Underbara Clara Lidström om sin uppväxt i Umeå
Hemkär – det är en beskrivning som passar bra på Clara Lidström. När vi besöker hennes barndomskvarter i Carlslid i Umeå berättar hon att hon alltid har tyckt om att vara hemma
– Mamma och pappa byggde huset 1986 och flyttade in samma år som jag föddes. Då var min storasyster Anna tre år, säger Clara och visar den vita trävillan med spröjsade fönster och förstukvist på Kopparvägen där hon bodde ända till hon flyttade hemifrån som 21-åring.
Våra föräldrar lät oss hållas och vi fick göra nästan vad vi ville.
Hon beskriver uppväxten som trygg och är tacksam för att mamma Marianne, som var sjuksköterska, och pappa Leif, musiklärare, skapade ett hem där de trivdes. I familjen Lidström umgicks man mycket och gjorde ofta saker tillsammans på hemmaplan.
– Mamma tyckte mycket om att inreda och pyssla och det smittade av sig på mig och min syster. Vi målade, tapetserade, spikade och möblerade om hela tiden. Våra föräldrar lät oss hållas och vi fick göra nästan vad vi ville. De uppmuntrade att vi var kreativa, säger Clara.
Med ett leende minns hon när hon bestämde sig för att måla sitt rum turkost.
– Det var förstås ganska djärvt med turkost på alla väggarna, men jag hade bestämt mig för att jag ville ha det. Mina föräldrar sa bara ”då kör vi och köper färg” och så roade jag mig med att måla om en helg. Så jag hade ett turkost rum ett tag till jag tröttnade på det och målade om det i en annan färg.
Inredningsintresset har bestått och att göra om och göra fint i egna 30-talshuset, som från början enligt Clara vara ett riktigt ruckel, är ett ständigt pågående projekt som visas upp i hennes blogg Underbara Clara.
Gillade att bestämma själv
Barndomen präglades mycket av frihet. Clara och kompisarna i kvarteret kunde vara borta på någon lekplats eller i skogen i flera timmar utan att de vuxna blev oroliga. Det passade Clara alldeles utmärkt eftersom hon gillade att bestämma själv och inte ville bli begränsad i lekarna.
– Det var annorlunda då och man kunde bara släppa ut barnen utan att ha så mycket koll. Jag är själv mycket mer överbeskyddande mot mina barn men tänker att jag inte borde vara det. De ska också få känna på friheten.
Det fanns alltid mycket att hitta på med kompisarna som att leka kurragömma och bollen i burken eller spela brännboll. På lekplatsen var gungan med ett stort traktordäck en favorit där Clara och bästisen Eva-Marie kröp in och lät någon snurra däcket runt, runt i hög fart. Det skulle helst snurra så snabbt att de började må illa.
Mormor och morfar var mina förebilder
Precis bakom huset ligger en skog med tallar, granar, björkar och mossa som Clara på den tiden upplevde som både stor och spännande. Då var det en magisk plats.
– Egentligen är det en ganska liten och gles skogsdunge, men det tyckte jag inte som barn. Då var den min skog, mitt universum. Där hade pappa satt upp ett par romerska ringar, där fanns en grillplats och där hade jag själv trampat upp egna stigar. Jag hade hemligheter och grävde ner skatter. Jag kände mig fri där och det var härligt att ha en egen skog, säger Clara och tittar bort mot träden.
Fynd från mormors koffert
Naturen har alltid betytt mycket för henne och tidigt längtade hon efter att flytta ut på landet. En längtan som hon tror väcktes vid besöken hos mormor Ruth och morfar Karl Göran som bodde på landet utanför Jokkmokk.
– Vi var ofta där och hälsade på fast det var 40 mil dit och på somrarna brukade jag och min syster vara där ett par veckor. Vi stängde in oss på vinden och så sydde min syster om gamla kläder från mormors koffert – hon är kläddesigner nu – och jag skrev och gjorde egna radioprogram. Där fanns egentligen inte så mycket att göra så man var hänvisad att använda sin fantasi och utveckla det man tyckte om. Vi hade aldrig tråkigt.
Hos mormor och morfar hörde det också till att plocka bär – hjortron, blåbär och hallon – och att fiska.
Just fisket är en tradition som Clara och hennes syster har fört vidare till sina egna barn. Varje höst åker de till mormor Ruth, morfar lever inte längre, och fiskar sik och abborre som de sedan röker.
– Mormor och morfar var mina förebilder. De bodde på landet och jagade, fiskade och plockade bär. Det kändes rejält. Så ville jag också ha det, säger Clara som ju har förverkligat drömmen om livet på landet. Hon och mannen Jakob driver ett litet jordbruk med djur och odlingar i Tvärålund vid Vindelälven.
