Tomas och Agnetas makar gick bort i cancer – fann varandra i sorgen

Agnetas man gick bort i tarmcancer och Tomas fru gick bort i spridd äggstockscancer. Ödet förde dem samman och de hjälpte varandra i sorgen. I dag är de kära på äldre dar.

Foto: Christel Lind

Efter ett helt liv tillsammans gick Agnetas make bort i cancer. Samma år gick Tomas hustru bort i samma sjukdom. Som genom ett ödets nyck korsades deras vägar och de kunde stötta varandra i sorgen. Och en dag började kärleken spira…
– Det var det bästa som kunde hända oss, säger de.

Vi möts på gården i Stafsinge utanför Falkenberg där Agneta Sandström, 63, bodde med sin make Jimmy. Det var här deras båda barn växte upp. En bit därifrån, på Näset i Falkenberg, har Tomas Hall, 70, kvar huset där han delade sitt liv med Mimmi och deras tre barn.

– Vi har valt att behålla våra respektive hus och bor här på vintern och hos Tomas vid havet på sommaren, berättar Agneta.

Annelie och Hans blev kära igen – efter 36 år

Hon är ursprungligen från Stockholm och träffade Jimmy på födelsedagsfest hos en kompis i Falkenberg i slutet av 1987. Några dagar senare firade de nyårsafton tillsammans och snart flyttade Agneta till Halland.

– Jimmy friade något år senare, men det blev inget då. Efter 27 år friade han igen och då sa jag ja. Vi gifte oss hemma i vårt växthus och vi gifte oss av kärlek. Men jag anar att Jimmy samtidigt visste att han skulle dö, och ville underlätta för mig i framtiden. Han var mannen i mitt liv och jag var mycket lycklig, berättar Agneta.

Under hösten 2014, några år före bröllopet, hade Jimmy fått problem med magen.

– Efter en undersökning skrev han ett sms och bad mig ringa upp. Han berättade att han hade cancer. Det kom som en chock för oss båda.

Det här är Agneta och Tomas

Namn: Agneta Sandström och Tomas Hall.

Ålder: 63 respektive 70 år.

Bor: På vintern i Agnetas hus i Stafsinge och på sommaren i Tomas hus på Näset i Falkenberg.

Familj: Agneta har två vuxna barn, Tomas har tre vuxna barn och fem barnbarn i åldern 1–22 år.

Fritidsintressen: Agneta tycker om språk, att resa, dansa, skriva och fotografera. Tomas håller på med historisk racing med bilar, åker rullskidor och snowboard, tycker om att pyssla i trädgården (Agneta hjälper till) och har alltid haft akvariefiskar.

Det var tarmcancer och redan i stadie fyra, vilket var allvarligt.

– Men Jimmy bestämde sig för att hålla humöret uppe, förklarar Agneta.

En tuff tid följde med operationer och olika sorters behandlingar. Ibland var det hoppfullt, men cancern kom ständigt tillbaka. Samtidigt som hon skulle ta hand om sin sjuke make drev Agneta ett kafé och konditori.

– Jag var positiv utåt, men inom mig var jag superstressad.

Vid sin makes sida

I början av januari 2017 var hon med Jimmy hos läkaren. De fick veta att behandlingarna skulle upphöra. Så bra tyckte de, och tolkade det mer eller mindre som en friskförklaring.

– Men sedan förtydligade läkaren med att de gett honom alla behandlingar och att det inte gick att göra mer.

Mycket tydligare än så kan en dödsdom inte bli.

– Jag sålde min verksamhet för att kunna vara med honom sista tiden.

Agnetas man Jimmy gick bort i tarmcancer. När hon mötte Tomas som förlorat sin fru i spridd äggstockscancer blev hon kär på nytt.

Agneta och Jimmy var ett par i 30 år och fick två barn tillsammans.

Foto: Privat

Lite livslust fanns ändå kvar hos Jimmy och han frågade Agneta om de inte skulle åka till Miami och hälsa på hennes syster Kajsa.

