Eva Fallström räddar igelkottar på sin klinik

Igelkott matas av Eva

Eva har vigt tillvaron åt att rädda livet på igelkottar, ett djur som vi ser allt mindre av. På sin kotteklinik hjälper hon hundratals igelkottar tillbaka till naturen.

Tillvaron är ibland lite upp och nedvänd. Exakt så är det för Eva Fallström, igelkottarnas bästa vän, som räddar livet på hundratals små taggiga individer, men som ändå inte vill bli omtyckt av dem.

– Nej, då har jag misslyckats med mitt uppdrag som viltrehabiliterare. Poängen är ju att kottarna ska bli självständiga och därför får jag inte bli kompis med dem, säger Eva, och skrattar.

Hon har ägnat morgonen åt att samla mat åt de tre igelkottungarna som för närvarande bor på kliniken: Daggmaskar, gråsuggor och trädgårdssnäckor står på dagens meny. De tre syskonen har precis blivit avvanda vid att bli matade med välling. Fram till nyligen har hon matat dem dygnet runt med flaska. Först med modersmjölkersättning och sedan, när de blivit lite äldre, med majsvälling.

Porträtt av Eva som räddar igelkottar på Kottekliniken

När Eva blev sjukpensionär ville hon hitta något vettigt att göra. Foto: Joi Grinde

– Att de lär sig äta den föda som igelkottar äter ute i naturen är viktigt. De ska snart släppas ut i det fria och då måste de klara sig på egen hand. I naturen finns det ju ingen som kommer med en flaska majsvälling när de blir hungriga, konstaterar Eva.

De tre igelkottsyskonen tar för närvarande en förmiddagslur, och stämningen är fridfull. Så är det inte alltid, berättar Eva. Ofta, särskilt sommartid, är det full rulle och hennes klinik är full till brädden av olika djur som behöver vård.

Jobb dygnet runt

Särskilt känsliga är just igelkottarna, som behöver tillsyn dygnet runt i början.

– Riktigt små kottar ska ha mat väldigt ofta, de är känsliga för nedkylning och behöver hjälp med att både bajsa och kissa, säger Eva.

Igelkott får omvårdnad på kottekliniken

På Kottekliniken får övergivna igelkottar den omvårdnad de behöver. Foto: Joi Grinde

Eva, som är utbildad sjuksköterska, har varit djurintresserad sedan hon var barn. När hon blev sjukpensionär ville hon fortsätta att göra något vettigt och började fundera på hur hon skulle kunna göra nytta på samma gång som hon gjorde det hon brann för. Lösningen blev att hon anmälde sig till en utbildning som arrangeras av KFV, Katastrofhjälp fåglar och vilt, och blev viltrehabiliterare.

I naturen finns det ju ingen som kommer med en flaska majsvälling när de blir hungriga

Sedan dess har ordet ”fritid” blivit ett okänt begrepp för Eva som jobbar helt ideellt på Kottekliniken. Under långa perioder jobbar hon både dag och natt och även om den klinik hon startat där hemma i radhusförrådet i Skanör heter just Kottekliniken, bor många andra fyrbenta individer här.

– Jag har tillstånd att vårda harpaltar, ekorrar, fåglar och sälkutar, berättar Eva och förklarar att hon fördelar arbetet mellan Kottekliniken och den lite större anläggningen i närheten.

Eva håller en liten igelkott på sin klinik

När Eva blev sjukpensionär ville hon hitta något vettigt att göra. Foto: Joi Grinde

Känsliga för kyla

Men även om Eva har utbildats i att vårda också andra djur är det för igelkottarna som hennes hjärta klappar lite extra.

– Igelkottar är väldigt snälla djur. De känner när man vill hjälpa dem och även om de är rädda bits de nästan aldrig. De är stillsamma och vänliga individer, när jag håller i dem och arbetar med dem spärrar de inte ens ut taggarna.

