Thomas och Margareta blev förälskade på en exotisk ö

Thomas och Margareta blev förälskade på en exotisk ö
När Thomas inte kunde sluta tänka på Margareta hoppade han i en taxi för att leta efter henne. Det var precis som på film förutom att han hade en knippe bananer i handen i stället för en blombukett.
Annons

Margareta och Thomas Vebers berättelse är inte vilken som helst. Den innehåller allt från långseglingar och kärlek vid första ögonkastet till strapatser, reggaemusik och bananer. Och förstås det stora seglarintresset som båda haft sedan barnsben.

Annons

– Jag har seglat sedan jag var åtta år och började med Sjöscouterna. Jag gjorde veckoseglingar som barn och sedan blev jag ledare och ansvarig, säger Margareta.

Och det var just seglarintresset som gjorde att hon träffade Thomas för arton år sedan.

– Hösten 2000 skulle jag segla till Danmark med mina föräldrar, min bror och hans svärföräldrar. I Skanörs hamn träffade jag en man som skulle segla över Atlanten senare samma höst. Han behövde någon som kunde följa med och jag ställde upp.

Margareta tog tjänstledigt från jobbet som förskolelärare och hyrde ut lägenheten. Sedan flög hon till Malaga och hoppade på båten där.

– Vi seglade via Kanarieöarna och Kap Verde och sedan vidare mot St Lucia.

Vad hon inte visste var att hennes livs kärlek redan var på väg åt samma håll. Thomas från Danmark gjorde nämligen nästan exakt samma resa. Och gav sig iväg bara två dagar tidigare.

– Jag hade frilansjobb som IT-tekniker i Portugal och träffade en kille som behövde hjälp att segla till Madeira. Så jag hoppade på båten i Portugal. Och sedan åkte vi samma väg som Margareta.
I varsin båt korsade de således Atlanten. Utan att känna till varandra. Och utan att ana vad som väntade när de kom fram.

Hade en ledig sängplats

Eftersom Thomas kom fram två dagar före Margareta hade han lite tid på sig att insupa atmosfären. Och det var en härlig känsla.

– Kontrasten var underbar. Jag hade levt med samma människor på en trång yta i flera veckor och ätit mat på burk. Och så gick jag i land. Allt luktade blommor. Jag var omgiven av gröna berg och reggaemusik. Palmbladen susade i vinden.

För Margareta var upplevelsen snarlik. Och redan första kvällen fick hon syn på Thomas.

– Det var fest för alla som kommit in från havet och alla pratade med alla. Jag tappade bort mitt resesällskap, men fick syn på Thomas och frågade om jag kunde vara på deras båt istället. Senare på kvällen kunde jag inte komma ut till min båt eftersom den låg för långt ut. Jag hade ingenstans att sova. Då sa Thomas att han hade en ledig sängplats. Han hade varit trevlig hela kvällen och inte kommit med jobbiga förslag. Och så var han både snygg och trevlig. Och rolig. Så jag tackade förstås ja.

Thomas minns också situationen. Och att det var då han föll för Margareta.

– Jag kommer väldigt väl ihåg den där stora känslan av kärlek. Att allt som hänt tidigare bara var på skoj och att det här var den stora grejen.

Thomas och Margareta med en stor fisk på sin båt.
För 18 år sen träffades de på en fest på ön St Lucia. Foto: Privat

”Kärleken går före allt!”

Men det nyförälskade paret hade bara två dagar på sig att lära känna varandra. Sedan skulle de fira nyår på varsin del av ön. Thomas skulle norrut och Margareta söderut.

– På den tiden var det väldigt annorlunda jämfört med nu. Det fanns inga sociala medier eller mejl. Bara internetcaféer här och där, säger Margareta.

Chansen att de skulle ses igen var helt enkelt inte särskilt stor.

– Jag hade telefonnumret till Margaretas lägenhet i Malmö. Och det hade jag ingen nytta av där i Karibien. Och hon hade min adress i Köpenhamn, säger Thomas.

Med denna skrala information skiljdes de åt. Planen var istället att ses tre månader senare när båda kommit hem från sina resor. Således åkte Thomas åt ena hållet och Margareta åt det andra. Efter någon dag stannade Thomas och en god vän vid en vik för att fira nyårsafton.

– Vi ankrade med aktern bunden vid en palm och kollade eldflugorna och kolibrierna. Det var en fin tropisk kväll. Min kompis sa att man skulle haft en tjej med sig för att njuta av alltihop. Och jag sa att jag i och för sig hade träffat någon men inte skulle se henne på flera månader. Då sa han att jag kunde kidnappa henne och ta med henne i båten under några dagar. Men att jag måste ha blommor. För det måste man ha när man kidnappar någon, säger Thomas och skrattar.

Tanken var förstås orealistisk men Thomas funderade på saken ändå. Och bestämde sig för att följa rådet. Han tänkte leta upp Margareta och försöka få några extra dagar med henne.

– Dagen efter letade jag upp en buss som gick norrut. Det var en typisk karibisk buss som hade plats för tolv personer och ändå fylld med sexton passagerare, så det var rätt trångt. Vi körde genom enorma bananplantager. Där satt jag och tittade ut genom fönstret och funderade på hur jag skulle hitta Margareta. Då mötte vi en jeep som körde åt andra hållet. Och där satt hon på flaket.