– Personalen på det palliativa teamet var uppmuntrande och ordnade med intyg på alla mediciner. Det blev en helt underbar semester, samtidigt som det kändes vemodigt att veta att detta var den sista resan vi gjorde tillsammans. Jimmy tog ut det sista av livet och trivdes verkligen.

Några veckor efter hemkomsten, den 24 april 2017, avled han i hemmet.

– Jag fanns vid hans sida när det skedde, säger Agneta och berättar om den jobbiga tiden efteråt.

– Var jag än tittade såg jag ”lyckliga par” tillsammans, medan jag var helt ensam.

Hann inte ses igen

Hon hade trots allt många goda vänner runt sig, och en av dem var Tomas förra fru Mimmi, som Agneta hade träffat på yogan, danskurser och i andra sammanhang. Mimmi brukade dessutom besöka Agnetas kafé.

– Vi hade flera gånger pratat om att ses oftare på tu man hand, men sällan kommit till skott. Nu blev det äntligen av och det blev ett öppet samtal där vi båda kunde ventilera våra känslor. Jag visste att hon var sjuk och när vi träffades i oktober 2017 såg jag att hon var mycket illa däran, säger Agneta.

Tomas fru Mimmi gick bort i äggstockscancer. Hon lever kvar i hans hjärta och finns på foton i hemmet.

Mimmi började få ont i magen 2004 och det visade sig att hon hade äggstockscancer. Hon gick bort i december 2017.

Foto: Privat

Tomas och Mimmi träffades 1972 och gifte sig två år senare. När Mimmi fick plötsliga magsmärtor 2004 hade de ingen aning om att detta var vändpunkten i deras lugna och harmoniska liv.

– Det var äggstockscancer som spridit sig till magen. Det blev operation och cellgifter, hon piggnade till och jag tog det som att hon var frisk. Men Mimmi sa att det bara var en paus i hennes sjukdom. Och så var det. Man kan säga att cancern kom tillbaka med treårsintervaller, berättar Tomas.

– Jag var med på alla möten och undersökningar och minns hur det var att sitta utanför rummet och vänta. Kom det ut två personer och skrattade, då var det bra besked. Kom de ut med allvarliga miner var det tvärtom…

Se också: Nettan opererade bort bröst och äggstockar i förebyggande syfte

4:53

Efter reklamen: Nettan opererade bort bröst och äggstockar: ”Kändes om att jag bar på en tickande bomb”

(4:53)

Tomas berättar hur Mimmi kämpade för att hålla livsgnistan uppe och hur hon åkte till Tyskland på alternativa behandlingar som en sista utväg.

– Mot sluttampen blev hon mer och mer uppgiven.

Innan Mimmi och Agneta skildes åt efter sitt möte bestämde de att träffas igen i december. Men den femte december gick Mimmi bort på sjukhuset i Varberg.

En spontan träff

När Tomas gick igenom Mimmis mobil för att se om hon bokat upp något framöver, såg han att hon skulle träffa någon som hette Agneta. Han ringde upp och berättade vad som hänt.

– Jag tog det hårt. Mimmi hade också kämpat sig iväg på en utlandsresa, och nu var också hon borta. Trots att vi varit bekanta i ungefär tio år så hade jag aldrig pratat med Tomas tidigare.

Agnetas man gick bort i tarmcancer och Tomas fru gick bort i spridd äggstockscancer. Ödet förde dem samman och de hjälpte varandra i sorgen. I dag är de kära på äldre dar.

Samma år som maken Jimmy gick bort dog Agnetas väninna Mimmi – som var gift med Tomas. Först efter Mimmis död lärde Agneta och Tomas känna varandra.

Foto: Christel Lind

Helt spontant undrade Agneta om Tomas i stället ville komma den tid hon avtalat med Mimmi.

– Vi befann oss i samma situation och hade båda behov av att prata. Jag visste inte ens hur Tomas såg ut men minns att han påminde om professor Balthazar när han kom gående till mitt hus, säger Agneta med ett skratt.

