Olivia: Personalen sa att något var fel med min son

Efter reklamen: Se också: Det här är NPF

Adam har varit ett annorlunda barn ända sedan han föddes. Han hade problem med att sitta still och göra som han blev tillsagd.

Redan på dagis utmärkte han sig bland de andra barnen och vi blev ofta uppringda av personalen.

De uttryckte oro för att det var något fel på honom. Han kunde inte ens uppföra sig de få stunder alla skulle sitta samlade på golvet, klagade de. Det slutade nästan alltid med att han fick gå ut för att han störde de andra.

När han sedan började i skolan blev det samma problem där. Förutom att han inte kunde sitta vid sin bänk som de andra barnen verkade han även ha svårt med koncentration och inlärning.

relationerLena: Jag trodde det var mitt fel att mamma dog

Kände igen hans beteende

Min man Sören var länge övertygad om att Adam led av någon förlossningsskada, eftersom förlossningen hade varit komplicerad och slutat med akut kejsarsnitt. Det första året fick vår son gå på extra kontroller, men inget visade att han fått någon skada.

Sörens mamma gick ännu längre och pratade om att Adam kanske var autistisk, men att ingen hade brytt sig om att kontrollera den möjligheten.

Medan Sören och min svärmor ständigt hittade fel på vår son kunde jag i stället känna igen mig i Adam. Jag fick ofta försvara honom och hans beteende.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

För mig kändes det mest som att han var ett ovanligt rastlöst barn med ”myror i brallan”, så som vi alla kan känna ibland. Jag kunde inte alls se det som att han var aggressiv eller deprimerad, som någon av hans första lärare försökte få det till.

Efter en tid gick det så långt att Adam fick byta skola. Några föräldrar i klassen hade klagat och bett om att få till ett krismöte om just Adam.

Jag tyckte så illa om deras sätt att kritisera ett barn att jag utan att tveka bestämde mig för att kontakta en friskola som jag hört talas om. Där man såg varje individ för vad den var.

En bokstavskombination

Bara någon vecka senare började Adam i friskolan och han verkade trivas direkt. Efter några dagar ansåg en av hans lärare att han borde få träffa någon som kunde ”hjälpa honom att hitta sig själv”, som han uttryckte det.

Adam fick träffa en läkare som specialiserat sig på barn med olika så kallade bokstavskombinationer. Det konstaterades snart att en av dessa passade in på vår son.

Plötsligt fick han en diagnos och kunde därmed även få hjälp och anpassade studiemetoder. Det var verkligen en befriande känsla.

relationerTina: Min styvdotter splittrade familjen

I dag vet vi att Adam inte alls harnågot sorts mentalt handikapp utan att han helt enkelt har vissa beteenden som gör honom lite annorlunda. Och nu när han äntligen känner sig förstådd har han börjat lugna ner sig och är inte alls längre lika stökig som tidigare.

Hans lärare vet också hur de ska hantera honom. Samtidigt som Adam äntligen har fått hjälp börjar även jag förstå vissa saker ur mitt eget liv och min uppväxt.

För jag har också alltid känt mig annorlunda och rastlös. Enligt Adams läkare lider jag av samma bokstavskombination som min son. Kanske är det därför som jag alltid har förstått mig på honom när ingen annan ens har försökt att göra det.