När man läser Claras blogg där hon både lär ut husmorsknep och bjuder på sina favoritrecept skulle man kunna tro att hon alltid har tyckt om att laga mat och baka – men så är det inte.
– När jag bodde hemma var jag fruktansvärt bortskämd och gjorde ingenting alls. Jag kunde inte ens koka makaroner när jag flyttade hemifrån, erkänner hon.
Vi slogs och var rätt vilda…
Clara stängde hellre in sig på sitt rum och läste flera timmar sträck, att försvinna in i böckernas värld var det bästa hon visste.
– Jag var till biblioteket i Åledshem och lånade kassar med böcker. Jag har alltid gillat gamla klassiker så jag läste Jane Austens böcker och Borta med vinden. Maria Gripe tyckte jag också om. Mina favoritböcker har jag läst 20 gånger. Det är ju inte storyn som är viktigast utan personerna, det blir som att träffa gamla kompisar när man läser om boken.
Skolbiblioteket på Carlshöjdsskolan, där hon gick från 1:an till 9:an, var en älskad oas för Clara.
– Där fanns skolbibliotekarien Ingrid. Hon såg verkligen mig och rekommenderade böcker att läsa. Jag var ofta där och hjälpte till att sortera in böcker. Det var tyst och lugnt på biblioteket och det behövde jag, säger Clara.
Ville bli artist
Hon har alltid haft ett stort behov av tystnad, ensamhet, lugn och ro – och har det fortfarande. När hon som barn låg i hammocken hela dagarna på sommarlovet och läste i stället för att åka och bada med kompisarna kunde hon nog uppfattas som introvert och asocial, tror hon. Men Clara har också en extrovert sida och har alltid tyckt om att höras och synas. Under uppväxten sjöng hon i kör, spelade i orkester – hon provade valthorn, trumpet och eufonium – och spelade teater. Drömmen var att bli artist.
– När vi var på släktträffar blev jag uppmanad att sjunga eller göra en sketch. Jag tyckte om att stå på scenen. Hemma var pappa den som klädde ut sig och showade. Vi har många musiker och skådespelare i släkten, berättar Clara som tyckte att musik var livet.
Hon gillade soul, jazz och singer-songwritergenren och inspirerades av den amerikanska sångerskan Jewel. Men så började hon blogga som Underbara Clara och en helt annan karriär tog fart och ledde till att hon blivit en av de mest kända och framgångsrika i sin bransch.
Slogs och var vilda
– Jag tycker fortfarande om att sjunga, men numera är det en hobby. Det händer att jag och min man som är en duktig gitarrist sjunger och spelar på bröllop och dop hos släkt och vänner.
I skolan tyckte hon bäst om svenska, engelska, musik, bild och slöjd. Samhällskunskap intresserade henne också och hon gillade att debattera politik och aktuella frågor. Tidigt blev Clara övertygad feminist. Matte och gymnastik var däremot inte så kul.
– Jag var en plugghäst som alltid gjorde läxorna. Både jag och min syster var snälla, skötsamma och stabila. Jag har aldrig rökt, druckit eller festat. Jag tyckte bättre om att sitta hemma med mamma och pappa och titta på en film än att vara ute på stan med kompisar, berättar Clara som blev troende under uppväxten.
Clara och storasyster Anna var väldigt bra kompisar och gjorde mycket ihop, men det hände att de bråkade en hel del också.
– Min syster har ett hett temperament och jag var rätt retlig av mig. Vi slogs och var rätt vilda, min syster har fortfarande kvar ärr efter rivmärken från mig. Men vi blev alltid vänner igen och i dag är hon en av dem som står mig närmast.
Clara poängterar än en gång att familjen och hemmet är allra viktigast för henne.
– Hemmet är min borg. Det är min trygghet. Där är det härligt att vara och fin stämning, precis som när jag var liten.
Det här är Underbara Clara
- Namn: Clara Sofia Lidström
- Född: 20 april 1986.
- Familj: Mannen Jakob, sönerna Bertil, 8 år, Folke, 4 år, och Ulf, född i våras. Får och höns.
- Bor: I hus på landet utanför byn Tvärålund, fem mil från Umeå.
- Gör: Bloggare, har sedan 2006 bloggen Underbara Clara, författare och entreprenör.
- Intressen: Att pyssla och inreda, arbeta i trädgården, vara med familjen, läsa.
Underbara Claras 3 favoriter i Umeå
- Gammlia, Västerbottens museum – fina, gamla hus och intressanta utställningar. vbm.se
- Kvinnohistoriskt museum – Sveriges enda, väl värt ett besök! kvinnohistoriskt.se
- NK – Nya Konditoriet, Umeås äldsta konditori som har stans bästa fikabröd. nyakonditoriet.se