Vi var på samma våglängd och allt föll sig så naturligt

Det blev ett möte präglat av mycket känslor. Båda ventilerade öppenhjärtigt den sorg och stress de känt under deras respektive livskamraters sjukdomstid. Och hur mycket de hade älskat dem. Ett nyttigt och givande samtal för dem båda. Så nyttigt att de bestämde sig för att ses igen. Och igen, och igen…

Samtalen blev ett sätt att läka sina såriga själar och kunna se framåt.

– Vi kunde gå en skogspromenad tillsammans, eller så gick vi på bio. Men just då fanns absolut inga intentioner att det skulle bli något mer än vänskap. De som såg oss tillsammans drog andra slutsatser och därför ville vi umgås enskilt i början. En gång åkte vi ända till Helsingborg för att kunna gå på bio i lugn och ro. Innan Jimmy dog hade han sagt att jag inte skulle leva ensam. Då kunde jag aldrig tänka mig att leva tillsammans med någon annan än honom, säger Agneta.

Lång sorgeprocess

Men efter ett halvår med dessa terapeutiska samtal hände något. Agneta berättar hur känslorna för Tomas uppstod och att hon bara kände sig lycklig.

Samma sak hände med Tomas.

– Vi var på samma våglängd och allt föll sig så naturligt – vi ville leva tillsammans.

Agnetas man gick bort i tarmcancer och Tomas fru gick bort i spridd äggstockscancer. Ödet förde dem samman och de hjälpte varandra i sorgen. I dag är de kära på äldre dar.

Agneta funderade över hur det skulle gå att leva med någon som hade andra vanor än Jimmy, men det har gått alldeles utmärkt.

Foto: Christel Lind

Att berätta att man hittat en ny partner var inte lätt.

– Sorgearbetet för oss började inte när Mimmi och Jimmy dog, utan långt innan. Närmare bestämt med cancerbeskedet, och när de senare blev så sjuka att det inte var samma personer som man en gång förälskat sig i. När döden inträffar har man sörjt länge och det kan till och med kännas skönt att få ett slut på lidandet, förklarar Tomas.

– Jimmys mamma var glad när jag hade träffat Tomas och hon sa att man inte ska leva ensam. Det var viktigt för mig och det fanns ingen anledning att sitta med svarta sockor och sörja. Det är lätt att ha åsikter om hur andra gör, men vi har aldrig trampat i andras skor, säger Agneta.

Jimmy och Mimmi bor fortfarande kvar i Agnetas och Tomas hjärtan. De har bilder på dem i sina hem och de besöker deras gravar, som ligger väldigt nära varandra, tillsammans.

– När jag träffade Mimmi var det henne jag älskade, och så var det ända tills hon dog. Innan trodde jag inte det var möjligt att kunna älska någon annan lika mycket. Men det är det, och jag tycker det är underbart att vara kär på nytt som 70-åring, säger Tomas.

Agneta fyller i:

– Något jag funderade på var hur jag skulle kunna anpassa mig till en livskamrat som hade andra vanor än de Jimmy hade. Men det har gått alldeles utmärkt, säger hon och kramar Tomas hand.

Tips till anhöriga vars partner gått bort

Agnetas och Tomas råd om livskamraten blir svårt sjuk eller dör:

  1. Försök att följa med på alla läkarbesök och lyssna. Ibland kan två personer tolka ett besked på helt olika sätt. Du blir också uppdaterad på vad som händer och vad som kommer att hända.
  2. Var inte rädd för att ta kontakt med dina vänner när partnern gått bort. Bind inte upp ditt liv endast kring dina barn, de har fullt upp med sina egna liv.
  3. Våga söka nya kontakter och följ ditt hjärta om du blir kär. Att förbli ofrivilligt ensam är aldrig bra. Känn ingen skam om du blir kär i någon strax efter att du blivit ensam. Våga tacka ja till att leva vidare, för din egen och andras skull.
Relaterade artiklar

Pia och Urbans kärlek fick en andra chans på äldre dar

Småbarnsmamman Adiba har obotlig cancer: ”Jag ska leva fullt ut den tid jag har kvar”