Casper är Celines räddande ängel: ”Jag trodde att bilen skulle explodera”
Det har gått drygt ett år efter bilolyckan och Celine Gelotte, 22, är tillbaka på olycksplatsen. Casper Stensby, 16, är också här, det var han som hjälpte henne ut ur det brinnande bilvraket minuterna innan hela kupén blev övertänd.
– Du är min räddande ängel, säger Celine till Casper när de nu träffas igen, denna gång under lugnare omständigheter.
– När jag hörde dig skrika fanns inget val. Jag var rädd att bilen skulle explodera, säger Casper.
Celine har med sin son Theo, 3. Hon tänker på hur nära det var att han aldrig hade fått se sin mamma igen.
– Jag är så glad över att det ändå slutade så lyckligt som det gjorde, även om jag fortfarande har smärtor efter det jag har varit med om, säger Celine och tänker tillbaka på den dramatiska decembermorgonen 2020.
Ratten på bilen fastnade
Luften låg fuktig och kall över de mörka Göingeskogarna utanför Hässleholm. Celine hade precis vinkat farväl av sonen Theo som var sjuk och fick stanna hemma med sin pappa, hennes dåvarande sambo. Resvägen till jobbet på varuhuset i Hässleholm tog cirka 20 minuter att köra och hon hade gott om tid på sig.
– Jag vet inte varför, men den här dagen tog jag en annan väg än den jag brukar, säger Celine.
Hon och hennes dåvarande sambo hade nyligen köpt en Hyundai Santa Fe. Celine hade tidigare märkt att bilen – trots att den var genomgången på verkstad – emellanåt drog en aning åt vänster.
– Tanken var att vi skulle tillbaka till verkstan och kolla upp det. Men det hade inte hunnits med och vi upplevde inte det som något allvarligare fel just då.
Efter ungefär fem minuter kom hon till en vänsterkurva och vred ratten för att följa vägen. I det läget fastnade ratten.
– Jag förstod ingenting, jag ryckte i ratten för att kunna räta upp bilen. Det gick inte! berättar Celine.
Kraschade in i träd med bilen
Celine minns hur hon såg trädet framför sig, hur det växte ju närmare hon kom. Då släppte ratten och hjulen rätade upp sig. Men det var för sent.
– Jag hann tänka att nu är det kört, jag dör!
Med en hastighet på cirka 70 kilometer i timmen brakade den tunga bilen in i trädet och krockkudden exploderade.
– Där tuppade jag av och minns inte så mycket av själva smällen, säger Celine.
Se också: Jenny fick hjärtstopp i duschen – sambon räddade hennes liv
När hon vaknade hängde hon i säkerhetsbältet i den välta bilen med passagerarsidan ner mot marken. Motorn hade tystnat och all elektronik var utslagen på grund av havererade batterier. Det var tyst och beckmörkt. Celine visste att få bilar kör på den vägen och att det kunde ta tid innan någon kom förbi.
– Eftersom jag bara var fem minuter hemifrån var min första tanke att ringa till min dåvarande sambo eftersom han skulle hinna fram snabbare än räddningstjänsten. Jag var tvungen att hitta telefonen som jag haft i en magnethållare på instrumentbrädan.
Vid smällen hade hållaren lossnat, men den var vit och Celine kunde se att den låg på passagerarrutan.
– Jag kopplade loss mig från säkerhetsbältet och hängde mig i ratten för att kunna nå ned och greppa telefonen. Jag lyckades slå numret hem och Theos pappa svarade. ”Jag har krockat med ett träd” var det första jag sa. I ungefär samma sekund såg jag att det slog ut eldsflammor från motorhuven, vilket jag också hann säga. Sedan bröts samtalet.
Bilkupén fylldes med rök
Celine insåg att det nu var fara för hennes liv. Hon var tvungen att ta sig ur bilen innan elden spred sig till kupén.
– Min första tanke var att få upp dörren på förarsidan och krypa ut den vägen. När jag tryckte på dörren hände inget. Vid krocken med trädet hade vänster framskärm tryckts mot förarsidan och blockerat dörren.
Det fanns ytterligare en utväg, genom bagageluckan. Celine ålade sig bakåt och tog sig förbi Theos vagn som hon hade i bilen. Men bagageluckan gick bara att öppna utifrån.
– Då ställde jag mig på Theos barnstol och tryckte allt vad jag orkade på passagerardörren en gång till. Jag lyckades pressa upp den så att jag kunde få ut huvudet, förklarar Celine.
Intill platsen där hon krockat låg ett hus och därinne var det tänt.
– Jag skrek allt vad jag orkade och tänkte att de måste ha hört smällen, och om de nu hörde mig skulle de förstå att någon var i fara. Men det blev ingen reaktion, minns Celine.
Kupén började fyllas med rök från den brinnande motorn. Paniken spred sig hos Celine som kämpade med att andas, samtidigt som hon visste att kupén när som helst kunde bli övertänd – eller att bilen kunde explodera.
– Snart smäller det, tänkte jag.
Rädd att aldrig få se sin son igen
I efterhand har hon konstaterat att hennes ”lathet” kan ha varit skillnaden mellan liv och död.
