Därför firar vi påsk
Påsken är den största och viktigaste högtiden inom kristendomen. Högtiden firas till minne av att Jesus, enligt Bibeln, korfästes, dog (på långfredagen) och återuppstod (på påsksöndagen).
Den kristna påsken har många likheter med den judiska motsvarigheten. Anledningen är helt enkelt att Jesus och hans lärljungar var judar. Ordet påsk kommer också från hebreiskans ”pesach”, som betyder passera, gå förbi eller skona.
De första kristna levde, precis som Jesus, i en judisk miljö och tog därför efter många av de judiska traditionerna, men gav dem nya innebörder. Den judiska påsken firas till minne av uttåget ur Egypten, då israeliterna befriades ur sin fångenskap. De första kristna firade påsken på samma sätt som tidigare, men nu satte man Jesus lidande, död och uppståndelse i fokus i stället för den så kallade Exodusberättelsen.
Jesus red in i Jerusalem på en åsna
Så såg det under flera hundra år efter Jesus död.
Först år 325, vid det så kallade konciliet i Nicaea, bestämdes det att det judiska inflytandet skulle tas bort ur det kristna firandet. Inte heller fick den kristna påsken infalla samtidigt som den judiska. Det är därför påsken inträffar efter påskfullmånen och på så sätt firas alltid Jesus uppståndelse på en söndag inom kristendomen. Den judiska påsken kan däremot firas på vilka veckodagar som helst.
Berättelsen om Jesus sista påskfirande kallas passionsberättelsen och beskriver Jesus intåg i Jerusalem på en åsna, Judas förräderi, korsfästelsen och slutligen uppståndelsen.
Veckan före påsk kallas Stilla veckan eller passionsveckan, och börjar med palmsöndagen då Jesus red in på åsnan i Jerusalem. Onsdagen i Stilla veckan kallas för dymmelonsdagen. Förr i tiden bytte man under dymmelonsdagen ut metallkläppen i kyrkklockorna mot en i trä, en så kalla dymmel. På så sätt lät klockorna dovare. Anledningen var att påskfriden skulle inledas med tystnad.
Förråddes av Judas
Torsdagen kallas för Skärtorsdagen. Det var den dagen som Jesus och hans lärljungar åt den berömda sista måltiden tillsammans. Senare den natten blev han, enligt Bibeln, förrådd av sin lärljunge Judas. Att dagen fick namnet skärtorsdag tros komma från ordet skära, i betydelsen ”rena” och inom den romersk-katolska kyrkan är skärtorsdagen en reningsdag. Inom folktron släptes onda makter fria samtidigt som Jesus förråddes, och därför ansågs skärtorsdagen tidigare vara häxornas natt.
Fredagen kallas långfredagen och det var den dagen som Jesus dömdes till döden. Han tvingades enligt kristen tro själv bära korset uppför en kulle och sedan korsfästes han bredvid två rövare. Förr i tiden uppfattades långfredagen nog som den längsta dagen på hela året – framför allt för barnen. Alla affärer höll stängt, radion spelade allvarsam musik och det var en sorgens dag.
Glada dagar efter uppståndelsen
På söndagen infaller påskdagen som firas till minne av Jesus uppståndelse från det döda. Förr i tiden var det först på påskdagen som påsken blev en ”glad” högtid, det var först då man kunde börja fira.
Dagen efter påskdagen kallas annandag påsk, och är fortfarande en helgdag i vår kalender. I Bibeln står det ingenting om vad Jesus ägnade sig åt under annandagen, men inom kyrkan firas dagen som den dag då han visade sig för sina lärljungar efter uppståndelsen.
Källor: Högtider och traditioner, Skansen, Svenska kyrkan, Wikipedia, Dagens Nyheter