Susanna: Min svägerska splittrade familjen
I Susannas familj har sammanhållningen alltid varit stark. Susanna har kunnat lita på och funnit stöd hos sin bror Markus. Men allt förändrades den dag då Birgitta trädde in på scenen.
Ni har alltid stått nära?
–Ja, när vi var små var vi i det närmaste oskiljaktiga och i tonåren var Markus min och min väninnna Sofias chaufför när vi skulle ut på stan. Sofia och Markus gillade varandra och jag hoppades länge på att de skulle bli ett par, men så blev det inte. De hyste enbart vänskapliga känslor för varandra.
Sofia gifte sig så småningom med en gammal klasskamrat. Vid det laget flyttade jag själv från min partner som jag varit tillsammans med en längre tid.
Markus erbjöd mig husrum så att jag skulle slippa flytta hem till våra föräldrar. Jag hade inte så mycket pengar att röra mig med eftersom jag precis påbörjat en längre tids studier.
Nu följde några fina år då Markus och jag tillbringade mycket tid tillsammans. Vi var ofta ute på stan och ibland följde Sofia med när hon hade tid i sitt fullteckande schema som nybliven mamma. Det var nästan som i gamla dagar.
Så hände något?
–Markus träffade Birgitta. Och det blev snabbt seriöst. De tillbringade mycket tid tillsammans och jag drog mig in i mitt rum för att inte störa dem. I början gillade jag Birgitta. Hon gjorde uppenbarligen Markus glad och det var det viktigaste, men jag tyckte också att det var lite sorgligt att han nu inte hade tid för mig.
Men så är det ju när man är förälskad, påpekade Sofia och hon hade förstås rätt.
Men jag kände mig ändå en smula sviken.
Du bodde kvar?
–Nej, det gick ju inte. De två behövde sitt privatliv, så jag flyttade. Ett halvår senare förlovade de sig och bjöd in till ett sommarbröllop. Jag var glad å deras vägnar och ville gärna vara delaktig i förberedelserna, men Birgitta tackade resolut nej när jag erbjöd mig. Hon hade den hjälp hon behövde, sa hon och hänvisade till sin egen familj och sina vänner, varpå hon log lite ansträngt.
Ingen i min familj fick komma med förslag eller arrangera något, inte ens Markus svensexa. Den hade Birgitta sett till att hennes manliga vänner ordnade.
På nåder bjöds jag in till hennes möhippa som hennes tjejkompisar arrangerat.
Efter bröllopet märkte jag hur Birgitta mer och mer tryckte ut mig i periferin. Och det var inte bara mig, utan även mina och Markus föräldrar hon behandlade på detta sätt.
Jag beklagade mig för Sofia. Varför var hon så avvisande? Vad hade vi gjort? Är vi inte fina nog? Varje gång jag tog kontakt med Markus för att be om hjälp eller bjuda hem honom, såg Birgitta till att det inte blev av.
Det var bara hennes familj och hennes vänner som dög. Sofia kunde själv se mönstret när mina föräldrar bjöd henne och hennes man till sin årliga sommarfest. Att Sofia pratade en längre stund med Markus retade Birgitta som dök upp vid hans sida och utan att hälsa bad honom att ägna sig åt andra gäster. Så fyrade hon av ett påklistrat leende mot Sofia som tydligt och klart signalerade att hon skulle hålla sig på avstånd.
Resten av kvällen fortsatte på samma sätt. Markus hölls i kort ledband och Birgitta uppförde sig rent ut sagt oartigt gentemot min familj och våra vänner.Känslan av att inte duga hängde i luften och det var inte bara jag som erfor den.
Pratade du med Markus?
–Så snart jag hade tillfälle efter den där sommarfesten. Men den konfrontationen förde inget gott med sig, måste jag säga, tvärt om. Den vidgade bara klyftan. Markus avvisade mig och stöttade Birgitta.
Som utanförstående hade Sofia lättare att analysera situationen. Hon förstod varför mina föräldrar, trots mina protester, höll en låg profil.
Markus var lojal mot sin fru och ju mer vi pressade honom, ju mer skulle han dra sig undan. Jag visste innerst inne att hon hade rätt, men hade svårt att acceptera det.
Jag var så besviken på min bror! Besviken över att han lät Birgitta splittra familjen och över att han inte lyssnade på mig. Jag var ju trots allt hans syster och vi hade ju alltid ställt upp för varandra.
Men Sofia kom med ett bra råd, nämligen att låta Markus och Birgitta vara ifred. Markus mår bara dåligt av att bli pressad och Birgitta är ju hans fru, menade hon.
Först blev jag arg och stormade ut ur Sofias hus. Skulle jag låta Markus vara och därmed låta Birgitta vinna! Nej, aldrig i livet! Arg som ett bi satt jag kurs mot Markus lägenhet. Nu skulle de få veta ett och annat!
Men som tur var hejdade jag mig i sista stund. Kanske var det det iskalla regnet som kylde ner mitt raseri och Sofias ord trängde igenom. Instinktivt visste jag att jag skulle förlora om jag lät mina känslor löpa amok.
I stället beslöt jag mig för att följa Sofias råd. Det betydde att jag var tvungen att klippa kontakten med min bror och det var tufft. Men jag lyckades avhålla mig från att ringa honom i tid och otid som jag annars brukade göra. Och när vi träffades hemma hos föräldrarna lyckades jag uppföra mig normalt och log som om allt var i den bästa ordning.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Och det fungerade! Efter några månader hade Markus slappnat av betydligt när han var på besök hos mamma och pappa. Jag tror till och med att han njöt av att vara där, att Birgittas kontrollbehov höll på att gå honom på nerverna.
Själv saknade jag honom jättemycket. Skulle han någonsin bli min gamla bror igen? Den bror jag kunde dela nästan allt med och som intresserade sig för mig och mitt liv?
Kanske, menade Sofia, får Markus en dag nog av Birgitta och hennes kontrollbehov.
Fick han det?
–Jo, men det dröjde flera år. År då Markus mer och mer isolerade sig från familj och vänner. Birgitta hade valt bort alla hans gamla vänner och vi i familjen accepterades på nåder.
Det var jobbigt för oss alla och jag förlorade faktiskt hoppet om att det skulle bli bättre.Men en dag för inte så länge sedan hände det.
Plötsligt stod min bror i dörren till min lägenhet. Han bar på en väska och bad tyst om husrum. Utan ett ord släppte jag in honom och efter en kopp te i soffan öppnade han långsamt upp och berättade att han hade fått nog av Birgitta.
Han kunde inte leva med någon som prompt skulle kontrollera allt och alla. Till sist hade det känts som om han var tvungen att fråga om han fick gå på toaletten. Gränsen var nådd. Kärleken hade tagit slut och han ville skiljas.
Han var ledsen, mager och trött och jag begrep att det senaste året hade tagit hårt på honom. Kvinnan han älskat så högt hade sårat honom djupt.
Hon hade varit manipulativ och lyckats isolera honom från familj och vänner. Först hade han låtit henne hållas för att han älskade henne, sedan för att få lite lugn och ro.
Men nu var det slut med det. Birgitta är ett kontrollfreak och en snobb och hon ska inte längre få förstöra vårt liv, konstaterade min bror.
Jag kramade hans hand där vi satt i soffan och log uppmuntrande mot honom. Jag är glad att ha fått min bror tillbaka men jag är också medveten om att vårt syskonförhållande för alltid förändrats.
Jag har lärt mig att stå på egna ben, att inte alltid ha min bror i närheten som stöd och det är bra för mig. Men min kärlek till Markus är oförändrad.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]