– När jag skulle köra hem från jobbet kvällen innan var det meningen att jag skulle tanka bilen. Men jag var trött, ville hem och tänkte att jag kan göra det i morgon i stället. Så dessbättre var det inte så mycket bensin kvar i tanken när jag krockade. Jag vågar inte tänka på hur det gått om jag hade krockat med en fulltankad bil…
Hennes tankar när bilen brann kretsade kring hur hon skulle ta sig ut. Dödsångesten blev påtaglig och hon tänkte på sonen Theo som hon kramat och sagt hej då till för en kort stund sedan.
– Han hade precis fyllt två, och skulle kanske aldrig få se sin mamma mer…
Det var då hon genom bilens baklucka kunde skönja ett ljus som kom närmare, en strålkastare från ett fordon, en motorcykel eller moped…
Sedan Casper, då 15 år, tagit sitt mopedkörkort brukade han varje morgon ta mopeden från föräldrahemmet i Hörja till högstadieskolan i Tyringe, en sträcka på cirka sex kilometer. Han körde i god tid den här morgonen för att vara framme till första lektionen som började kvart över åtta. Efter två kilometer såg han något konstigt på vägen. Det var en bil som låg på sidan – och brann.
– Jag tog upp min telefon för att ringa och larma polisen. Då hörde jag någon som skrek. Jag lade undan telefonen och sprang mot bilen. Det var läskigt eftersom den brann och kunde explodera. Men om det fanns en människa i bilen måste hon ut omgående. Jag var den enda som kunde göra något, berättar Casper.
Eld i kupén
Han såg Celine genom den smala dörrspringan och förstod att hon inte kunde komma ut den vägen.
”Öppna bagageluckan!” skrek Celine till Casper, som gjorde som hon sa. Celine ålade sig bakåt och med hjälp av Casper lyckades hon ta sig ut ur bilen. Under tiden hade en annan bilist stannat och ringt 112. Sedan hjälpte hon Casper att ta hand om Celine.
– Väl ute ur bilen kom chocken. Jag började gråta och jag kände smärtorna i vänster knä och fotled. Inne i bilen hade jag inte känt något eftersom jag var så fokuserad på att ta mig ut, berättar Celine.
Den kvinnliga bilisten svepte ett täcke om Celine och pratade lugnande med henne. Snart anlände både Celines dåvarande sambo, polis, räddningstjänst och ambulans.
Bara några minuter efter att Celine tagit sig ur bilen spred sig elden från motorn in till kupén. All plast smälte och det enda hon kunde få tillbaka efteråt var en sotig nyckel. Plånboken och väskan var det inte mycket kvar av. Hon vågar inte tänka på vad som hänt om hon inte kommit ut ur bilen i tid.
– Det var en enorm tur att du kom som du gjorde, säger Celine och tittar på Casper.
Till sjukhus med hjärnskakning
Polisen gav Casper beröm för hans rådiga agerande. I manskapet från räddningstjänsten fanns en deltidsbrandman som även var vaktmästare på Caspers skola. Han kunde intyga varför Casper blev försenad till första lektionen den här morgonen.
Celine åkte med ambulans till sjukhuset i Kristianstad och hon hade rejält ont i knät som hade ett djupt sår ända in till knäskålen. Hon hade fått en hjärnskakning och skavsår på halsen där bilbältet stramat åt. Senare på eftermiddagen fick hon lämna sjukhuset på kryckor och åka hem till sin son.
– Han vet fortfarande bara att mamma åkte i väg på morgonen och kom hem på kvällen, säger Celine.
Dagen efter blev hon skjutsad tillbaka till olycksplatsen, men orkade inte gå och titta på trädet hon krockat in i.
– Jag åkte även till bilskroten och tittade på bilen. Jag kände en oerhörd lättnad när jag såg den. Dels för att jag vaknat till liv efter kollisionen och dels för att du Casper kom i rätt tid, säger hon.
Läskigt att åka bil efter olyckan
De fysiska skadorna har dock varit besvärliga och det visade sig senare att ett brott på fotleden inte upptäcktes på sjukhuset och där läkningsprocessen fortfarande pågår. Det skadade knäet har hon fortfarande smärtor i, samt återkommande huvudvärk.
– Sedan har jag problem med närminnet, vilket beror på ett posttraumatiskt syndrom efter olyckan. Jag har också drömt mycket mardrömmar efter händelsen, säger Celine.
Även Casper har återkommit till händelsen i sina drömmar. Efter att han räddat Celine åkte han till skolan men kunde inte släppa tankarna på hur det gått för henne. Han letade upp Celine via Facebook och de skrev till varandra.
– Det var lugnande att hon kunde lämna sjukhuset så snabbt och komma hem, säger Casper.
Celine har kommit tillbaka till arbetslivet och arbetar i dag på en bilverkstad i Hässleholm. Olyckan präglar fortfarande hennes vardag.
– Jag tycker det är otäckt att åka bil när jag inte själv kör. Vägen där olyckan skedde har jag kört en gång, och då körde jag väldigt sakta. Men nu undviker jag att köra där, säger hon.