Vilken dag ska man gå påskkärring?
I dag tänker vi på barn med huckle, fräknar och rosiga kinder. Men påskkärringen har betydligt mörkare historia än så.
Vad är bakgrunden till dagens påskkärringar?
Prydnadshäxorna som vi hänger i påskriset har sitt ursprung i häxprocessen under 1600-talet.
Tron på häxor är dock ännu äldre än så.
Häxornas resor till Blåkulla eller Häcklefjäll – som det också kallas – var från början förknippade med dymmelonsdagen.
På skärtorsdagen trodde man att djävulen själv bjöd in alla häxor till en stor fest på Blåkulla. Där umgicks de med ”den Onde” och hans anhängare. På Blåkulla festade deltagarna och hade orgier, enligt folktron.
Först under påskaftonen eller påskdagen vände häxorna hem igen.
Häxorna färdades ofta till Blåkulla på kvast, men en ugnsraka, bakspade, spade eller ko kunde lika gärna tjäna som färdmedel. Innan det var dags för avfärd skulle ”fordonet” smörjas med olja.
Eftersom det var viktigt att skydda sig mot påskkärrningarna gömde och låste man in redskap som kunde användas för färd till Blåkulla. För att skydda sina djur kunde man måla kors på fähusdörren eller lägga stål vid tröskeln. En annan metod var att lägga en psalmbok på fähustaket.
Påsksmällarna har också sitt ursprung från den här tiden. I gamla tider sköts smällarna på skärtorsdagen eller påskaftonen för att skrämma påskkärringarna. Påskeldar är en annan kvarleva från häxprocessens dagar.
Häxprocessen pågick fram till början av 1700-talet. Den sista häxdomen i Sverige avkunnades 1704. Först 1779 försvann bestämmelserna om dödsstraff för trolldom i den svenska lagen.
Hur blev häxbränningen en utklädningstradition?
Exakt när vi började klä ut oss till påskkärringar är lite oklart. De äldsta dokumenterade exemplen kommer från början av 1800-talet.
Den tiden påskkärringar var dock varken små eller söta. Då var det snarare ungdomar som spökade ut sig – ofta med ansikten insmorda i sot eller täckta med en mask – och försökte imitera häxor. Ofta hade de kvast men ibland också smörjhorn och kaffepanna.
Påskkärrningarna drev sedan runt och hittade på hyss. Ibland försökte de skrämmas genom att kasta ner sten i skorstenen – eller lägga en glasskiva över skorstenen för att röka ut familjen, skriver Nordiska Museet.
Under 1900-talet omvandlades seden. Påskkärringarnas ålder sjönk och nu var det i stället barn som kläddes ut till påskgummor av sina föräldrar.
Men vilken dag ska man ”gå påskkärring”?
Ja, det beror lite på var i landet du bor. I västra Sverige – Bohuslän, Dalsland, Värmland och delar av Västergötland – är det påskafton (påskhelgens lördag) som gäller. I resten av landet är skärtorsdagen den vanligaste dagen, skriver Mattias Axelsson på bloggen Högtider och tradition.
Vad gör påskkärringarna?
Även här verkar det finnas regionala skillnader. Det allra vanligaste verkar vara att påskkärringarna delar ut påskbrev och får godis i utbyte. På vissa orter i Västerbotten är det påskkärringarna som ger bort godis till den de besöker.
I västra Värmland och Dalsland påminner att ”gå påskkärring” snarare om äldre tiders julklapp. Här rycker man upp dörren till sina bekanta, ropar ”Glad påsk!” och slänger sedan in ett påskbrev med lite godis. Sedan springer man snabbt därifrån.
Hur ska man klä ut sig?
Bylsigt och färgglatt är melodin för en påskkärring. Kjol och förkläde bör vara en del av klädseln och det gör ingenting om färger och mönster skär sig. Röda kinder och fräknar hör till och huckle är förstås ett måste. En kaffepanna är att föredra, men även en korg fungerar bra, för påskbrev, godis och annat.
Källa: Skansen, Nordiskamuseet, Kalmar Läns Museum, NA, Högtider och tradition.