Karins brokiga cv liknar ingen annans – jag har ett maniskt behov av förändring

Karin Modéen

Karin har hunnit med mycket innan hon blev författare. Bland annat var hon under flera års tid pilot. Nu har hon lanserat boken Luftvärdighet.

Foto: Privat

Golfbutiks-innehavare, pilot, incidentutredare och vice vd. Det är bara några av alla yrken som Karin har provat på. Till slut blev hon författare. Här berättar hon om vägen dit.

I samband med att min roman Luftvärdighet släpptes i våras blev jag intervjuad av lokaltidningen. ”Hennes cv är brokigt som en sommaräng” skrev journalisten och fick min notoriska rastlöshet att framstå som vacker. Det gjorde mig glad. Jag har alltid haft ett närmast maniskt behov av förändring, att göra sådant jag inte gjort förut och – inte minst – att göra det bra. På gott och ont.

Brokigt CV

När jag ser på mina olika yrken i backspegeln blir det tydligt att det är omständigheter, omgivningens förväntningar och min vilja att visa att det går som legat bakom mina val. På ovan nämnda sommarängs-cv har jag följande blommor, tistlar och ogräs: ekonomiassistent, redovisningskonsult, trafikassistent, flygvärdinna, lärare på flygskola, pilot, butiksbiträde i guldsmedsaffär, butiksinnehavare av golfbutik, incidentutredare, CFO, vice vd, föreläsare, egenföretagare, styrelseledamot, arrangör av padelevents och nu – författare. Det är inte den mest välkomponerade buketten, men den är åtminstone ovanlig.

Att välja rätt

Så hur i all världen hamnade jag då där? I detta till synes slumpmässigt ihopkastade sammelsurium av yrken, där det inte verkar finnas någon röd tråd. Varje gång någon ber mig berätta vad jag har gjort tidigare i livet ställer jag mig den frågan och svaren har fallit på plats allt eftersom.

Jag tror på att välja om ifall det val man gjort känns fel. Jag tror på människans förmåga att uppnå det man vill, om man är ödmjuk inför uppgiften och sliter hårt. Men framför allt har jag velat leva upp till andras förväntningar och önskemål.

I flygbranschen hamnade jag för att min dåvarande sambo arbetade där. Han påstod att jag kunde flyga ett plan och alltså gjorde jag det. Jag gav mig inte förrän jag tagit mig igenom psykologtester, läkarundersökningar, ett år i San Diego, ett år i Västerås, en sommar med fallskärmsflyg i Hälsingland och slutligen drygt tre år i cockpit.

Det här är Karin

Namn: Karin Modéen

Ålder: 46 år

Bor: Uppsala

Familj: Sambon Max, dottern Lisa, bonusbarnen Felix, Victor och Selma, hunden Ajax

Gör: Just nu; skriver romaner, arbetar som vice vd/CFO, driver eget företag, är vice styrelseordförande för Ung Företagsamhet Uppsala Län

Aktuell med: Luftvärdighet – en roman med flygkoppling, om att slå i botten och ta sig tillbaka. (Lava Förlag)

När dottern föddes

När min dotter föddes fick jag en ny person i tillvaron som trumfade över alla andra. Om hon hade kunnat tala då är jag säker på att hon hade sagt redan på BB att hon inte ville ha sin mamma i ett flygplan fem dagar i veckan, otillgänglig och frånvarande. Så jag tog jobb på ekonomiavdelningen på ett flygbolag istället. Efter några månader gick ekonomichefen in i väggen och vd:n bad mig ta över. Nya förväntningar, ny person. Utan tidigare erfarenhet av ledarskap eller relevant utbildning tackade jag ja och blev CFO för ett bolag med över 200 anställda över natten. Jag tog nästan knäcken på mig, men rodde det iland. Min familj, där alla är ekonomer, och min dotter jublade, så jag fortsatte som CFO på andra bolag. Alla nöjda.

karin Modéen utanför flygplanet

Karin Modéen var under några års tid pilot.

