekta brottet. Hade vi alla arbetat tillsammans hade jag kanske dragits med, vem vet? säger han och medger att frestelsen fanns där.

– Det fanns en period när jag funderade i de banorna. Vi hade en så stark sammanhållning, det var en för alla – alla för en. Samtidigt visste jag att det inte var det jag ville hålla på med. Jag skulle måla tavlor, och om jag hängt på mina bröder hade jag aldrig kunnat förverkliga mina drömmar, säger Stefan.

Pappan var våldsam

Brödernas pappa drev ett skräckvälde hemma. Hans konstnärliga och kreativa sidor förmörkades av våldsamma urladdningar som kom när han druckit för mycket. Mamman gjorde vad hon kunde för att normalisera tillvaron och lära sina söner att brott aldrig kan rättfärdigas. Men i den mån hon vågade höja sin röst blev hon snart brutalt tystad av sin man.

Mitt i detta kaos befann sig fyra bröder, födda mellan 1965 och 1974. De fick tidigt lära sig av sin pappa, som boxades i sitt forna hemland Jugoslavien, att de inte skulle ta skit från någon. Och att tjalla var en dödssynd.

Lärde bröderna att slåss

– Det viktigaste var att våga stå upp och slå tillbaka, att inte fega ur, säger Stefan och berättar om madrassen som hans pappa tejpade ihop och hängde upp i en lampkrok.

– Den använde vi som boxboll och han lärde oss att lägga hela kroppsvikten som tyngd när vi måttade ett slag samtidigt som vi studsade runt madrassen. ”Tänk er att ni dansar med en björn”, brukade han säga. Det var hans sätt att vilja väl, även om det var en tveksam metod ur pedagogisk synvinkel.

Mamman försökte, utan framgång, förmå sin man att sluta lära sina barn att boxas i syfte att de skulle lära sig att ge igen.

– Mamma gjorde så gott hon kunde, men hon hade inte mycket att sätta emot när min far fick sina vredesutbrott, säger Stefan, som i dag har ett mycket nära förhållande till sin mamma.

Filmintresset räddade honom

När det blev för jobbigt hemma tog Stefan sin tillflykt till filmens värld. Där i biosalongens mörker kunde han koppla av och för en stund förbleknade kaoset därhemma. Det enda som existerade där och då var karaktärerna på filmduken.

– Jag hade mina riktigt stora filmupplevelser i tioårsåldern. Jag kan ännu minnas när jag såg Star Wars första gången, det var en fantastisk värld som öppnade sig. Jag kunde inte få nog av film, det blev ett sätt för mig att glömma alla tråkigheter, säger Stefan, som i dag är en av våra mest namnkunniga manusförfattare med filmsuccéer som ”Jägarna 2”, ”I nationens intresse” samt tv-deckare som ”Wallander” och ”Kommissarie Van Veeteren” på sitt cv.

Uppmuntrade till stöld

Stefan klarade sig oftast helskinnad från faderns ilska. Värre var det med äldste brodern som fick ta emot en hel del stryk innan han fick nog och slog tillbaka.

– Jag har alltid fascinerats av far och son-konflikter och det är ofta det jag återkommer till när jag skriver mina manus eftersom det är en så central del av mitt liv och min uppväxt.

När bröderna växte upp var småstölder ingen ovanlighet. Stefan nöjde sig med att stjäla spik, ståltråd och annat från byggarbetsplatser, ”det höll alla småglin på med”.

– Felet var att vi aldrig tvingades att gå tillbaka med stöldgodset. Vi behövde inte känna skammens rodnad på kinderna över att ha stulit. Det hade haft en avskräckande effekt. På så vis sanktionerades kriminalitet i vårt hem. Jag minns en natt när jag låg i min säng och lyssnade till när pappa, som var kraftigt berusad, lärde brorsan hur man tillverkade en brandbomb. Vilken normal farsa gör så?

Kunde inte ange sina bröder

Även om Stefan inte var med på brödernas rånturnéer han hade insyn i deras kriminella verksamhet. Han var till och med närvarande i de adrenalinstinna samtalen efter rånen och såg på när brorsan tvättade sedlarna rena från rödfärg från färgampuller.

