Tatiana är ansiktsblind: Kände inte igen min egen man

Se också: Tre anledningar till varför optimister har bättre hälsa

I början av 2000-talet satt Tatiana Karas i väntrummet inför ett besök hos allmänläkaren. Läkaren klev ut från sitt kontor och pratade med Tatiana i ungefär 20 minuter. Därefter gick han i väg en stund och kom strax därpå tillbaka. Då reste sig Tatiana, stack fram handen och presenterade sig.

– Jag var säker på att jag aldrig hade sett honom förut. Han sa: ”Kom med här, vi behöver prata”, säger hon och skrattar åt minnet.

– Vad annat kan jag göra? Man måste ju skratta åt det här fenomenet. Att gå hem och fundera över alla människor man inte känt igen och oroa sig över att de är sura på en, ger ju bara ångest. Det är bara att skratta åt det absurda som händer. Jag är ansiktsblind, det är genetiskt och inget jag kan förändra, säger 48-åringen, som bor i Göteborg.

Allmänläkaren visste precis vad Tatianas tillstånd innebar eftersom han hade en släkting som var gravt ansiktsblind och därför hade forskat i ämnet på egen hand.

– Det var första gången jag hörde talas om ansiktsblindhet. Innan dess hade jag så klart märkt att det blev tokigt ibland, men tänkte att jag nog var lite förvirrad och glömsk. Mina vänner hade också vant sig vid mitt beteende, de sa ofta: ”Men Tatiana, nu är du så där virrig igen.”

Många förstår inte vad ansiktsblindhet innebär

Ansiktsblindhet innebär svårigheter att känna igen ansikten och varierar från lätta besvär till grava. De som ligger högst upp på skalan känner inte igen sina egna barn eller sig själva i spegeln. Men Tatiana har lärt sig knep för att komma runt sin ansiktsblindhet.

– Jag tar hjälp av olika detaljer för att känna igen folk. Om någon jag träffar exempelvis har en ovanlig frisyr, jättefina skor eller en speciell dialekt, så memorerar jag det.

De hon möter är dock inte alltid utrustade med särskiljande drag. Då blir det knepigt.

– Den värsta perioden jag har haft med min ansiktsblindhet var under ”hipsterperioden”. Plötsligt hade alla män skägg, keps och stora glasögon. Det gick ju inte att veta vem som var vem. Och efter det kom covid då alla hade munskydd. Det var ju helt hopplöst att känna igen människor.

Tursamt nog är Tatianas särbo Magnus punkare och brukar klä sig i en ovanlig stil, gärna i skinnjackor med nitar på. Det gör att hon lätt känner igen honom i en folksamling.

– Men så var vi på en punkfestival där alla var likadant klädda. Han stod tillsammans med sex andra män och jag visste inte vem som var han!

Magnus tar dock det hela med ro. Vilket inte alla gjort. För att förebygga framtida svårigheter har hon tidigt i relationer valt att berätta att hon är ansiktsblind.

– De förstår ändå inte alltid hur mycket det kan ställa till det för en. Plötsligt uppstår en galen situation och de säger: ”Herregud, Tatiana, jag visste inte att det var så illa.”

Tatiana: Alla ser likadana ut

Relativt tidigt i relationen bad Magnus Tatiana att hämta upp hans son på dagis på eftermiddagen. Tatiana insåg genast att här fanns en uppenbar risk – för att plocka upp fel barn.

– Så jag memorerade vad pojken hade på sig den morgonen. En sådan tröja, sådana byxor, sådana skor… Jag fattar ju att andra människor inte behöver göra så. Men i min värld är alla sexåringar på dagis likadana. Jag har inte en chans att se vem som är den rätte.

Numera har hon lärt sig känna igen honom, för genom repetition ökar chansen för igenkänning. Men även om risken att råka kidnappa ett barn från dagis numera är avvärjt, uppstår regelbundet andra socialt knepiga situationer. Att göra människor sura eller förargade tillhör vardagen.

– Det kan hända när jag går in på Ica att någon kommer fram och jag hejar. Då kan de säga: ”Jaså, nu passar det att hälsa, det passade ju inte i förra veckan.” Men jag kan ju liksom inte hojta när jag kommer in i en affär eller ett rum: Hallå, nu kommer jag, jag är ansiktsblind, bara så ni vet!

Den närmaste vänkretsen känner dock till situationen och skrattar när Tatiana kommer fram och presenterar sig. Men nyligen uppdagades en ny problematik i hennes tillvaro: hon har blandat ihop vänner med varandra – länge.

– Det var Magnus som upptäckte det. Han sa att: ”De där är två olika människor, inte samma. Har du trott hela tiden att de var en och samma person?” Och ja, det hade jag. Visst, vi hade konstiga samtal ibland, där jag till exempel frågade hur helgen varit, och fick svaret att ”Men det vet du ju, vi träffades ju i söndags”.

Skådespelare på tv blandas också ihop.

– Jag trodde länge att det var Alexander Skarsgård som gjort alla de där filmerna. Samma med familjen Wahlgren. Jag trodde att Bianca bara hade en bror.

Tatianas knep

För övrigt upplever hon samma problem med kvinnor som har Bianca-stilen som med manliga hipsters.

– De ser likadana ut, det går inte att skilja dem från varandra. Ibland undrar jag om jag har valt en vänkrets med alternativ stil för att det är tryggare för mig, när jag känner igen folk. Jag älskar också halloween och maskerader. Då är alla på festen på lika villkor, man får gissa vem som är bakom masken.

Hon har genom åren lärt sig några smarta knep för att inte såra någon eller hamna i pinsamma situationer.

– När jag möter människor sträcker jag alltid fram handen och säger: ”Jag heter Tatiana – har vi träffats?” Då säger de ju vilka de är och i vilket sammanhang vi mötts. Ibland säger de: ”Jag vet, vi har träffats fem gånger tidigare”, och så skrattar vi.

Hon har också andra tillstånd som brukar hänga ihop med att vara ansiktsblind; att inte kunna skilja på höger och vänster, och dåligt lokalsinne.

– Det är så märkligt. Om jag ska träffa min man på vårt stammishak, dit vi gått i flera år, men råkar kliva av bussen en hållplats för tidigt – så går jag åt fel håll. Jag märker inte heller om den vanliga servitrisen har en vikarie, utan tror att det är samma servitris som jag brukar prata med. Mina vänner har också helt avskrivit mig som kartläsare, eftersom jag säger vänster när jag menar höger.

Att vara ansiktsblind hänger dock inte ihop med att ha dåligt minne, eller låg IQ.

– Nej nej, man ska inte tro att man är ointelligent eller dum i huvudet. Jag gjorde bra ifrån mig i skolan. Det har inget med skriv- och lässvårigheter att göra heller. Jag är jätteduktig med ord och på att formulera mig, jag har också ett ruggigt bra minne – jag kan minnas gamla bankkontonummer från förr utan problem.

Det är bara att acceptera situationen, konstaterar hon.

– Skratta åt det och de roliga situationerna! För guds skull, ingen kan göra något åt sin ansiktsblindhet. Berätta i stället om det nästa gång: ”Minns du när jag inte kände igen dig?” Att måla upp scenarier om att folk tror att du är skvatt galen leder ju bara till ångest. Det här är jag, helt enkelt, och jag är som jag är.

Den här artikeln kommer från Allas systersajt måbra.se.