Föräldrar kan vara FÖR engagerade i barnens skola
Orimliga föräldrakrav pressar allt fler lärare
Det dyker upp allt fler berättelser om lärare som får massor av mejl och samtal från föräldrar med synpunkter på undervisning, betyg, prov och annat i skolan, och ibland även bildar grupper på sociala medier för att utöva påtryckningar mot lärare.
Varför har det här blivit ett växande problem?
– Jag tror att det är flera förändringsrörelser som samverkar. Vi har sedan nittiotalet ett utbildningssystem där föräldrar och elever har möjlighet att välja skola. Det ger en handlingsfrihet för den enskilda familjen. Å andra sidan kan det drista en skola med svagt söktryck och låg attraktivitet till olika slags desperata lösningar i syfte att få upp elevantal och popularitet.
Betygen justeras
– Vi ser detta i så kallade glädjebetyg, där betygsstatistik justeras så att skolan verkar framgångsrik. Vi ser hur rektorer och lärare visar överdriven lyhördhet i relation till föräldrars krav och önskemål om anpassning i relation till deras barn. Detta har öppnat upp för den påtryckning lärare ibland utsätts för.
– Relationen mellan föräldrar-skola har i vissa avseenden blivit mer lik den mellan köpare-säljare. Skolans uppdrag är alldeles för viktigt, för individ och samhälle, för att slarvas bort på så vis.
Men är det inte bra att föräldrar är engagerade och intresserade av skolarbetet?
– Givetvis är det så, om det är just skolarbetet föräldrarna intresserar sig för. Dessvärre kan det nog lika ofta handla om att föräldrar tar utgångspunkt i sin egen, högst personliga, livsplanering och kräver att skolan inrättar sig efter denna. Det är mindre charmigt.
Läs också: 8 tips: Så pratar du med tonåringen om utseende
Ledighet mitt i terminen
– Jag tänker exempelvis på begäran om långa ledigheter mitt i terminen och ilskan som kan följa av avslag. Det finns, i mitt tycke, något helt orimligt i detta.
– Det positiva engagemanget är det som bistår läraren i att föra eleven framåt inom de olika ämnesområdena. Där kan man gott ligga på som förälder.
Var går gränsen mellan en engagerad förälder och en FÖR engagerad förälder?
– Det händer när föräldrar missar att se det uppenbara: mitt barn är ett av många i klassen. Läraren har att arbeta lika engagerat med alla dessa elever.
Föräldrar måste sansa sig
– Gränsen överträds också när föräldern kanske har för bråttom och missar att förändringar måste få ta lite tid. En stor omläggning eller anpassning av skolan från en dag till en annan är sällan möjligt. För att sansa sig råder jag föräldrar att på ett tidigt stadium avtala om en kommande avstämningspunkt med lärare och rektor. Då finns det något att förhålla sig till.
– Dokumentera det överenskomna i mejl och håll låg profil i mellantiden. Om skolan av någon anledning inte uppfyller sin del i överenskommelsen, föreslår jag att man tar sin fråga till nästa nivå i systemet. Alla chefer har en chef.
Vad verkar vara det vanligaste området som får föräldrar att höra av sig? Är det vanligast i någon speciell skolålder?
– I övergången från förskola till ordinarie skolgång handlar det, i min uppfattning, om föräldrar som inte helt greppat att skolan inte är en inrättning som erbjuder omsorg och pedagogisk verksamhet medan jag gör något annat.
Skolans uppdrag är till eleven
Detta missförstånd kan få kravlistan att balla ur. Skolan har ett uppdrag i relation till eleven och samhället. Längre fram, mot slutet av grundskolan och under gymnasiet, handlar det i högre grad om studieresultat och ifrågasättande av bedömningen av dessa.
I synnerhet i övergången från ett stadie till ett annat, då eleven behöver vissa betyg för att passera, är givetvis föräldrarnas intresse påtagligt. Mitt råd är att hålla koll längs vägen, för att inte ställas inför fullbordat faktum vid slutet av nian.
Läs också: Tonåringens hjärna är helt fantastisk
Lärare känner sig ”jagade” av föräldrar
Om det här blir ett problem och läraren känner sig ”jagad” av föräldrarna – vad kan det få för konsekvenser för läraren, undervisningen och barnen?
– Det kan få till följd att läraren får svårare att fokusera och genomföra det som planerats för terminen. Läraren börjar tveka på sin egen bedömning och börjar fundera på hur han eller hon bäst undviker mejlstormar.
– Påtryckningar som har med betygssättning att göra är i detta avseende värst eftersom betygssättningen är en myndighetsutövning och ska ske i relation till det eleven genomfört och presterat under perioden. Om lärare och rektor börjar vackla i detta är hela systemet i gungning. Betyg ska aldrig vara resultatet av hur pass talför ens förälder varit, utan produkten av elevens arbete och ansträngning.
Måste inte lärarna vara beredda på att ta emot åsikter och kritik också?
– Absolut. Någonstans kommer föräldrars frågeställningar från en lucka i informationen om skolårets innehåll, upplägg och hur väl detta funkar för mitt barn.
– Jag är kritisk mot att eleven från första skolåret ombeds hålla i sitt eget utvecklingssamtal. Det lägger ett orimligt och i många fall ohanterbart ansvar på barnets axlar. En åttaåring kan omöjligt formulera mål för sin egen utbildning, det ska lärarna göra.
– Dessutom snuvar det föräldern på en möjlighet att enskilt tala med lärarna om hur det de facto går för barnet. Risken är uppenbar när barnet alltid är närvarande: ingen säger något om det som går dåligt utan vi låtsas att allt är toppen. När vi blir varse att allt inte är toppen sätter mejlandet igång. Om lärarna inte aviserar när svårigheter uppstår bäddar de själva för sådan intensiv uppvaktning.
