Hanna har stomipåse: ”Sa att jag borde skyla mig”

Hanna Öhman #släppsarongen
Efter att Hanna Öhman fött sin dotter drabbades hon av avföringsinkontinens och fick så småningom stomipåse. När hon är på stranden får hon höra av andra att hon borde dölja sin påse under en baddräkt. Men det kommer Hanna aldrig att göra!

Inför varje strandsäsong uppstår diskussioner om lämpliga badkläder i Facebook-grupper för stomiopererade berättar Hanna Öhman. Många väljer att dölja sin påse bakom heltäckande badkläder för att slippa blickarna.

Hanna Öhman bestämde sig från början för att vara öppen med sin påse och aldrig gömma den. Men det är inte utan att hon får utstå hån och att det pratas och pekas bakom hennes rygg – och det är tragiskt nog alltid andra kvinnor som står för dömandet berättar hon. Hon nämner ett exempel när hon var på semester på Cypern.

”Riktigt jäkla elaka”

– Vi var på Nissi beach när jag hörde två svenska kvinnor i 40-årsåldern prata om mig.  De visste inte att jag var svensk och tisslade och tasslade om att jag borde skyla mig och att man kanske skulle ha baddräkt istället för bikini när man har stomipåse. När de hörde mig prata svenska med min dotter och de förstod att jag fattat allt de sagt – den minen, haha. Jag gick förbi och lät håret och höfterna svaja lite extra. Jag blev inte ledsen över att de var så hårda, jag ville mest ge dem fingret och be dem dra åt pepparn.

Det är inte männen som kommenterar utan kvinnorna

– Jag vet att jag är annorlunda och jag vet att folk tittar och jag förstår att man kanske funderar, men de var riktigt jäkla elaka.

Hur känns det att andra talar på det sättet om dig?

– Man blir ledsen över tanken att det är så, det är inte männen som kommenterar utan kvinnorna. Hade det varit för tio år sen hade jag tagit på mig en baddräkt och aldrig visat mig på stranden igen. Men nu känner jag att jag har lika stor rätt att vara här och är lika snygg som alla andra med min påse. Det är tragiskt att man dömer varandra så hårt. De har ju heller ingen aning om varför jag ser ut som jag gör.

Hanna Öhman i shorts och bikinitopp står på en bro med armarna utsträckta.

Hanna Öhman har aldrig försökt dölja sin stomipåse även om hon får många blickar. Foto: Privat

Det var efter hennes första förlossning som problemen med avföringskontinens uppstod till följd av en total sfinkterruptur, det vill säga att hon sprack från slidan hela vägen upp i ändtarmen.

”Drog ner byxorna vid vägkanten”

En skada som hon inte hade kunnat drömma om skulle uppstå i samband med förlossning. Med sig hem fick hon en folder där det stod att hon kunde ha problem med avföringsläckage i 4-6 veckor. Det blev snarare fyra år av konstant rädsla för att bajsa på sig.

Hanna berättar om en av de dråpliga situationer hon hamnade i när hon var på väg till en anställningsintervju och för en gångs skull inte hade ombyte med sig.

När jag satt och bajsade kom en busslast med militärer

– När jag hade en mil kvar kände jag ”ojoj, om jag inte går ut ur bilen så bajsar jag på mig”. Det var i februari och massor med snö, men det vara bara att dra ner byxorna vid vägkanten och sätta sig och bajsa. Jag hade ju inget papper och så kommer det en busslast med militärer och där sitter jag och liksom ”hej hej”. Jag har skrattat åt det så många gånger i efterhand, det blev en rolig historia – och jag fick jobbet!

Men just när det inträffade var det förstås en katastrof.

Den sista utvägen

Att leva med avföringskontinens är både ett fysiskt och psykiskt hinder. Hanna förklarar att vardagliga saker som att åka och handla kan bli en skrämmande utmaning, även det sociala livet blir inskränkt.

Att stomiopereras var ändå den sista utvägen för Hanna och också från vårdens sida.

– Min första tanke var ”över min döda kropp”. Jag grinade som en idiot när läkaren ens nämnde det, det kändes som om livet var över.

Jag grinade som en idiot

Men så pratade Hanna med en vän som hade genomgått operationen och visade hur man bytte påse. Hanna började så sakteliga inse att det kanske snarare skulle förbättra hennes liv än försämra det. Två år senare hade Hanna en inbokad operation.

­– Ångesten gick över fort. De första två veckorna var jobbiga, det var ju en ny kropp och en ny bild av sig själv. Och det var lite läskigt och jobbigt att byta påse och se den lila tarmstumpen. Men efter att jag återhämtat mig, insåg jag hur mycket bättre jag mådde.

Hur gick tankarna när du såg dig själv i spegeln?

– Det var mycket tankar kring sexualitet – hur ska jag och maken få till ett fungerande samliv, blir han avtänd när jag har en skitpåse på magen?

Blir han avtänd när jag har en skitpåse på magen?

Men allt löste sig naturligt och inte minst bidrog lilla dottern Selma till att avdramatisera påsen med sin nyfikenhet och vilja att hjälpa till när mamma skulle byta.

Hanna Öhman står i vattenbrynet.

Hanna är van vid att barn kommer fram och frågar vad hon har på magen. Foto: Privat

Hanna säger att precis som med ett litet barn så får man som stomiopererad ha med sig en skötväska med sina grejer i. Att bada under sommaren innebär rent praktiskt inga problem, det gäller bara att välja en påse som sitter bra så att det inte läcker ut i vattnet.

Hävdar att hon skrämmer upp kvinnor

För Hannas del har livet blivit betydligt bättre efter operationen och själva påsen har aldrig stått i vägen för henne, men hon vet att det inte är lika lätt för alla.

– När jag kom ut med att jag var opererad så visade det sig att det fanns flera i min omgivning som också var opererade men som inte hade varit öppna med det. Man pratar inte om det.

 Flera i min omgivning var också stomiopererade men pratade inte om det

Att sprida information om förlossningsskador har varit Hannas huvudfokus. Men att blogga om ämnet är inte helt okomplicerat. Många har hävdat att hon skrämmer upp kvinnor i onödan och bidrar till förlossningsskräck och efterfrågan på kejsarsnitt.

­– Det finns en stor informationsbrist på föräldrautbildningen, jag skulle vilja att man berättar om skadorna som kan uppstå och var får man hjälp. En vän till mig fick höra i nio år att det satt i huvudet, tills hon till slut kom till Eva Uustal i Linköping och det konstaterades muskelskador. Efter operation fick hon ett nytt liv. Jag har hört många liknande historier, där man fått höra att det ”ser bra ut” när det inte är det. Det handlar om kompetensbrist.

Att öka öppenheten kring stomipåse och acceptans kring variationer i kroppsutseenden kom som en naturlig följd.

– Jag har alltid velat sprida budskapet att jag duger som jag är med ärr och bristningar. Har jag varit öppen med att jag haft ett trasigt underliv så var en påse på magen som en piss i Mississippi, säger hon.

Varför tycker du det är viktigt att stötta ett upprop som #släppsarongen?

­– När jag var yngre hade en väldigt komplicerad syn på min egen kropp och bikinikropp. När man är ung jämför man sig med modeller i bikinireklamer – därför är det här jätteviktigt. För min egen del så känner jag mig mer självsäker nu och har gott självförtroende.

Vad tar du med dig till beach 2019?

– Känslan jag hade inför kvinnorna som pratade bakom ryggen på mig; jag viftar med håret och svajar extra mycket med höfterna och tänker ”här kommer jag och jag är tamejfan perfekt som jag är”. Det och en massa gravidkilon tar jag med mig! säger Hanna som väntar sitt andra barn.

Följ Hanna här:

@hannaohman84

Hannaohman.vimedbarn.se

Läs alla våra #släppsarongen-artiklar här