Thomas fick bussen att stanna mitt ute i bananplantagen. Han hoppade av i brådrasket. Bara för att inse att jeepen redan hunnit försvinna i horisonten. Och bussen också.

– Så jag plockade en klase bananer eftersom jag inte hade några blommor. Och så började jag gå. Efter ett tag passerade en bil utan att stanna. Sedan lyckades jag stoppa en taxi. Han visade sig vara bokad för att hämta folk på flygplatsen. Men när jag förklarade att jag tappat bort min flickvän och inte kunde hitta henne ändrade han sig och sa ”kärleken går före allt. De på flygplatsen får vänta.” Sedan körde vi efter.

Hela famijen samlad i soffan i bostaden i Falsterbo.
I dag bor familjen i Falsterbo. Vart åttonde år ger de sig ut och långseglar. Foto: Jacob Härnqvist

Tillbaka till Tobago

Chauffören kunde ön utan och innan och visste vart jeeparna brukade åka. Och till slut kom de faktiskt ifatt Margaretas sällskap.

– Jag tackade chauffören och gav honom väldigt mycket dricks. Och innan guiden hann stoppa mig gick jag fram till Margareta och gav henne bananerna. Jag hoppades att hon skulle bli lika glad för dem som för en bukett blommor.

Och det blev hon.

Nu när de äntligen var tillsammans igen kunde de utbyta alla kontaktuppgifter. De passade också på att fira nyår på Tobago tillsammans. Sedan seglade de i Thomas båt under en hel månad. Efter ett par veckor åkte Margareta hem till Malmö. Thomas seglade några veckor till och sedan hämtade Margareta honom på Kastrup.

– Det var nervöst efter att inte ha setts på två månader och jag inte visste om nån annan skulle hämta, en kompis eller familjen eller någon annan tjej som jag inte visste om, berättar hon.
Men så var det inte. Kärleken fortsatte att spira och de blev snabbt ett etablerat par. Så etablerat att Thomas snart flyttade från Köpenhamn till Malmö. Paret flyttade sedan vidare till Skanör där de fick dottern Matilda 2004. Året efter gifte de sig och 2007 kom Truls.

Vilket inte betydde att långseglingarna var historia.

– Under 2008–2009 seglade vi i Medelhavet med barnen under ett år. Och häromåret gjorde vi en ny resa. Då åkte vi tillbaka till St Lucia och Tobago och visade barnen var vi träffades den där gången.

Och inte bara barnen utan hela svenska folket. Den här gången var klanen Veber nämligen med i SVT:s program Familjer på äventyr. Tillsammans med kameramän och mängder med teknisk utrustning seglade familjen genom Europas floder och vidare ut i Medelhavet till Marocko, Kanarieöarna, Kap Verde och sedan till Karibien.

Och de firade ståndsmässigt, säger Margareta.

– Vi ville göra nånting speciellt och fick ett tips om ett lyxhotell i Marigot Bay på St Lucia, där alla rum har egen pool och en övernattning kostar 7 000 kronor. Men lägger man an vid bryggan och bor på båten betalar man bara en bråkdel. Det unnade vi oss. Det var fantastiskt att få bada i pool med färskvatten när man bara duschat i havsvatten i sex månader. Och att få drinkar och rena handdukar serverade vid poolkanten.

Sedan firade familjen nyår på Tobago. Vilket var ett fint återseende.

– Det var precis som arton år tidigare. Samma lugna tempo. Det var en fantastisk känsla att komma tillbaka. Barnen var överväldigade. Det var mycket bättre än de tänkt sig, säger Margareta.

Blivit en öppen familj

Nu kommer de att stanna hemma ett tag även om det säkert blir fler resor.

– Vi brukar säga att vi reser vart åttonde år. Vi gjorde första långresan efter åtta år tillsammans och nu åkte vi iväg efter åtta år igen. Så vi får se vad som händer, säger Margareta.

Klart är att resorna har varit bra för både dem och familjen.

– Eftersom alla lever så trångt på båten är vi mer beroende av varandra och av att visa hänsyn. Det är faktiskt lättare att visa hänsyn på en liten yta än på en stor, säger Margareta.

Och Thomas håller med.

– Det har varit bra för vår relation. Och för vår relation till barnen. I början försökte vi ha vuxenprat på båten men det gick inte eftersom det var så trångt. Så till slut pratade vi öppet om nästan allt även med barnen. Då började de berätta saker för oss också. Hela familjen har blivit väldigt öppna mot varandra.

Och vad drar de för slutsats om varandra så här arton år efter det första mötet i den karibiska värmen? Margareta tvekar inte en sekund.

– Han är så enormt positiv och framåt. Allt är möjligt för Thomas och det gör att jag är med om saker jag inte skulle vara annars. Jag får också lära mig att säga nej med jämna mellanrum. Vi seglade över Nordsjön på vägen hem från Tobago nu senast och då ville Thomas passa på att segla till England. Men då sa jag stopp.

– Sen är du ju god och glad och kramig, tillägger hon.

Thomas funderar.

– Håller med. Vi kompletterar varandra. Margareta är min trygghet och mitt ankare.

Av Jacob Härnqvist 

Läs också:

Mer inspirerande innehåll från allas.se:

Dela på:

Annons

Laddar