Lyssnarnas sommarpratare dömdes ut av läkaren – mamman räddade Bengt Einar från lobotomi
Det är många som vill ha tag på Bengt Einar Johansson dessa dagar. Den senaste tiden har han gjort ett tiotal intervjuer med olika mediehus. Radio, tv och tidningar har stått i kö.
– Jag var igång redan fem på morgonen med intervjuer när nyheten kom ut, säger han i bilen på väg hem från Stockholm till Norrland igen.
Det var på torsdagen den 2 juni som Sveriges radio avslöjade vem som hade blivit Lyssnarnas sommarvärd i P1. Totalt inkom 450 bidrag som koktes ner till åtta slutkandidater. Sedan fick allmänheten säga sitt.
Flest föll för Bengt Einar Johansson.
– Det känns hedrande att ha blivit vald av svenska folket. Det är en annorlunda publik än jag är van vid. Men jag antar att min historia måste ha fängslat dem.
Och det är inte särskilt konstigt. Hans historia har dramatik redan från början och den fortsätter att ge hela livet.
Så låt oss ta den från början.
Han växte upp i den lilla tätorten Berghem på den västgötska landsbygden. En idyll med kor som gick och betade utanför dörren. Men så inträffade den där cykelolyckan. Året var 1961 och Bengt Einar var sex år gammal.
– Då slog jag huvudet och läkaren trodde att jag skulle bli idiot för resten av livet.
Bengt Einar berättar att han kom in till sjukhuset. På den tiden fick inte föräldrarna följa med. Inga syskon fick ens hälsa på under tillfrisknandet.
– Det var inte märkligt att barnen blev konstiga i huvudet då. Om man inte fick komma hem, inte fick några besök och inte fick leka. Och folkilskna sköterskor strök omkring. Det var ingen bra plats för ett barn.
Själva sjukhusmiljön i ensamhet gjorde honom inget gott.
– Jag var inte harmonisk av att ligga där. Förmodligen var vistelsen värre än att ha skadat huvudet. De upplevde mig förmodligen som besvärlig. Och om ett barn var tillräckligt gapigt och skrikigt på den tiden, då blev man ju idiotförklarad. Sedan fick man sitta där, inlåst.
Och det var alltså framtiden som väntade Bengt Einar. Men han hade en helt egen skyddsängel. Hon bestod av kött och blod. Hennes namn var Iris Johansson och hon var hans mamma.
– Mot alla odds tog hon med mig hem. Läkaren var väl förbannad för att "käringen" var tjurig. Men så blev det. Hon tog med sig ungen hem.
Hon måste ha haft ett jäkla driv och skinn på näsan?
– Visst. På den tiden var man jäkligt rädd för läkare, präster och skollärare. Det var de som hade makten. Det var inte lätt för en vanlig kvinna att bestämma över någon av dessa.
Men hon gjorde det.
– Ja. Hade inte morsan kämpat för mig så hade de burat in mig. Då hade jag jäklats ännu mer och blivit lobotomerad. Då hade jag blivit snäll och tyst och gått omkring i en park i landstingets gamla stickekofta och pissetofflor på fötterna.
Från idiot till intelligent
Efteråt var Bengt Einar tillbaka flera gånger på sjukhus för kontroller. Men något snack om lobotomi blev aldrig aktuellt igen.
Tvärtom.
Han visade sig ironiskt nog ha ett stort läshuvud.
– När jag gick i sjuan så ville de kolla hur mycket idiot jag var. Men då var jag helt plötsligt överintelligent.
Då upplevde du kanske skolan som lite tråkig?
– Så var det. Att läsa kändes onödigt, det kunde jag redan. Så jag hade väl en rätt hög kapacitet. Men jag hade också rätt ont i huvudet och var en del hemma.
Han gick sedan ut gymnasiet med högsta betyg. I 25-årsåldern utbildade han sig till adjunkt i historia och samhällskunskap.
– På den tiden krävdes 5.0 i betyg för att komma in på en lärarlinje.
Vad hade du för drömmar annars på den tiden?
– Inga alls. Och att bli akademiker fanns egentligen inte på kartan i min by på den tiden. Folk skulle ut och arbeta i stället.
Han arbetade bara något år som lärare. Mer hanns inte med. Redan under studietiden hade han startat företag inom forsränning och börjat jobba som sportkommentator.
– Jag tävlingspaddlade också. Så det fanns inte så mycket utrymme för läraryrket på heltid.
Hur kom du in på kommenterandet av sport?
– Jag tror det var en superkändis som skulle kommentera en motortävling, men han kom aldrig. Jag var dock där. Man kan säga att jag halkade in och sen halkade jag aldrig ur.
Ju längre man pratar med Bengt Einar desto mer bubblar det inom en. Det känns som ilska eller frustration. Här har vi en liten pojke som det inte var något fel på över huvud taget – tvärtom. En grabb som växte upp och fick ett händelserikt liv. Någon som bidrog till samhället istället för att sitta inspärrad.
Du fick en stor dos äventyr i livet, men en en läkare ville utsätta dig för lobotomi. Är det inte – i brist på bättre ord – otroligt?
– Ja. På ett dårhus hade jag inte kommit någonstans.
Vad känner du när du tänker på det idag?
– Att det är hemskt så klart. Men allra mest hemskt är att det måste ha funnits sådana som jag som inte skulle varit på dårhus. Jag kan inte varit den enda ungen som drabbades, men jag tog mig därifrån. Det är läskigt att tänka på. Dessa stackare som inte fick någon chans.
Detta är Bengt Einar Johansson
Ålder: 67 år.
Familj: Lever själv. Två barn. ”De lever ett lugnare liv än jag har gjort. De vill inte bli som pappa”.
Bor: Vännäs, tre mil väster om Umeå.
Från: Tätorten Berghem, ligger mellan Varberg och Borås i Västergötland.
Gör: Pensionär. ”Gör ingenting numera. Har det riktigt bra.”
Fritid: Har en segelbåt på västkusten. Tycker om att sitta och titta på blommor.
Har gjort i livet: Utbildad lärare i samhällskunskap och historia. Tävlingspaddlat och kommenterat ett 40-tal sporter, mest motorsport. Drivit företag inom turism. Var den första i Västerbotten som började med forsränning. Startade med två tomma händer och slutade med elva stora gummibåtar, 25 snöskotrar och två restauranger.
Kuriosa: Kallas för "Sotarn". "Min pappa jobbade som det och jag också en tid".
Aktuell: Lyssnarnas sommarvärd i P1 2022. Lyssnarnas Sommarvärd sänds den 13 juli klockan 13 och i appen Sveriges Radio Play. Poddversionen släpps klockan 7 på morgonen.
Bengt Einars program har inte spelats in än. Men berättelsen är redan klar i hans huvud. Han måste skicka in ett manus.
– Det har jag aldrig jobbat med. Men jag förstår att radion önskar ett sådant. De har ju en ansvarig utgivare.
Du som har gjort så mycket, vad har du kvar att drömma om?
– Ingenting. Jag behöver ingenting. Jag har fått mina applåder i livet. Jag vill egentligen vara i fred bara och ha det bra.
Vad har du för råd till andra som likt du ansågs hopplösa en gång i tiden?
– I dag finns också föräldrar som har ett helvete med att rädda sina stackars barn. Men numera är folk mer medvetna om sina rättigheter i alla fall. Till er vill jag säga tro på er själva.
Vad hoppas du att lyssnarna tar med sig?
– Mitt liv har varit bra mycket mer skratt än gråt. Det kommer att bli en hel del anekdoter och glädje. Det är framför allt det jag vill förmedla. Min sjukdomshistoria kanske kan ge en tankeställare, men livet har gett mig mycket mer än så.
Sista frågan, som kanske borde varit den första. Varför ville du bli Lyssnarnas sommarvärd?
– Jag har en kompis som tyckt att jag ska skicka in i flera år. Men jag har inte haft någon lust. Men denna gång googlade jag på det. Såg att klockan var tio minuter i nio den sista kvällen. Då tänkte jag "jäklar, jag har bara tio minuter på mig". Fem minuter senare ringde jag in mitt bidrag och drog min historia i korthet på telefonsvararen. Sen la jag på luren. Så detta var inget som jag hade gått och tänkt på. Det var "smack" och så satt det.