De tre igelkottarna som just nu vilar upp sig kom till Eva efter att de hittats övergivna på en gräsmatta i Lund. Då var de nästan nyfödda, helt hjälplösa och hade ännu inte öppnat ögonen. Deras mamma hade hittats död i närheten och de tre syskonen var hungriga, törstiga och nedfrusna.

– Flugor kommer direkt till en nedkyld igelkott och lägger ägg i igelkottens hud. När igelkotten sedan lägger sig i solen för att försöka få upp värmen kläcks äggen och det bildas larver. Dessa kottar går inte att rädda, konstaterar Eva.

Gräsklippare en fara för igelkottar

Även om Eva ibland tvingas låta avliva ett djur av humana skäl, jobbar hon hårt för att få dem att överleva. När hon insåg att många igelkottar som kom in dog på grund av att de var fulla med parasiter började hon avmaska dem så fort de kom in till Kottekliniken.

– Honungsvatten fungerar som första hjälpen för en övergiven igelkottsunge eller utmattad vuxen kotte, förklarar Eva, som varnar för att mata igelkottsungar med fast föda.

Eftersom man inte vet hur länge de varit utan mat och vätska kan tarmsystemet komma i olag om de får mat för tidigt.

Delar av räddningsutrustningen på Evas klinik.

Tops och matningsspruta är viktiga delar av räddningsutrustningen. Foto: Joi Grinde

Under de senaste 20 åren har igelkottar blivit en allt mer sällsynt syn. Varför vet Eva inte riktigt, men helt klart är att det finns många faror som lurar. Främst är det risken för att bli överkörd av bilar, men på senare år har de ljudlösa robotgräsklipparna blivit en fiende. Igelkottar, som ju är nattdjur, jagar på nätterna, samtidigt som många villaägare låter sina gräsklippare gå igång.

En gång blev det fel med en ekorre som hade fäst sig vid mig. Den grät och skrek efter mig. Det var hemskt

– Igelkotten hör inte gräsklipparen, och de här gräsklipparna är okända begrepp för dem. Därför rullar de ihop sig som taggiga bollar som försvar, och när gräsklipparen kör över dem… Det är en hemsk syn, säger Eva.

Inget kelande på kliniken

Kottekliniken har tillstånd att vårda 20 djur, och det är bara i det första, akuta stadiet som djuren bor här. Något kel eller gos är det aldrig tal om. En viltrehabiliterares främsta uppgift är att få ut djuret i naturen. Så fort djuret fått tillbaka sina krafter flyttas det ut i rymliga uteburar på anläggningen i närheten. Där förbereds det för ett liv i frihet.

– En gång blev det fel med en ekorre som hade fäst sig vid mig. Den grät och skrek efter mig. Det var hemskt, säger Eva och ryser till.

Nej, Evas hotell är inte ett ställe som gästerna ska återkomma till. Kottekliniken är en anhalt på väg mot friheten, och enbart en plats där djuret ska samla kraft.

– I början kunde det kännas sentimentalt när jag skulle släppa ut dem men inte nu längre. Jag har lyckats den dagen vi släpper ut djuret och jag ser det gå raka vägen ut, utan att tveka.

 

Igelkott i gräs.

En kotte smyger i gräset. Foto: TT

Vad ska man göra om man hittar en övergiven igelkott?

  • Kontakta en förening som har hand om vilda djur för råd. Det är inte tillåtet för privatpersoner att ha vilda djur längre än 48 timmar.
  • Tänk på att igelkotten kan bära på någon smitta, använd handskar.
  • Ge den vätska, exempelvis vatten eller honungsvatten, men undvik mjölk eftersom igelkottar inte tål laktos.
  • Var försiktig med maten, en igelkotts mage kan vara mycket känslig.

Läs mer på www.kfv-riks.se

Av Anna-Maria Stawreberg

Foto: Joi Grinde

Mer samhällsinnehåll hos allas.se: