Sötchock! Hemma hos Anette och Ulf spirar kärleken – mellan två pygmé­igelkottar

Se syskonkärleken mellan lammungen Måns och hunden Tage

På små söta ben knatar ett par lite mer ovanliga husdjur omkring hemma hos Anette Svenningsson och hennes sambo Ulf Karlsson i Fritsla. Det är två pygmé­igelkottar som nog tar priset i charm och gullighet – detta trots att de kan vara lite ­taggiga i både kropp och humör.

Även om Anettes egna barn växt upp med mängder av djur så reagerade de när fick höra om igelkottarna.

– De kallade mig galen, skrattar Anette.

Barnbarnen däremot var betydligt mer förtjusta.

Först kom igelkotten Malte. Han var ljus i färgen och bara fyra månader gammal, vilket är nästan vuxen ålder för en pygmé­igelkott. Malte var ensam i fam­iljen i nästan två månader innan Anette och Ulf såg en annons om en lite mörkare igelkott – en hona på ett och ett halvt år som behövde omplaceras. Anette kunde inte motstå chansen.

– Ida kom till oss och hon var helt olik Malte i sättet – mycket livligare, nästan lite vild. Malte har alltid varit lugn och gosig.

Att kunna hantera ett djur med taggar handlar om att bygga upp förtroende. När de rullar ihop sig som bollar blir taggarna utspärrade och då måste man ha rejäla handskar för att kunna lyfta dem. När de är nöjda och avslappnade går de att lyfta med bara ­händerna.

– Det är också bra om man är kvälls- och nattmänniska för det är då allt händer. Då är det full fart här hemma. Båda springer fort och leker med sina leksaker. Malte föredrar sitt hamsterhjul, medan Ida gärna leker med plingande bollar.

Blomstrande kärlek mellan Malte och Ida

Anette har också byggt upp tunnlar och små trygga hus åt dem. Tanken är att de alltid ska leva var för sig. Igelkottar är ensamlevande i det vilda och hon ville dessutom inte ha igelkottsungar. All yta var därmed uppdelat med tydliga avgränsningar.

Vad hon inte räknat med var att kärlek skulle uppstå och att Ida och Malte inte alls höll med om artbeskrivningen som ­ensamlevande. Ganska snart förstod Ida att det fanns en charmig hane på andra sidan. Hon kände ju lukten. Då bestämde hon sig för att klättra över och varje morgon kunde Anette hitta henne på fel sida och fick flytta tillbaka henne.

– De låg tillsammans i ­Maltes hus – tätt ihop. Vi fick sätta upp en övervaknings­kamera för att förstå hur hon bar sig åt. Hon visade sig vara en mästare på att klättra.

Det får också Anette att misstänka att det kan vara igelkottsungar på gång.

– Jag vet inte säkert förstås, men jag väger dem regelbundet och hennes vikt har verkligen ökat stadigt.

Numera är gallret mellan deras områden hela 50 centimeter högt – trots detta lyckas Ida klättra över ibland och eftersom hon troligtvis redan är dräktig så är det inte dessa känslor som lockar.

– De verkar genuint gilla att ligga och sova tillsammans, ­säger Anette.

– Fortsätter det får jag väl kast­rera Malte och så får de leva ihop.

Om det blir ungar brukar kullarna bestå av allt mellan två till sex ungar, som föds nakna, blinda och med mjuka taggar. Redan efter någon dag är taggarna lika hårda som föräldrarnas.

– Det är tyvärr inte ovanligt att mamman äter upp ungarna eller stöter bort dem. Vi får se hur det går.

Får spabehandling i handfatet

Anette matar sina kottar mest med kattmat – både mjukmat och torrfoder. Men i dieten ingår också levande föda som syrsor, daggmaskar, mjölmaskar.

Förutom restaurangservice varje dag så erbjuder Anette också regelbunden spabehandling med bad i handfatet där hon borstar taggarna med ­tandborste.

– Jag lägger en frottéhandduk i botten så de inte halkar.

Pygméigelkottarna har också sandbad som de kan välja att använda själva och de har inga problem att förstå skillnaden mellan denna sandbytta och den låda som är till för bajs och kiss.

Anettes igelkottar är nämligen rumsrena och går på låda precis som katter.

Båda igelkottar har sin favorit­människa: Malte gillar Anette, medan Ida mest gillar husse.

Det gäller så länge människorna luktar som de ska. När Anette bytte parfym möttes hon av fräsningar och ingen kotte som ville komma upp.

– Det gör jag inte om.