Foto: Privat

Akademikerkomplexet

Är man uppväxt i Uppsala bör man ha åtminstone en kandidatexamen. Så är det bara.

Mitt akademikerkomplex kom ikapp mig när jag började jobba i min hemstad och jag bestämde mig för att läsa in en ekonomie kandidat på distans, parallellt med att jag arbetade. Jag och min dotter flyttade samtidigt till en annan del av staden, där min nuvarande sambo och hans barn bodde, och jag var angelägen om att ge henne en bra start. Alltså åtog jag mig uppdraget som innebandytränare för hennes lag. Utan att kunna sådär värst mycket om innebandy. Att min sambo har dubbla examina och alltid tränat sina barns idrottslag kan väl ha påverkat dessa beslut, helt i linje med alla de tidigare.

Se också: Ovärderliga karriärtips som få känner till
1:08

Efter reklamen: Se också: Ovärderliga karriärtips som få känner till

(1:08)

Slå på ljud

Förändra, anpassa, lära nytt, försöka vara allt för alla. Det var inte hållbart i längden. Ändå gjorde jag så i två decennier. Jag flyttade också fjorton gånger, separerade, gifte mig, skilde mig, blev sambo och byggde en fin bonusfamilj under samma period. Om man tänker sig att tillvaron vilar på benen boende, jobb och relation, så såg jag hela tiden till att ett av dem var i gungning.

Tid för reflektion

När jag blev klar med min examen uppstod plötsligt tid för reflektion. Nyttigt och obekvämt. Jag började ifrågasätta mitt ständiga jagande och insåg att jag aldrig gjort det jag själv velat. Vad var det egentligen? Innerst inne har jag nog alltid vetat det, men det är inget lätt yrkesval. Snarare ett sådant som många fnyser åt, säger att det är orealistiskt och inte går att leva på. Kanske ligger det något i det, kanske inte. Jag tänkte att det borde gå att ge sig på med samma metod som alla andra jobb jag har haft, med den stora skillnaden att beslutet nu var mitt. Så jag vände på steken. Det gällde att hitta en person som trodde på mig och sedan, med ödmjukhet inför uppgiften, försöka lära mig jobbet.

Karin Modéen fick tid för reflektion

Efter Karins examen fick hon tid för reflektion. Här efter en löprunda.

Foto: Privat

Bli författare

Jag ville bli författare och det fanns en person som tidigt sade att jag borde satsa på det, långt innan sommarängen bredde ut sig. Min svensklärare på högstadiet.

Så jag bestämde mig för att skriva till honom. Om han svarade med något uppmuntrande skulle jag ge författarskapet en chans. Idag är han själv etablerad författare sedan många år och har säkert bättre saker för sig än att coacha gamla elever, tänkte jag. Men han svarade. Och han sade att jag självklart skulle skriva en bok.

Mitt första manusförsök blev mycket riktigt en utgiven roman. Luftvärdighet är en berättelse om att hitta sin riktning, känna efter med mage och hjärta och vara beredd att skapa sin egen framtid. Uttrycket ”man är sin egen lyckas smed” är centralt i historien och nu försöker jag leva som jag lär. Jag skriver. Jag arbetar för mig själv i eget bolag. Jag har köpt en campervan och en hund.

Karin Modéen med sin camper

Karin utanför sin campervan. Hon försöker leva som hon lär och har även köpt hund.

Foto: Privat

Inga erfarenheter är bortkastade och jag ångrar inte något av valen, så här i efterhand. De har alla lärt mig nya förmågor, visat på mina styrkor och svagheter och bidragit till att jag är den jag är idag. Dessutom har jag mer att skriva om än om min bana varit rakare.

Inför varje beslut känner jag efter och funderar fortfarande över hur det kommer att påverka omgivningen, men nu försöker jag också tänka in mig själv. Vid 46 års ålder är det läge att äntligen bli min egen lyckas smed.