Men uppväxten hade format familjen att hålla ihop mot allt. Tanken att Stefan skulle ange sina bröder fanns helt enkelt inte.

Han följde deras förehavanden på avstånd och bar på en ständig rädsla för att de skulle råka ut för något.

– Det fanns hela tiden en risk för att polisen skulle gripa dem. I bästa fall odramatiskt eller i värsta fall att någon skulle behöva sätta livet till. Det hade jag ibland mardrömmar om, säger Stefan som alltid månat om sina bröder.

Besökte dem i fängelset

Han besökte dem regelbundet när de avtjänade sina fängelsestraff.

– De första gångerna kändes det konstigt, att gå genom en metalldetektor, ljudet från nyckelknippor och plitar som eskorterade mig genom långa korridorer. Men det jag tyckte var allra konstigast var att mina bröder alltid hade bakat till besöken. Tigerkakan var nog den mest bakade kakan bland internerna på Hall och Kumla de där åren. Men besöken blev med tiden en rutin, precis som allt annat.

När Stefan berättar om sin uppväxt går det att ana sig till att brödernas karriärer stakades ut redan tidigt i livet. Han har själv funderat i de banorna.

– Det är en svår fråga som jag har tänkt mycket på. Vi människor vill ju gärna se att det finns ett samband, en mening med det som sker, annars blir det mesta ganska poänglöst. Så här i efterhand kan jag se att det fanns ett stort lidande i vår familj och det kan vara en förklaring till varför det gick snett för brorsorna, även om det inte på något vis försvarar deras agerande.

Skrev romanen ”Björndansen“

Ända sedan han var i 20-årsåldern har Stefan burit på drömmen att skriva en bok om sitt liv, ett liv fyllt av tragik och dramatik. Lite som ett filmmanus faktiskt. Nu har den drömmen blivit verklighet. Romanen ”Björndansen” har han skrivit tillsammans med deckarförfattaren Anders Roslund. För Stefan har skrivandet varit ett mentalt reningsbad – en uppgörelse med det förflutnas demoner.

Hans bröder har avtjänat sina straff och lever i dag ganska normala svenssonliv och de hyser inget agg mot Stefan för att han skrivit en bok om dem.

– Nej, jag tror att de är ganska stolta över sin brorsa, säger Stefan och skrattar.

Av Katarina Arnstad Elmblad Foto: Stefan Nilsson

Militärligan som skakade Sverige

• I september 1991 bröt sig gruppen in på en militäranläggning i Botkyrka. Där kom de över 124 k-pistar, 92 AK4:or och fem kulsprutor.
  

  Mellan 1991 och 1993 genomför gruppen ett flertal rån och rånförsök runtom i landet. Polisen har inga spår efter dem och de lyckas sprida skräck på banker och postkontor i hela Sverige.

• De genomförde flera gånger dubbel- eller trippelrån där de slog till mot både banker och postkontor samtidigt. I mars 1992 rånade de Posten och Handelsbanken i Ösmo. De rånen utfördes på exakt tre minuter vardera.
• I pressen fick de namnet Militärligan, dels på grund av de vapen de använde, dels för att rånen präglades av militär precision och organisation. Ett par medlemmar i ligan hade också militär utbildning.
• Dagen före julafton 1993 rånade de en bank i Heby. Polisen lyckas spåra dem till en övergiven sommarstuga där de senare grips.
• Bröderna dömdes till fängelse i mellan 5 och 14 år. Deras far var också med vid det sista rånet. Han dömdes till 4 års fängelse.

Boken ”Björndansen”

Tillsammans med Anders Roslund, ena halvan i den framgångsrika och prisbelönta deckarförfattarduon Roslund & Hellström, har Stefan Thunberg skrivit boken ”Björndansen”, en roman som baseras på Militärligans historia.

Innan den släpptes köpte filmbolaget Dreamworks rättigheterna till boken. Någon filmproduktion är dock inte planerad ännu. Läs mer om boken och köp den här. (reklamlänk)