Lyssna på läraren
Finns det en tydlig gräns för när en lärare kan sätta ner foten och säga att ”det här är mitt ansvar!”?
– När det gäller skolgårdskonflikter eller gnabb mellan kamrater är det i princip omöjligt för en förälder att exakt veta vad som hänt och vem som sa eller gjorde vad. I ett sådant läge är det vanskligt att gå in och agera stenhård försvarsadvokat till sitt eget barn med en argumentation som grundar sig i vad barnet gör eller inte brukar göra hemma.
– Du kan aldrig säkert veta och i det läget får den lärare eller fritidspedagog som var på plats vara det vittnesmål som avgör vem som felade eller inte. Det är hans eller hennes ansvar. Om det däremot brister i vuxennärvaron och rasterna blir vilda västern av denna anledning är det något att föra upp.
Vilka är de viktigaste punkterna att tänka på som förälder för att få en bra relation till skolan?
– För det första att du inte ska fastna i att vara ditt barns försvarsadvokat. Du gör inte barnet en tjänst genom att i alla lägen ta hans eller hennes parti. Lyssna på läraren och inse att varken du eller barnet är ofelbart.
– För det andra att du är tydlig i dina frågor och är resonlig i dina förväntningar på hur snabbt något kan åtgärdas. För det tredje bör du avstå från att skriva mejl i affekt eftersom det kan skada relationen för lång framtid. Blir du upprörd över något som inträffat bör du be om ett samtal öga mot öga.
Lärarna måste vara ärliga
Vilka är de viktigaste punkterna att tänka på som lärare/skola för att få en bra relation till föräldrarna?
– Var tydlig i hur planeringen ser ut, vad som sker på lektionerna och varför. Många skolor och lärare är idag fixerade vid att framställa det som sker under skoltid i rosaskimrande harmoni, fast verkligheten inte alls ser sådan ut. Det är stök och bråk.
– Var ärliga och berätta när något inte funkar och be om stöttning från föräldrarna när så behövs.
Hur ser en ömsesidigt god relation ut mellan lärare/skola och förälder?
– I en sådan har föräldern god inblick i vad som sker på skolan och läraren för en öppen och ärlig dialog, utan förskönande omskrivningar, med föräldrarna om det som sker skoltid.
– I den bästa av världar har föräldern besökt barnets klass, varit med en skoldag och följt undervisningen: det ger en grundförståelse för hur upplägget ser ut och hur läraren agerar. Då finns en god ingång för ett uppriktigt samtal om hur undervisningen bedrivs. I en god relation möter varken lärare, rektor eller förälder kritik genom att inta försvarsposition.
Om föräldern vill ta kontakt med läraren
Om en förälder har något viktigt att ta upp med sitt barns lärare – hur gör den det bäst?
– Jag föreslår att man skriver ett kortfattat mejl i vilket man anger vilket härad frågeställningen rör sig, handlar det om undervisningen, maten, kamratgruppen eller något helt annat. Behöver du som förälder ha grepp om regelverk eller policy för att bli mer konkret i dina frågeställningar ber du om att få ta del av detta. På så vis kan du föra den fortsatta dialogen mer initierat.
– Be därefter om en tidpunkt för en telefonavstämning eller ett kort möte. Ett sådant bör vara möjligt att genomföra inom loppet av några dagar. Efter att detta genomförts skriver du koncist samman vad du kommit överens med läraren om och skickar detta för kännedom till berörda.
Har du personliga erfarenheter där du träffat föräldrar som gått över gränsen i engagemang – och har du själv råkat göra egna misstag i kontakten med skolan?
– Under mitt arbete med min avhandling intervjuade jag lärare som sett nervösa rektorer korrigera betyg efter påtryckningar från föräldrar. Det är skrämmande. På det personliga planet har jag fnissat åt föräldrar som bett läraren att påminna deras barn om att äta om sin frukt på frukostrasten, för att i nästa andetag uppmana lärarna att låta eleverna ta mer eget ansvar. Jag har själv hetsmejlat mitt missnöje över en konflikthantering på skolgården, för att sedan känna skammens rodnad när jag insåg att det var mitt barn som betett sig dåligt.
– Med detta sagt har jag också varit med om lärare som öppnat upp för orimlig föräldrapåverkan när de i någon slags missriktad demokratiövning bad föräldrarna föreslå vad eleverna ”skulle lära sig mer om”. Är det inte en väldigt märklig ordning om det är föräldrarna som ska avgöra detta?
Av Charlotte Silfverberg och Anna-karin Wyndhamn
Foto: IBL/SHUTTERSTOCK
Fakta Anna-Karin Wyndhamn
Ålder: 42
Familj: Man och två barn, Alicia, 9 år, och Eli, 5 år.
Bor: Olofstorp, utanför Göteborg.
Yrke och bakgrund: Uppvuxen på landsbygden mellan Helsingborg och Landskrona. Utbildad gymnasielärare och filosofie doktor i pedagogiskt arbete vid Göteborgs universitet. Har medverkat i ”Supernanny Sverige” på TV3.
Hot och påverkan väldigt vanligt
* 7 av 10 lärare uppger att föräldrarna försökt påverka deras undervisning.
* 71 % av lärarna tycker att detta har ökat över tid.
* 54 procent säger att föräldrarna hotat att vidta åtgärder om inte deras förslag anammas.
* De vanligaste sakerna föräldrarna försöker påverka är betygssättning, undervisningsupplägg- och metod, läxor, prov och undervisningsinnehåll.
Undersökning av Lärarnas riksförbund 2016.